Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 10 maj 1941 - Om arbetsglädje, av A. Lg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dessa arbetsförhållanden — helt enkelt genom att
iakttaga räkneinstrumenten. Helt enkelt, trodde
man!
Om observatörerna hade ställt sig undrande
inför resultaten av belysningsproven, blevo de
fullkomligt konfunderade av vad som inträffade i
observationsrummet. Varför lydde inte dessa flickor de
lagar, som stå beskrivna i böcker? Vartefter tiden
framskred och blev till månader och år, syntes
mysteriet endast fördjupas. Observatörerna kunde
icke göra annat än att fortsätta att iakttaga och
anteckna även när de icke förstodo någonting av
sammanhanget.
Här följer nu en lista över ett antal provperioder,
vardera omfattande 4 till 12 veckor:
Period 1 och 2. Normala arbetsförhållanden; 48
timmar per vecka, inkluderande lördagar. Inga
vilopauser. Varje flicka monterade ca 2 400 reläer per
vecka.
Period 3. Flickorna sattes på gruppackord. Som
man kunde vänta sig steg produktionen.
Period 4. Två pauser om 5 minuter infördes.
Produktionen steg ytterligare.
Period 5. Pauserna ökades till 10 minuter.
Produktionen steg påtagligt.
Period 6. Man försökte med 6 pauser om 5
minuter. Produktionen sjönk något och flickorna
förklarade, att rytmen i arbetet delvis hade gått förlorad.
Period 7. Antalet pauser minskades tillbaka till
två, varvid bolaget tillhandahöll ett litet mellanmål.
Produktionen steg igen.
Period 8. Samma betingelser som nr 7 utom att
arbetet avslutades kl. 4,30 i st. f. 5. Produktionen
steg tydligt.
Period 9. Samma som nr 8 utom att arbetstiden
förkortades ytterligare en halv timme. Produktionen
blev oförändrad.
Period 10. Återgång till nr 7, dvs. normal
arbetstid. Man skulle kanske ha väntat, att arbetsmängden
härigenom skulle falla tillbaka, men någon okänd
faktor gjorde att den steg och steg kraftigt!
Period 11. Lördagarna fria — veckoproduktionen
blev oförändrad.
Period 12. Detta skulle bli ett kontrollprov, var
meningen. Alla de förbättringar, som hade gjorts
under närmast föregående 18 månader, strökos på en
gång och man återgick till identiskt de förhållanden
som gällt under period 3, alltså: inga pauser, inga
extramåltider och ingen avkortning i
48-timmars-veckan. Enligt allt sunt förnuft borde detta verka
nedstämmande och sänka arbetsprestationerna.
Resultatet blev i stället det rakt motsatta.
Produktionen steg nämligen till en rekordsiffra av 3 000 reläer
per person och vecka.
Observatörerna voro nära att förtvivla. De hade
avsett att återställa de "ursprungliga förhållandena"
men funno, att dessa icke kunde återställas. Själva
personmaterialet hade ändrats under experimentets
gång trots att flickorna voro desamma. Men som
grupp betraktade voro de annorlunda än vid provens
början.
Den mystiska faktorn, insåg man, låg icke
förborgad i de yttre arbetsvillkoren utan i något djupt
mänskligt. Det har att göra med attityden till
arbetet, till det sätt flickorna kände för sitt arbete
och sin grupp. Genom att begära deras medverkan
hade man fått dem att känna sig betydelsefulla.
Deras attityd hade småningom ändrats från
uppfattningen att vara separata kuggar i ett stort maskineri
till känslan av en likaberättigad grupp, som kunde
medverka till lösningen av bolagets stora problem.
De hade funnit säkerhet, en plats där de hörde
hemma och ett arbete, vars syfte stod klart. Och därför
arbetade de fortare och bättre än någonsin förut i
sitt liv!
Ett fabriksföretag har två stora uppgifter, dels den
ekonomiska uppgiften att producera nyttigheter och
den sociala, att skapa och fördela mänsklig
tillfredsställelse bland alla dem, som arbeta under samma
tak. En stor mängd arbete har ägnats åt den första
uppgiften men mycket litet åt den senare •— tills man
nu genom Hawthorne-proven kommit underfund med,
att de två äro oskiljaktiga. Om någonting brister
ifråga om den mänskliga sidan av saken hos ett
företag, kan detta icke kompenseras av något
"effi-ciency"-system i världen.
Denna slutsats förklarar på ett enkelt sätt
resultatet av det ursprungliga provet med förändrade
belysningsförhållanden. Båda grupperna hade fått en
känsla av sin betydelse och därför steg produktionen
oavsett hur många eller få normalljus de arbetande
blevo bestrålade med.
Relä-flickorna bidrogo även till andra icke
oviktiga undersökningsresultat. Det förekom aldrig
någon överansträngning. Regelbunden
läkareundersökning visade, att arbetet alltså låg väl inom vars och
ens fysiska kapacitet. Om det fanns något element
av enformighet, motvägdes detta mer än väl av det
gemensamma gruppintresset. Antalet
frånvarotimmar sjönk med ej mindre än 80 %! Flickorna voro
helt enkelt ivriga att komma till arbetet.
Varje flicka skaffade sig en egen teknik för sitt
arbete. Ibland försökte de självmant att göra
variationer i tekniken och ju högre intelligensnivå, desto
fler sådana försök. Detta gav också ett extra
intre-se åt arbetet. — Jag varnar er, ni tidsstudiemän
med stoppur, att göra om intet små experiment av
den sorten! Ni kan lätt råka ut för den paradoxala
effekten av att minska arbetsresultatet genom att
inbespara ett handgrepp!
Flickorna fingo röra sig som de ville och
konversera efter behag. De upptäckte att de förde en
angenäm tillvaro och påstodo att de kände sig fria
från förmanskap. Med denna känsla av frihet från
tvång följde en ökning av ansvarskänslan och de
leddes härav att lägga band på sig själva. De
arbetade som ett lag, hjälpte varandra när någon inte
mådde bra och ordnade gemensamma tillställningar
på fritid. Man kivades visserligen ibland, men i grund
och botten kände alla, att de tillhörde "gänget". Här,
i fabriken, hade de funnit en trivsel, som den
moderna maskinåldern har sopat bort på så många andra
håll.
Man må icke av det sagda inbilla sig, att
observatörerna drogo den slutsatsen, att arbetstimmar, löner,
pauser och belysning saknar betydelse. Tvärt om!
Men vad de funno var, att under förutsättning av att
arbetet bedrives inom de gränser, som betingas av
kroppens fysiska kapacitet, betyder arbetsglädjen mer
än arbetsdagens längd.
Ytterligare prov ha bekräftat denna uppfattning.
Känslan kan icke bara uppväga en ökning av arbets-
lo maj 1941
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>