Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Torven som bränslereserv, av Edy Velander - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av Nm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
torvbrytningen icke såsom vid tillverkning av
stick-torv, maskintorv och frästorv är begränsad till
sommaren utan kan drivas under hela den tid, då
mossarna icke äro frusna.
Många projekt till termisk torkning av torv ha
även sett dagen för att göra torvfabrikationen
oberoende av väder och vina. Den första avvattningen
från en fukthalt av 7 à 10 kg vatten per? kg
torrsubstans ner till 2 à 3 går mycket hastigt under
inflytande av sol och vind och begränsas i huvudsak
av torvstyckenas värmeupptagning på ytan. Därefter
går vattenavgivningen mycket långsammare och tycks
begränsas av vattnets diffusionshastighet inuti
torv-styckena. Man har därför tänkt sig möjligheten att
först låta torven torka på naturlig väg till den punkt,
då processen börjar att gå långsammare, och därefter
torka den med varmluft. För detta ändamål måste
torven uppdelas i små bitar, torvkulor. En
provanläggning enligt detta system (Klint) sattes i gång i
somras i närheten av Arboga, och en annan liknande
har uppförts vid Uppsala, Några pålitliga resultat
föreligga emellertid ännu icke. En svårighet synes
ligga däri, att man icke kan forma sammanhängande
kulor av torven, om den har lägre fukthalt än 3 kg
vatten per kg torrsubstans, under det att den
termiska torkningen är omöjlig, om fukthalten är högre
än 2.8
Nyligen har framkommit en variant av
kultorv-metoden, baserad på undersökningar publicerade
1920 av Lantbruksstyrelsen7, som går ut på att efter
en snabb naturlig torkning på fältet tillverka
torvkulor, som sedan läggas upp på gallerbottnade ramar
och ånyo utsättas för sol och vind. Det anses, att
den totala torktiden på detta sätt skulle kunna
nedbringas betydligt, så att torvkampanjen härigenom
skulle kunna utsträckas med åtskilliga veckor varje
sommar.
Utsikter för framtiden.
Som ett stöd för enskild torvtillverkning har
Bränslekommissionen nyligen föreslagit ett
garantipris av 28 kr. per ton för torv med högst 29 % vatten.
Det beräknas, att torvtillverkningen härigenom skulle
kunna bringas upp till högst 400 000 ton under
sommaren 1941, inklusive ca 100 000 ton från statens
anläggningar. Detta skulle motsvara 150 000 à 200 000
ton stenkol och spelar alltså föga roll i landets
bränslebalans. Samtidigt framhålles emellertid från
bränntorvfabrikanterna, att det nämnda garantipriset
är för lågt tilltaget för att kunna stimulera till
utvidgningar.
Slutsatsen av det sagda är alltså, att man ännu
icke nått full klarhet om de tekniskt-ekonomiska
förutsättningarna för olika torvframställningsmetoders
tillämpbarhet i vårt land i verkligt stor skala. För
den instundande torvkampanjen måste man därför i
huvudsak lita till den urgamla och primitiva metoden
med skärtorv. Det uppges, att man förra sommaren
i Danmark under trycket av bränslebristen satte i
gång med en synnerligen omfattande
sticktorvtill-verkning, enligt uppgift ett par millioner ton. Det
borde väl ej vara omöjligt att åstadkomma något
liknande här i landet. Å andra sidan kommer under
den instundande sommaren provdrift att bedrivas på
bred front och i stor skala med flera olika
mekaniserade system för framställning av torvbränsle, och
samtidigt pågå utredningar beträffande lämpliga
anordningar att förbränna torv och att förarbeta den till
förädlade bränslen och andra produkter.
Det förefaller alltså som om torven om
förhållandena det påkalla skulle kunna mobiliseras i verkligt
stor skala för bränsleförsörjningen efter 1942 års
torvkampanj, och det är tänkbart i ljuset av de
nyaste erfarenheterna, att torvbränslet även under
fredsekonomiska förhållanden skulle kunna få en
betydligt större användning än som hittills varit fallet,
både som bränsle och som kemisk råvara.
Referenser.
1) Fuel Research Board, Report of the Fuel Research
Board for the Tears 1922, 1923. First Section: The produetion
of air-dried peat.
2) Töre Husberg, Kungl, fysiografiska sällskapets i Lund
förhandlingar 10 april 1940.
3) Sven Odén, Torvundersökningar I, II och III, IVA:s
handlingar 1922, 1923 och 1925.
4) P. E. Gummeson, Förutsättningar för en ekonomisk
torvutvinning, IVA, häfte 3/1938.
5) Meddelande nr 1/1940 från Bränsletekniska kommittén
vid IVA: Torv som industribränsle.
6) T. Widell, Torvkulor, IVA, häfte 1/1941.
7) Lantbruksstyrelsens meddelande nr 221 (nr 2/1920),
Provning av smärre maskiner, redskap och anordningar för
bränntorvberedning.
Tekniska föreningar
Tekniska förbundet i Borås
höll sitt första sammanträde för året fredagen den 31
jan., till vilket även inbjudits medlemmarna av Borås
fastighetsägareförening.
Sedan ordföranden, överingenjör C. P. Bobeck, hälsat
de närvarande välkomna och i ett kort anförande
redogjort för resultatet av uppgjorda energibalanser,
överlämnades ordet till överingenjören i Mellersta och Norra
Sveriges ångpanneförening, G. Edling, Stockholm, som i
ett med instruktiva ljusbilder illustrerat föredrag
redogjorde för "Värmeproblem i kristiden".
Dessa problem ha uppstått därigenom, att
tillgängliga bränslen såväl kvantitativt som kvalitativt äro
annorlunda än under normala tider, och ha de
nödvändiggjort stor sparsamhet och en anpassning av våra
eldstäder efter dessa nya bränslen.
Bostädernas värmeproblem. Den vanligaste panntypen
i bostäder är den av gjutna sektioner sammansatta,
koks-eldade pannan.
Ur konstruktionssynpunkt måste bl. a. följande
anspråk kunna ställas på en dylik anläggning:
1. Anläggningen måste vara utrustad med
rökgas-spjäll och dragregulator.
2. Den måste vara tät, så att läckage icke
förekommer, utan den för förbränningen nödvändiga luften
inkommer endast genom dragregulatorn.
3. Hela ytor skola vara isolerade.
4. Värmeupptagande och -avgivande ytor måste lätt
kunna rengöras.
Ur skötselsynpunkt måste särskilt följande iakttagas:
. 1. Bränslet måste förbrännas fullständigt.
2. Forcering får ej förekomma.
3 a. Värmeupptagande ytor måste rengöras med
bestämda tidsintervaller.
b. Varmvatten får ej tappas ur systemet. Påfyllning
av nytt vatten kan medföra pannstensbildning.
Vid eldning med koks, som är ett gasfattigt bränsle,
regleras förbränningen helt genom dragregulatorn.
Koksen skall ha den för panntypen lämpliga dimensio*
nen. Sotning verkställes var 14 dag.
29 mars 1941
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
