Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Forskarbragd och odlargärning i modern radioteknik, av Erik Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att de fysikaliska fenomenen äro relativt få och enkla
och därigenom att det i huvudsak är fråga om lineära
samband. Man skulle nästan kunna säga, att detta
område är de lineära differentialekvationernas
förlovade land. Åt ett håll, antennstrålning och
vågutbredning, övergår detta område i den matematiska
fysiken, och åt andra håll hänger det intimt
tillsammans med telefoniens teoretiska grunder. Det senare
gäller särskilt teorien för ledningar och filter men
även på andra punkter. Ofta är det så, att helt olika
matematiska behandlingsmetoder ha utvecklats inom
telefonien och radiotekniken för i grunden samma
fysikaliska fenomen. Exempel härpå bilda de
kopplade svängningskretsarna, som ingå såsom väsentliga
element i varje sändare och mottagare och som i
princip ej äro annat än bandfilter. Den olika metodiken
är i regel en praktisk nödvändighet på grund av
olikheter i frekvens, kopplingskombinationer och
driftsförhållanden.
Det andra teoretiska grundområdet för
radiotekniken. elektroniken, är av en helt annan natur.
Sambanden äro här som regel icke lineära annat än i
vissa fall i en första approximation. Det kanske mest
karakteristiska är dock den stora rikedomen på
fysikaliska fenomen, som uppträda samtidigt och fläta
sig i varandra på ett ofta mycket komplicerat sätt
— och ibland t. o. m. i för teknikern mer än önskvärd
omfattning. I detta myller av fysikaliska fenomen
blir den experimentella arbetsmetoden den naturliga
och mycket ofta, särskilt som primär angreppsmetod,
den enda möjliga. Elektroniken är sålunda en gren
av experimentalfysiken, med tillämpningar inom hela
elektrotekniken men särskilt inom radiotekniken.
Den matematiska metoden är väl även här ett nyttigt,
för att icke säga oumbärligt hjälpmedel, men endast
i den mån experimentella undersökningar möjliggöra
en renodling av enskilda fysikaliska fenomen, och i
den mån samtidigt förenklande approximationer
tilllåta en anpassning efter matematikens möjligheter.
I fråga om icke-lineära samband äro dessa som
bekant relativt snäva.
Det tredje teoretiska grundområdet för
radiotekniken, elektroakustiken, dvs. teorien för elektriska
svängningars omformning till mekaniska och vice
versa, bildar ett gränsområde mellan
elektrodynamiken och den mekaniska dynamiken. I rätt stor
utsträckning äro här strömkretsteoriens metoder
tilllämpliga. och detta ej endast på den elektriska sidan
utan också på den mekaniska. En mängd av de
härvid uppträdande mekaniska svängningsproblemen ha
på detta sätt fått enkla och eleganta lösningar.
Feno-menologiskt sett är emellertid elektroakustiken mera
komplicerad än strömkretsteorien, och till följd därav
spela de experimentella arbetsmetoderna här en större
roll. Ett exempel har i det föregående berörts,
nämligen högtalarproblemet.
Det vore naturligtvis gagnlöst att ställa en sådan
fråga som vilketdera av dessa tre grundområden som
är viktigast för den moderna radiotekniken. De äro
alla lika fundamentala. Men om man frågar efter
vilket av dem som ser ut att erbjuda de mest lovande
möjligheterna för den framtida utvecklingen, då blir
svaret utan tvekan elektroniken. Just på grund av
det myller av fysikaliska fenomen, som nyss omtalats,
och den därmed följande rikedomen på
kombinationsmöjligheter, är elektroniken en ytterst givande fynd-
gruva för nya tekniska framsteg. Det är helt enkelt
fascinerande, hur man där kan göra sannskyldiga
trollkonster med glödemission, sekundäremission och
fotoemission, med elektronstrålar, virtuella katoder
och jonskikt, med elektrisk och magnetisk
avlänk-ning, med intensitetsstyrning och hastighetsstyrning
och många andra fenomen. Hur lockande det än vore,
kunna vi dock icke här närmare utveckla detta tema.
En konsekvens av det sagda vilja vi emellertid fästa
uppmärksamheten vid. I och med att
framstegsfronten inom radiotekniken, liksom inom flera andra
delar av elektrotekniken, ligger övervägande på
elektronikområdet och dess tillämpningar, och då man där
är i främsta rummet hänvisad till experimentella
arbetsmetoder, så är det uppenbart, att välutrustade
laboratorier och för laboratoriearbete utbildade
tekniker och fysiker tillhöra de ofrånkomliga
förutsät-ningarna för ett framgångsrikt deltagande i
utvecklingen.
På de tre nämnda teoretiska grundområdena är nu
hela den moderna radiotekniken uppbyggd. Här må
erinras om de utomordentligt omfattande
tillämpningsområdena sändarteknik och mottagarteknik, som
varje nutidsmänniska delvis kommer i beröring med
genom rundradion. Det finns också många och
viktiga delar av dessa områden, som för lekmannen
förbli mer eller mindre okända, såsom den kommersiella
radiotekniken på fasta eller rörliga stationer,
radiofyrar och radiopejling, det militära radioväsendet till
lands, till sjöss och i luften m. m. Ett
tillämpningsområde, som delvis sammanhänger med sandar- och
mottagartekniken, är den elektriska
ljudreproduktionstekniken. varav ljudfilmen bildar en utlöpare.
Ett annat område av elektroakustiken, den s. k.
ultra-akustiken, har genom ekolodning,
undervattenssigna-lering, kemisk-tekniska tillämpningar m. m. fått en
stor och hastigt växande praktisk betydelse. Ett av
de senaste tillämpningsområdena inom radiotekniken
är televisionen, som vi i vårt land ännu icke hunnit
stifta bekantskap med men som under några år
praktiskt prövats både i England, Tyskland och Amerika.
Televisionen hänger ytterst intimt tillsamman med
elektroniken, och dess framtidsmöjligheter äro ytterst
beroende av hur pass enkla och billiga hjälpmedel
som elektronikforskningen kan komma att
frambringa. Som ett särskilt tillämpningsområde, om än
ingripande i andra, ett område statt i enorm
utveckling, bör också nämnas ultrakortvågstekniken, vars
medel och metoder, både de teoretiska och de
experimentella. skilja sig väsentligt från den vanliga
radioteknikens. De praktiska tillämpningarna äro här i
alltmer ökad utsträckning avsedda att tjäna andra
syften än elektrisk kommunikation i vanlig mening.
Som exempel må nämnas ultrakortvågsterapi,
apparater för blindlandning av flygplan, instrument för
indikering av ett flygplans höjd över marken m. m.
Av det sagda framgår, att radiotekniken icke är
ett enhetligt område av elektrotekniken. Den inne
fattar ett flertal sinsemellan mycket olikartade
delområden, som vart och ett för sig numera äro så stora
och omfattande, att det endast för specialister på
dessa olika delområden är möjligt att helt behärska
dem. I den mån utvecklingen fortskrider, måste
också dessa specialister begränsa sig till allt mindre
sektorer av sina resp. delområden för att icke endast
hinna med att följa utvecklingen genom facklittera-
31 maj 1941
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
