Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 3 maj 1941 - Trådbussen i storstadstrafiken, av Torsten R. Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig
12. Kontaktledning, Stockholm.
Po-lygonkonstruktion i kurva.
Fig. 13. Kurva med fasta kurvskenor.
Fig. 14. Matnings- och sektioneringsplan.
verkning, dels, och huvudsakligen, av amerikansk
tillverkning, Ohio Brass & Co., dels slutligen ifråga
om snedvinkliga korsningar mellan trådbuss- och
spårvägsluftledningen av AEG:s tillverkning. De
vinkelräta korsningarna mellan trådbuss- och
spår-vägsluftledning av Ohio Brass tillverkning ha
inneburit vissa besvärligheter, då de i ursprungligt skick
föranlett ideliga urspåringar för trådbussen och
därför måst omändras å spårvägens egna verkstäder.
Det vill synas, som om de ej varit anpassade för de
i Stockholm förekommande
strömavtagaranordning-arna i spårvägsdrift med saxbygel (pantograf).
Ifråga om luftledningsanläggningen i övrigt må av
hittills vunna erfarenheter nämnas, att de fasta
skenkonstruktionerna vid de kraftiga
temperaturvariatio-ner, som förekommit innevarande vinter, medfört
vissa problem i avseende på
infästningsanordningarna samt att växelsystemet icke synes vara av fullt
tillfredsställande utförande, enär det lätt föranleder
urspåring.
Den förflutna tiden — en
drift-månad — är givetvis allt för kort
för att kunna ge underlag för
något mera slutgiltigt omdöme
över ledningsanläggningen i sin
helhet. En detalj, som i sista
omgången efter åtskilliga
omprövningar fått en till synes
mycket god lösning, är
linjesträckningen vid Stureplan, där
undantag från den hittills
gällande regeln om passage mellan
spårvägsrefuger medgivits av
myndigheterna, och där
trådbussen sålunda passerar rakt
genom cirkulationsplatsen såsom
spårvagnen inom spårområdet.
Härmed har
luftledningsanläggningen och frågan om
hållplatsutrymmet avsevärt förenklats.
Kostnaderna för
ledningsanläggningen har på grund av det
forcerade arbetet med linjens
iordningställande samt de
synnerligen ogynnsamma
väderleksförhållandena med ovanligt stark
kyla, ävensom på grund av de
många erforderliga specialkonstruktionerna, blivit
förhållandevis höga och belöpa sig till ca 70 kr/m
(4 trådar) i genomsnitt för hela sträckan,
anslutningslinjen inberäknad.
Körtekniken är enkel, och det har icke mött några
svårigheter att på kort tid utbilda bussförare till
trådbussförare. Detta har i regel kunnat ske genom en
särskild utbildning på 3 dagar. Även
spårvagnsförare ha utbildats till trådbussförare, vilket givetvis
tagit något längre tid men icke heller visat sig
innebära några större svårigheter. De spårvagnsförare,
som hittills uttagits, ha emellertid haft trafikkort,
dvs. ha tidigare erlagt prov för körning av vanlig
buss.
Själva trådbussen, varav nu 20 finnas för trafiken
på linje 41, 17 i trafik under rusningstid och 3 i
reserv, överensstämmer med avseende på huvudmått
och allmänna anordningar för karosseriet i stort sett
med bolagets senast anskaffade brännoljebussar, vilka
nu drivas med gengas. Totallängden är sålunda
Fig. 15. Vinkelrät korsning mellan
trådbuss- och spårvägsluftledning.
200
Fig. 16. Korsning mellan trådbuss- och
spårvägsluftledning i 45°.
Fig. 17. Elektrisk växel i
kontaktledningen. Skenkonstruktion.
.3 maj 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
