Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 10 maj 1941 - Om arbetsglädje, av A. Lg. - E. Paul Wretlind †, av G. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tidén, ofta betyder den mer än en högre arbetslön. I
själva verket fann man, att de anställda voro mera
känsliga för inbördes löneförhållanden än till
lönens absoluta storlek. Även om lönen var hög kunde
de inte tåla, att någon med enligt deras åsikt mindre
kvalificerat arbete hade bättre betalt. Förr eller
senare komma väl också en del fabrikschefer att
förstå, att deras anställda icke styras uteslutande av
ekonomiska motiv!
Man ansåg sig vid undersökningen lia träffat på
guld och det var därför bara att fortsätta
grävningen. Det beslöts att man i ett enda dristigt experiment
skulle ge sig på 21 000 anställda och utfråga var och
en mellan fyra ögon och i all uppriktighet vad de
tyckte om sitt arbete, arbetsförhållandena,
förmännen och bolaget.
Männen intervjuades av män, kvinnorna av sitt
eget kön. Till att börja med använde man ett
fastställt frågeformulär och när en anställd kom vid
sidan av ämnet, leddes han tillbaka till frågan. Gång
på gång kunde det hända, att han ville gå sina egna
vägar. Varpå berodde nu detta? Tydligtvis hade
han något på hjärtat, som kanske ansågs
betydelselöst av andra, men som var viktigt för honom själv
— och det var just detta, när allt kom omkring, som
intervjuaren borde känna till. Därför avstod man
slutligen från formuläret och den anställdes tankar
och känslor fingo taga sin egen kurs. Om det
gällde en viss förman, han hade ett gott öga till ■— all
right, han fick tala ut. Likaså när det gällde
fästmön eller en besvärlig släkting i hemmet, till allt
detta lyssnade intervjuaren med samma intresse. Den
frigörelse, som detta slags bikt ledde till, var ofta
förvånansvärd: "Det var som att få en sten lyftad från
hjärtat, tro mej!" "Det här är det bästa som
bolaget nånsin har gjort!" "Jag skulle aldrig ha vågat
säga det här åt nån annan!"
Vartefter dessa komplex hade fått utlopp, hände
något märkligt. Anställda började finna
förbättringar där i verkligheten inga hade gjorts. De ansågo
t. e. att maten i lunchrummet smakade bättre och att
de blevo vänligare behandlade av förmännen.
Sålunda rena inbillningen. Den enda skillnaden låg i
deras egen sinnesjämvikt. Det som gnagde på deras
sinnesfrid var borta och hela världen antog på en
gång ett annat och bättre utseende.
Det mest oväntade resultatet av experimentet var
en gemensam ändring i attityd, som berodde på att
man hade fått en ny självkänsla och härmed en
rättighet att uttrycka åsikter om hur olika saker inom
bolaget skulle kunna ordnas till det bättre.
Tusentals arbetare vid företaget blevo liksom föryngrade i
själen och den ökade självtilliten ledde dem till att
betrakta bolaget som vän i stället för fiende.
Intervjuandet hade en lika slående effekt på
förmännen som på arbetarna. Enbart den
omständigheten att experimentet kom till stånd utgjorde en
påminnelse om, att företaget var intresserat av sina
arbetare även i deras egenskap av mänskliga varelser,
ett exempel med direkt adress till förmännen själva.
Härförutom kunde dessa — efter att ha fått veta vad
arbetarna närmast hade på hjärtat — knappast mera
betrakta sina underlydande enbart som ett
produktionsmedel.
Belysande för mentalitetens inverkan är en
iakttagelse under depressionsåren i början på 30-talet. då
man borde ha kunnat vänta sig att arbetarna av
fruktan för avsked skulle arbeta mer än tidigare.
Raka motsatsen inträffade, och varför? Jo därför
att håglösheten grep omkring sig. "Vi har förlorat
vår stolthet", var det en av flickorna som uttryckte
saken.
Western Electric har numera skaffat sig en
permanent stab av "personalkonsulenter". Man har en
konsultent för var 300:de anställd. En intervju tar i
medeltal 80 minuter och är fullkomligt konfidentiell.
Bolaget får icke veta annat än vilka klagomål, som
framföras, men icke varifrån de komma. Ingen, som
önskar slippa, blir intervjuad, men det finns mycket
få av denna sort. Förhållandet mellan konsulent och
anställd är snarlikt det mellan läkare och patient.
Konsulenten har också liknats vid en biktfader eller
psykoanalytiker. Han analyserar fram orsakerna till
missmod, fixa idéer, sänkt arbetsförmåga, bekymmer
och "missförstånd" och söker så långt möjligt
eliminera dem.
I skuggan av stoppur, ackord och rationalisering
drives arbetaren av djupliggande krafter att söka
finna en miljö där han kan slå rot, där han känner sig
hemma och tycker sig ha en uppgift. Där han ser
sitt arbetes mål och kan känna stolthet över vad han
uträttar. Om detta fattas, blir hans arbetsförmåga
minskad och slutligen förlamad. Trötthet och
missmod äro följder av denna förlamningskänsla och
icke dess orsak. För sin försummelse av den
mänskliga faktorn i produktionen ha företagare redan betalt
ett högt pris i form av strejker och nedsatt produktion
för att nu inte tala om de anställdas egna lidanden.
För somliga må det synas som ett självändamål
redan att produktionen på detta sätt kan bringas till
nya höjder. Andra kanske anse det viktigare, att den
enkle medborgaren lyftes upp till ett nytt andligt
plan genom vissheten att bli räknad som person och
icke som ett nummer. Hawthorne-experimenten visa,
att dessa båda resultat kunna vinnas med samma
medel och att de gälla för alla slags företag, både små
och’ stora. Här ligger en idé, på samma gång så
enkel och så stor, att, man icke på en gång kan fatta
dess betydelse. A. Lg.
Sannolikt skulle personalkonsulenter kunna fylla
en viktig uppgift även i vårt land, ej endast hos
industriföretag utan även inom handel och förvaltning.
Då det stora flertalet av dessa företagsenheter icke
äro stora nog att kunna hålla sig med fast personal
för detta ändamål, är det antagligt att en central
organisation, som för viss tid tillhandahölle
konsulenter, skulle utgöra en mera praktisk lösning. Landets
företagsledare kunna medverka till realiserandet av
denna tanke genom att privat till Tekn. tidskrift
meddela sitt ev. intresse för saken.
E. Paul Wretlind †.
Paul Wretlind är död. — Budet torde ha träffat
de flesta som en blixt från klar himmel, då han strax
före påsk ännu var livs levande bland oss, outtröttlig
som alltid. Vi hans närmaste medarbetare funno
honom dock på sista tiden tärd på ett sätt som oroade
oss. men i handlingskraften felades intet. Hans ar-
214
14 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
