Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Forskarbragd och odlargärning i modern radioteknik, av Erik Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
det i siffror, så vet man något därom. Men om man
icke kan mäta det, om man icke kan uttrycka det i
siffror, då är ens vetande av mager och
otillfredsställande art. Det kanske är begynnelsen till
kunskap, men man har knappast i tänkandet nått fram
till vetenskapens stadium."
Vidare är en rent psykologisk egendomlighet att
beakta. En av pionjärerna inom radiotekniken, greve
von Arco, har gjort den iakttagelsen, att det vid
inträngandet i nya områden tycks uppträda vissa
affektinställningar, som försvåra fördomsfria
jämförelser och överläggningar. Han säger bl. a.: "Ett
särskilt psykologiskt moment torde ligga i den
andliga strukturen hos de människor, som i början
ville och kunde arbeta i det av allehanda svårigheter
fyllda nylandet. I denna atmosfär gjorde sig endast
affektstarka människor gällande. Men detta är just
sådana naturer, som snabbt bilda sig egna —-
naturligtvis också ofta oriktiga — föreställningar och som äro
obenägna att följa främmande tankebanor. Om de ändå
läsa andras arbeten, så kommer huvudsakligast sådant
till deras medvetande, som närmast ansluter sig till
deras egna begrepp. Det motsatta beaktas icke."
Ett karakteristiskt drag för radioteknikens första
utvecklingsskede är sålunda de trevande och tafatta
försöken, mestadels enligt metoden "cut and try".
Men lika mycket som man måste beklaga dåtidens
radiotekniker för de svåra förhållanden, under vilka
de måste arbeta, lika mycket måste man beundra dem
för det frejdiga mod, varmed de gåvo sig i kast med
problemen. I ett dylikt pionjärarbete synes det
mången gång rent av vara en fördel att ej vara i
besittning av alltför mycken kritisk eftertanke. Ett
konkret exempel må anföras. Den matematiska
teorien för högtalarna kan knappast räknas till det
enklaste inom radiotekniken, och man har ibland prisat
äldre tiders högtalarkonstruktörer lyckliga för att de
icke känt till de principiella skäl, som synas tala emot
möjligheterna att konstruera en god högtalare, nota
bene innan man trängt mycket djupt in i teorien.
Om alltså högtalarproblemet hade påbörjats på den
matematisk-teoretiska vägen, är det högst sannolikt,
att man snart skulle ha förklarat problemet för
olösligt. Nu började man i stället på den experimentella
vägen, man konstruerade högtalare, som till en början
gåvo en ytterst dålig ljudkvalitet efter modern
måttstock, men man lyckades undan för undan förbättra
dem, likaledes med ledning av experimentella
undersökningar. Det har fått bli den matematiska teoriens
sak att efteråt förklara, varför det verkligen lyckats.
Tack vare denna vägledning från det experimentella
hållet har teorien sedan utvecklats så långt, att den
i sin tur kunnat lämna nya positiva bidrag i arbetet
på ytterligare förbättringar. Denna växelverkan
torde kunna anses som den normala
utvecklingsgången inom radiotekniken.
Redan tidigt gjordes dock ansatser till ett
matematiskt utredningsarbete. Det område, som härvidlag
låg gynnsammast till, var teorien för elektriska
svängningar och svängningskretsar, inklusive
strålningen från antenner. På elektronrörsområdet, som
i särskilt hög grad varit bestämmande för
radioteknikens utveckling, hade man vid ingången till
1920-talet nått fram till en nöjaktig klarhet om de
fundamentala sammanhangen. Därmed var tiden mogen
för den nya eran i radioteknikens historia.
I och med rundradions uppkomst 1920 fick
radiotekniken en mäktig sporre till fortsatt utveckling.
Rundradion kom icke såsom resultat av någon ny och
märklig uppfinning. Den tekniska möjligheten till
överföring av tal eller musik hade förefunnits mycket
länge. Redan 1904 uppgives Fessenden ha varit i
stånd att åstadkomma telefoniförbindelse medelst en
av honom konstruerad högfrekvensmaskin. Även
Poulsens ljusbågsgenerator hade begagnats för
radiotelefoni. Genom elektronrören hade man fått ännu
bättre medel för både sändning och mottagning. Den
egentliga impulsen till rundradiosändningar synes
dock ha kommit från radioamatörerna. I Amerika
fanns redan för mer än ett tjugotal år sedan en stor
och livaktig organisation av sändaramatörer. En av
dessa, dr Conrad, anställd vid Westinghousebolaget,
började i november 1920 att sända musik från
grammofonskivor. Saken blev snart allmänt känd bland
amatörerna och spred sig sedan mycket fort. Även
personer, som icke voro radioamatörer, började köpa
mottagare för att kunna lyssna till "musiken från
etern". Westinghousebolaget insåg snart nog de
kommersiella möjligheterna och tog dem till vara.
Sändarstationer för rundradio började byggas, och
lämpliga mottagare konstruerades. Inom kort var
lavinen i rullning. Rundradion spred sig från Amerika
och ut över hela världen, den växte i omfång och
gav upphov till en storindustri, den blev en social
faktor av omistligt värde, den stimulerades till
fortsatt utveckling i tekniskt hänseende mot allt högre
fullkomning, den återverkade befruktande även på
andra grenar av radiotekniken.
Formerna för det tekniska framstegsarbetet inom
radiotekniken, såsom de utbildat sig under denna nya
era, gestalta sig väsentligt annorlunda än förr.
Medan utvecklingen av radiotekniken under dess
tidigare skede i övervägande grad bär prägeln av
individuella ansträngningar av ett fåtal pionjärer, så
karakteriseras den numera av väl organiserade
vetenskapliga undersökningar av samarbetsgrupper av
forskare. Den individuella insatsen är ibland svår att
skönja, ty resultatet, åtminstone i färdigt skick, har
utformats av gruppen mera än av individen. Väl kan
man det oaktat fortfarande tala om forskarbragder,
och detta med minst lika stor rätt som i fråga om
pionjärtidens lyckokast, men bakom dessa
forskarbragder ligger vanligen en tålmodig, målmedveten
och metodisk medverkan i det gemensamma
framstegsarbetet, en trägen odlargärning. Karakteristisk
är följande definition, som har givits av föreståndaren
för General Electrics forskningslaboratorium, dr
Coolidge: "Ett forskningslaboratorium är
väsentligen en grupp av människor i en kongenial atmosfär,
arbetande på att vidga vetandets gränser." Först i
en sådan kongenial atmosfär — den avancerade
forskningens livsluft — kunna personliga förutsättningar
och instrumentella resurser komma till sin fulla rätt,
ett förhållande som kanske icke alltid nog beaktas.
överblick av radioteknikens arbetsfält.
Principiellt vilar radiotekniken på tre teoretiska
grundområden: teorien för elektriska strömkretsar
och elektriska svängningar, elektroniken och
elektroakustiken. Det förstnämnda området är till rätt stor
del av matematisk-teoretisk natur; det ställer sig
särskilt tacksamt för matematisk behandling, därigenom
234
14 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
