Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 12 april 1941 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
närvarande veta. Alltför inånga ovissa möjligheter
stå öppna.
Däremot förefaller det som man skulle kunna
konstatera att luftkriget mot engelska städer och
industrianläggningar, som med hög intensitet fortsatt hela
kvartalet, knappast ensamt för sig blir i stånd att
bringa England på knä. Skadorna äro omfattande,
särskilt i vissa industri- och hamnstäder, och
civilbefolkningens lidanden svåra, men uppenbarligen har
allt detta hittills kunnat bäras utan varken industriellt
kaos eller moraliskt sammanbrott. Några tecken till
krigsbeslutsamhetens försvagande äro i varje fall
utifrån ej synliga. Ej heller har det brittiska
flygvapnets stridsduglighet avtagit, Visserligen äro dock
de brittiska luftangreppen på Tyskland i verkan och
omfång ingalunda jämförliga med de tyska på
England. Överlägsenheten i luften är också säkerligen
alltjämt på den tyska sidan, men om någon
förskjutning till tysk förmån på detta område synes under
innevarande kvartal ej vara tal.
Afrikakrigen och Albanienkriget.
I trots av att det ständigt närvarande
invasionshotet binder huvudmassan av de engelska lånt-,
sjö-och luftstyrkorna vid hemlandet, har den brittiska
riksledningen under det gångna kvartalet varit i stånd
att göra en kraftig och framgångsrik krigisk insats,
närmast mot Italien i Nord- och Östafrika.
Offensiven, ledd av general Wavell, mot marskalk Grazianis
armé i Libyen, ledde sålunda redan i januari till en
fullständig framgång. Efter Bardia erövrades Tobruk
och Derna och slutligen i början av februari
Ben-gasi. Härmed har hela den östra delen av den
italienska Libyenkolonien kommit under brittisk
kontroll och den hit överförda italienska armén blivit
mycket illa åtgången. Marskalk Graziani, som ej
ansågs ha motsvarat förväntningarna, och vars hälsa
var undergrävd, lämnade sedermera sin ställning.
Man väntade någon tid, att den brittiska offensiven
skulle fortsätta ännu längre västerut, med syfte bl. a.
att nå kontakt med de franska styrkorna i Tunis,
varigenom en för Italien mycket betänklig situation
skulle uppstått. General Wavell hejdade emellertid
sin framryckning. Förbindelselinjerna voro redan
nu långt utdragna. Dessutom insattes i februari
tyskt flyg och sedan även specialutbildade tyska
ökentrupper på denna front. Malta blev utsatt för
svåra angrepp, och fronten i Nordafrika
stabiliserades åter. På sista tiden har initiativet här gått över
till axelmakterna, och en mindre tysk-italiensk
framstöt har genomförts med en viss framgång. Den
libyska fronten har genom denna förändring ånyo
blivit en de ovissa möjligheternas front.
Det engelska kriget mot Italiens Afrika-position
har emellertid med största, kraft och framgång
fortsatts på en annan front, nämligen i Östafrika. Här
hade Italien tidigare lyckats besätta Brittiska
Somali-land. I februari började den stora brittiska
offensiven i dessa trakter. Den har inriktats dels söder
ifrån mot Somaliland och Abessiniens sydöstra
provinser, dels norrifrån mot Eritrea och Nordabessinien.
På bägge sidorna har den krönts med stor framgång.
Den 26 februari erövrades Italienska Somalilands
huvudort Mogadiscio. I Eritrea erövrades den 27
mars den betydelsefulla orten Keren. Massaua är
hotat, och i Abessinien har Harrar fallit. Negus
Haile Selassie har återvänt till de abessinsk-sudanska
gränsorterna och leder här abessinska friskaror mot
italienarna. Det är möjligt, att hela Italiens
östafrikaposition går förlorad, även om terrängen och
de vidsträckta avstånden i och för sig möjliggöra ett
långvarit uppehållande försvar.
Ej heller i Albanienkriget har Italien skördat
några framgångar. Å andra sidan är italienarnas
situation här ej lika direkt hotad som i Afrika.
Fronten är sedan ett par månader tämligen stabiliserad.
De upprepade offensiver, som — delvis under
Mussolinis personliga överinseende — igångsatts från
italiensk sida, ha dock ej kunnat leda till återerövring
av de förlorade albanska områdena. Det albanska
kriget mellan Italien och Grekland har emellertid
nu dragits in i den större situation, som bildas av
axelmakternas krig mot det brittiska riket i Orienten
överhuvud.
Orientsituationen i dess helhet.
Det är nämligen tydligt, att alla dessa krigsföretag
i den Närmare Östern måste ses i ett större
sammanhang. Särskilt från engelsk sida arbetar man
uppenbarligen på att förvandla Orienten till en avgörande
krigsskådeplats. Utrikesminister Edén har långa
tider uppehållit sig i Kairo och gemensamt med
im-periegeneralstabschefen Dill flera gånger besökt
Ankara, Aten m. fi. orter, där det gällt att påverka
makthavarna till anslutning. Särskilt Turkiet har
uppenbarligen varit utsatt för stark påverkan utan
att dock ännu ha lämnat sin neutralitet. Bulgarien,
varom mera nedan, har visserligen öppet övergått
till axelmakterna, men Grekland har bundits allt
fastare, och det är tydligt, att brittiska hjälptrupper
på sista tiden överförts till grekiskt
fastlandsterritorium. Bakom det hela ligger en stor strategisk
plan. England för här kriget offensivt och har
möjlighet att i stor utsträckning insätta imperiets
fria resurser. En framgångsrik brittisk militärisk
aktivitet är också helt visst enda utvägen att förmå
Turkiet till aktiv medverkan. Sjöherraväldet i östra
Medelhavet har ytterligare befästs, och i dagarna har
den italienska flottan utanför Peloponnesos tillfogats
nya allvarliga förluster. Denna offensiva krigföring
och aktiva politik i Orienten har helt visst icke
endast till uppgift att stärka den engelska
hemmafrontens moral, även om den i detta hänseende haft
en betydande inverkan. Den har också till syfte
att i ett senare stadium — då man i England hoppas,
att jämvikt skall ha inträtt i luftkriget och
ubåtsfaran neutraliserats — möjliggöra ett allvarligt
angrepp från sydost mot axelmakternas hela position,
ett angrepp, som eventuellt också kunde bryta den
rysk-tyska förbindelsen. Å andra sidan är det
uppenbart, att den tyska krigsledningen icke kommer att
passivt finna sig i en sådan utveckling. Om hoppet
att nedkämpa England direkt genom luft- och
handelskrig, samt eventuellt genom invasion, icke
förverkligas före senhösten, är det antagligt, att även
Tyskland kommer att rikta en huvudansträngning
åt detta håll, där också det brittiska riket kan träffas
på ett vitalt sätt.
Åtskilliga tecken tyda sålunda på att krigets
tyngdpunkt — eller åtminstone dess ena tyngdpunkt —
förskjutes till den Närmare Östern.
12 april 1941
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
