Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 12 april 1941 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tyskland ocli Balkan. Tremaktspaktens utvidgande.
Jugoslaviens dilemma.
Dou tyska motstöten har hittills haft övervägande
diplomatisk karaktär. Balkanländerna bilda
tillsammans en av Tysklands viktigaste råvarubaser.
Donau-linjen är dessutom oumbärlig för transporterna från
Sydryssland och Kaukasien. Krigsoperationer i
denna del av Europa skulle under alla omständigheter
verka i hög grad hindrande för allt detta, Tysklands
krigsledning har därför ansträngt sig att stärka och
vidga sitt inflytande på Balkan utan att behöva
tillgripa vapenmakt. Däremot har självfallet
för-handenvaron av de tyska maktmedlen och hotet
om deras eventuella insättande spelat en betydande
roll.
Vid nyåret hade den tyska penetrationen på Balkan
nått därhän, att Rumänien klart anslutit sig till
tre-maktspakten Tyskland—Italien—Japan (liksom
tidigare Ungern och Slovakien), samt att Bulgarien
tycktes böjt att följa exemplet. Bulgariens anslutning
fullbordades också den 1 mars, varefter tyska trupper
ryckte in i landet och verkställde en uppmarsch
direkt mot den grekiska och indirekt även mot den
turkiska gränsen. Dessa händelser hade emellertid
föregåtts av en intensiv dragkamp om Bulgarien,
även på det inrikespolitiska området. Den brittiska
diplomatien hade också varit synnerligen verksam i
Ankara men tydligen misslyckats i att förmå Turkiet
till aktivt ingripande — i varje fall tillsvidare. Den
turkiska offentligheten har däremot hela tiden intagit
en utpräglat probrittisk hållning. Dessutom tyda
tecknen på att även Ryssland sökt motverka
Bulgariens anslutning till axelmakterna. Omedelbart
efter det denna genomförts, uttalade också Tassbyrån i
en officiell kommuniké ett direkt klander av den
bulgariska regeringens steg, en anmärkningsvärd
åtgärd, av särskild betydelse på grund av Rysslands
starka traditionella inflytande i landet. Dessutom
fick Turkiet från Moskva mottaga lugnande
försäkringar, för den händelse att dess regering skulle se
sig nödsakad gripa till vapen mot någon annan makt.
Allt detta visar, att Ryssland sökt hindra och ogärna
ser det tyska framträngandet på Balkan. Tillsvidare
ser sig Moskva dock icke i stånd att öppet motsätta
sig de tyska strävandena.
Efter Bulgariens inlemmande i axelblocket väntades
på många håll ett tyskt militäriskt ingripande mot
Grekland. Tydligen har man emellertid på tyskt håll
föredragit att först pröva diplomatiska
pressningsmetoder, närmast i syfte att få en fredsmedling till
stånd. Grekland har emellertid fasthållit vid sin
brittiska allians. Under dessa omständigheter måste
även förhållandet till Jugoslavien regleras — om ej
för annat så av strategiska skäl, då krigföring i större
skala söderut på halvön kräver det jugoslaviska
territoriets utnyttjande som transportled. Detta
lands anslutning till axelblocket blev därför den
tyska statskonstens närmaste uppgift på Balkan. Här
blev emellertid dragkampen häftigare och motståndet
hårdare än både i Rumänien och Bulgarien. Efter
långdragna förhandlingar med prinsregenten Paul
och konseljpresidenten Zvjetkovitj syntes dock
Tysklands mål vunnet, och den 25 mars underskrevs i
Wien traktaten om Jugoslaviens anslutning till
tre-maktspakten. Villkoren voro dock hänsynsfullare
än fallet varit i fråga om Rumänien och Bulgarien.
Det var sålunda ej fråga om någon inmarsch av
tyska trupper, endast om vapentransporter.
Två dagar senare inträdde emellertid en dramatisk
förändring i läget. Fienderna till
tremaktsanslut-ningen, som hade starka försänkningar inom den
övervägande serbiska officerskåren, och som stodo i nära
förbindelse med den brittiska och den amerikanska
representationen i Belgrad, genomförde en kupp,
varigenom såväl prinsregenten Paul som regeringen
Zvjetkovitj tvungos träda tillbaka. Den ännu ej
adertonårige konung Peter II, som på mödernet hade
engelskt kungligt påbrå och till stor del uppfostrats
i England, förklarades myndig och övertog
statschefens ställning. I regeringens spets trädde general
Zimovitj med Nintjitj som utrikesminister. Den förre
var arméns förtroendeman; den senare hade hört till
Pasjitj’ medarbetare och långa tider på 1920-talet
innehaft samma post. De ministrar som
undertecknat tremaktspakten arresterades men frigåvos senare.
Prins Paul lämnade landet.
Oklarhet rådde särskilt om kroaternas hållning.
Dessas främste ledare Matjek tvekade länge om lian
skulle ge sin anslutning till den nya regeringen eller
icke. Situationen i fråga om Kroatiens hållning är
överhuvud ännu oviss.
I England och Amerika hälsades Belgradkuppen
med jubel såsom otvetydigt innebärande, att
Jugoslavien nu som Greklands bundsförvant skulle taga
ställning mot axelmakterna. 1 Berlin framhöll man
däremot, att tremaktspakten för Jugoslaviens del
alltjämt var i gällande kraft, oberoende av den inre
re-geringsförändringen. Formellt var detta självfallet
riktigt, men reellt sett har läget snabbt utvecklat sig
i riktning mot krig. Bl. a. ha icke blott
axelmakternas medborgare utan även de talrika folktyskarna,
dvs. de tyskspråkiga jugoslaviska statsanhöriga, i
största utsträckning lämnat landet, där de uppges ha
blivit utsatta för förföljelser och övergrepp.
Situationen är ännu oviss. Den jugoslaviska
regeringen synes arbeta på att få Turkiet med i ett
försvarsförbund jämte Grekland mot axelmakterna samt
söker även ryskt stöd för en sådan politik.
Sammari-hållningen Kroatien—Serbien är uppenbart hotad.
Från tyskt håll synes man icke vilja taga några
definitiva steg, förrän de nödvändiga militära
omgrupperingarna genomförts. Det förefaller som en
fredlig lösning vore utesluten.
Jugoslaviens strategiska läge blir för ett sådant
fall mycket betänkligt. Grannstaterna Ungern och
Bulgarien ha intresse av att få sina respektive
irre-denta återförenade. Kroatiens hållning är ett ovisst
moment. Axelmakternas överlägsna styrkor hålla
hela statsområdet inringat, så när som på den lätt
brutna kontakten i söder med de grekiska arméerna
Å andra sidan betyder även ett snabbt och segerrikt
genomfört Balkankrig för både Tyskland ocli (ännu
mer) för Italien en mycket ovälkommen belastning i
åtskilliga hänseenden, icke minst i form av
försvårade råvaru- och livsmedelstransporter.
Italien och Spanien.
Italiens situation har under kvartalet i många
hänseenden varit svår, om än icke lika svår som under
långa perioder av det första världskriget.
Motgångarna i Afrika och Albanien ha självfallet varit
kännbara. Detsamma gäller flottans stora förluster. Vis-
172
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
