Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 5 april 1941 - Inhemskt flytande bränsle och förutsättningarna för dess tillverkning, diskussion, av A. Billberg, Hilding Bergström, R. Steenhoff och Helge Uhrus - Insänt: Wallgren—Evrell-motorn - Insänt: Vårt samhälles tekniska bildningsbehov, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som noterades för importolja vid tiden för krigsutbrottet
1939. ’Skifferoljeproblemet i Sverige måste därför
behandlas som en beredskapsfråga, och en
skifferoljeindustri kan i normala tider icke uppehållas annat än med
subvention från staten. Det bör då ligga största vikt
uppå att välja en metod, som kräver minsta möjliga
utlägg från statens sida såväl ifråga om anläggnings- som
om driftskostnader.
Sedan statsmakterna nu på allvar tagit itu med
skif-feroljeproblemet genom tillsättande först av en
utredningskommitté och nu senast genom bildande av det
statliga skifferoljebolaget, måste man ställa sig
undrande inför vad disponent Thorbjörnson meddelade i sitt
föredrag, nämligen att bolaget beslutat sig för att för
sin blivande anläggning i Närke acceptera dels den
Berghska ugnen från marinens oljeanläggning på
Kinnekulle, dels den tunnelugnstyp som varit föremål för
provning vid skifferoljekommitténs försöksverk vid
Lanna, medan en annan tidigare utexperimenterad
ugnstyp och metod tydligen icke ansetts böra komma ifråga,
ehuru den i åtskilliga avseenden synes vara de båda
andra överlägsen, ej minst ur kostnadssynpunkt.
Detta omdöme om metoderna grundar sig på en
jämförelse mellan de olika ugnskonstruktionerna och
arbetssätten. Den Berghska ugnen må passa någorlunda för
en liten anläggning. Dess retorter äro emellertid små
och medgiva en genomsättning av endast omkring 500 kg
skiffer per retort och dygn. En anläggning för
avde-stillation av 1 000 ton skiffer per dygn, vilket motsvarar
en så blygsam oljeutvinning som 12 000—15 000 ton per
år, kräver alltså omkring 2 000 retorter. Det är
uppenbart, att en sådan anläggning måste bli oproportionerligt
dyr både i anläggning och drift, och för verklig stordrift
måste konstruktionen betecknas som omöjlig. Vidare
medför anordningen av nedtill mot eldstaden öppna
retorter en del svagheter, som jag dock icke skall uppta
tiden med att här gå in på. — Den andra metod jag här
syftar på är avsedd att arbeta med enheter 12 à 16
gånger så stora, i det att retorterna, som för övrigt äro
slutna sådana, ha en genomsättning av 6—8 ton skiffer
per dygn.
Tunnelugnen vid Lanna får man väl antaga vara
tillkommen efter mönster från skifferoljeindustrien i
Estland. Den oljerika estniska skiffern är vid upphettning
"bakande" och kan därför icke lämpligen behandlas i
vertikalretorter, utan för densamma har tunnelugnen
visat sig lämplig. Den svenska skiffern är icke bakande,
och det finnes ingen som helst anledning att här frångå
den enkla vertikalretorten och välja en tunnelugn, som
måste ställa sig dyrbarare i alla avseenden. Dessutom
vill jag påpeka en sak, som just nu gör Lanna-ugnen
mindre önskvärd, nämligen att den har värmeelement av
eldhärdigt stål, och vår tillgång på legeringsmetaller är
för närvarande sannerligen icke sådan, att användning
i onödan av nickel- och kromlegerade stålsorter bör
uppmuntras. •— Den av mig åsyftade andra metoden arbetar
med retorter av eldfast tegel och ordinärt järn, icke
specialstål.
En annan detalj, som bör noga observeras vid valet
mellan olika metoder, är rökgaserna och deras halt av
svavelsyrlighet. Den Berghska metoden använder den
avdestillerade skiffern eller s. k. skifferkoksen som
bränsle. På grund av att svavelutvinningen vid
destillationen i den Berghska ugnen är relativt dålig, stannar så
mycket svavel kvar i koksen, att vid dennas förbränning
alstras ungefär dubbelt så mycket svavelsyrlighet som
den samtidigt utvunna oljemängden. Vid en anläggning
av Kinnekulletyp för avdestillering av 1 000 ton skiffer
per dygn utvinnes omkring 40 ton olja men utsläppes
samtidigt icke mindre än omkring 80 ton svavelsyrlighet
i luften. Detta är en ytterst allvarlig sak, som icke får
bagatelliseras. Det har gått bra än så länge vid den lilla
anläggningen på Kinnekulle, som är högt belägen och där
vindarna väl för det mesta hava sin riktning ut över
Vänern, men förhållandet blir säkerligen ett annat vid
en större anläggning i trakten av Lanna med
Kilsbergens skogar i nära grannskap, för att nu inte särskilt
nämna nationalparken vid Garphyttan. — I den av mig
åsyftade metoden införes överhettad vattenånga i
retorten, och man erhåller därigenom ett fullständigare
överförande av skifferns svavelhalt till svavelväte för vidare
förarbetning till svavel. Man får alltså mindre
svavel-rest i skifferkoksen och använder dessutom icke koksen
som bränsle i processen utan i stället den
okondenserbara gasen, och något utsläppande av stora mängder
svavelsyrlighet i atmosfären äger icke rum.
Denna metod utprovades redan för omkring 25 år
sedan med retorter för en genomsättning av 4% ton
skiffer per dygn. Resultaten från försöksdriften äro
officiellt kontrollerade och överlämnade till
Ingeniörs-vetenskapsakademien samt offentliggjorda i IVA:s
handlingar. Den förefaller i tekniskt och ekonomiskt
avseende vara så överlägsen de båda andra nu accepterade
metoderna, att man måste till ytterlighet förvåna sig
över att den ej synes hava kommit under allvarlig
prövning hos kommittén och skifferoljebolaget.
Det föreligger en alldeles särskild risk, om de nu
accepterade metoderna skulle komma att visa sig
tekniskt misslyckade eller alltför kostsamma, nämligen att
skifferoljefrågan för överskådlig framtid råkar i
baklås, och då stå vi vid en ny avspärrning lika förtjusande
välrustade i avseende på oljeförsörjningen som vi gjorde
i april 1940.
Insänt
Wallgren - Evrell-motorn.
Till redaktionen av Teknisk tidskrift.
Enär det i Edert årsmötesnummer inlagda
meddelandet — avseende civiling. Lennart Odqvists
artikel i samma nummer — kan ha givit anledning till
missförstånd, bedja vi härmed få påpeka följande.
Det väsentliga i den av civiling. Odqvist beskrivna
konstruktionen, nämligen tvåtaktsmotorers anpassning
till användning av gengas, följer, såvitt vi kunna
bedöma, helt nya linjer.
Systemet för själva motorns konstruktion förefaller
oss ändamålsenligt. Det överensstämmer i stort sett
med det, som civiling. K. E. Kylén — vilken under en
längre tid för vår räkning varit sysselsatt med
utvecklingen av en moderniserad typ av tvåtaktsmotorer —
funnit vara lämpligt.
Avsikten med civiling. Kyléns arbete har från vår
sida endast varit att -stödja tillverkarna av
tvåtaktsmotorer med vevhusspolning samt att främja
utvecklingen av sådana motorer, i vilka kullager och rullager
visat sig erbjuda särskilt stora fördelar.
Vi hälsa därför med tillfredsställelse att
Bolinder-Munktell ha lyckats utveckla en tvåtaktsmotor för
gengas, för vilken en stor marknad synes kunna öppna sig.
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken.
Vårt samhälles tekniska bildningsbehov.
Under ovanstående rubrik har professor Sten
Velander i Teknisk tidskrift för den 15 mars tagit till orda
för en väsentligt utvidgad teknisk undervisning. I
första hand skulle de tekniska högskolorna utvidgas för att
"skaffa de arbetskrafter, som äro nödvändiga för att
skingra allmänhetens okunnighet och vidskepelse i
tekniska ting och bortdriva skadegörande tekniska
charlataner". Professorn klagar högljutt över allmänhetens
12 april 1941
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
