Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Forskarbragd och odlargärning i modern radioteknik, av Erik Löfgren - Bruk och missbruk av telefon, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
anföras mot de uppkomna luckorna i undervisningen.
I denna situation, som blir desto ohållbarare, ju
längre utvecklingen fortskrider, torde icke finnas
någon annan lösning än att vid Tekniska högskolan
införa högre utbildningskurser, i kombination med
forskning, för blivande forskningsingenjörer.
Därigenom skulle den inhemska forskningen främjas i
dubbel måtto, nämligen ej blott genom tillfredsställande
utbildningsmöjligheter för de unga utan även genom
den åtföljande ökningen i lärarkrafter; dessa kunde
då begränsa sig till områden av någorlunda rimlig
omfattning och bleve därigenom i stånd att ägna
tillräcklig tid åt egen forskning. När här talas om
lärare, så menas därmed icke, att vederbörande
nödvändigtvis måste ha sin verksamhet helt eller
huvudsakligen förlagd till högskolan. Man kan naturligtvis
även tänka sig den möjligheten, att forskare, som
normalt äro verksamma vid låt oss säga
Ingeniörs-vetenskapsakademien, Telegrafstyrelsen eller Statens
provningsanstalt eller måhända inom industrien och
som där beredas möjlighet att bedriva en
specialiserad forskning, parallellt därmed skulle kunna
tjänstgöra som undervisare och handledare av forskning
vid Tekniska högskolan på sina resp. områden. Å
ena sidan finge därigenom högskolan fördelen att
disponera de främsta specialisterna i landet på skilda
områden, å andra sidan komme dessa själva i
åtnjutande av den oskattbara förmånen av den
stimulans, som ligger i att få konfrontera sitt vetande
med nya generationers vetgirighet. Det är för varje
lärare väl bekant, hurusom undervisning lika mycket
återverkar befruktande på forskning som vice versa.
När den tekniska forskningen i landet för närva-
rande ligger i stöpsleven och när det diskuteras, med
vilka medel den bäst skall kunna främjas, så vågar
man väl förutsätta, att detta också gäller den
radiotekniska forskningen. Det finnes då i första hand
tre åtgärder för Tekniska högskolans vidkommande,
som synas vara icke endast önskvärda utan
ofrånkomliga. Dessa äro: 1) som redan nämnts, införandet
av avancerade kurser, kombinerade med forskning
och ledande till en högre examen, samt i samband
därmed en ökning av lärarkrafterna, vidare 2)
inrättandet av nya, välutrustade laboratorier samt 3)
anställning av tillräckliga hjälpkrafter på
laboratorierna. Skulle till äventyrs den frågan framställas, om
kostnaderna för dessa förbättringar kunna anses
väl-placerade, må här blott hänvisas till att hela detta
forskningsprogram och mer därtill skulle kunna
realiseras för en mycket ringa bråkdel av de medel som
enbart rundradiodriften tillför statskassan i rent
överskott. En återinvestering av en liten del av
detta överskott i ändamål att ge den svenska
radiotekniken väsentligt ökad livskraft skulle utan tvivel
vara en god affär. Veterligen har radioteknisk
forskning, varhelst den än förekommit, visat sig vara en
god affär, i varje fall på längre sikt. Frågan synes
snarast vara, om vi i vårt land, med de goda
förutsättningar vi äga i fråga om det förnämsta
råmaterialet, det som kan förädlas till ingenjörer och
forskare, ha råd att underlåta att tillvarataga dessa
förutsättningar, om vi ha råd att låta lockande nya
produktionsmöjligheter gå oss ur händerna, och icke
minst om vi kunna stå till svars för att i en tid som
denna försumma att hålla även vår radioteknik i
högsta försvarsberedskap.
Bruk och missbruk av telefon.
Av HÅKAN STERKY.1
I ett föredrag den 26 oktober 1861 inför den
fysiska föreningen i Frankfurt am Main
demonstrerade den tyske fysikläraren Philipp Reis en apparat
varmed — såvitt känt är — för första gången icke
blott melodier utan också tal överfördes på elektrisk
väg. Som sändare använde Reis en tunn hinna, som
då man talade mot den, försattes i svängningar och
därvid öppnade och slöt en liten kontakt mellan två
platinafjädrar i takt med ljudvågorna. Mottagaren
innehöll egendomligt nog ej ett svängande membran
utan bestod av en sedan 1838 bekant "sjungande nål"
eller ett stycke järntråd insatt i en induktansspole.
Som energikälla användes ett galvaniskt element.
Enligt samtida uppgifter var det verkligen möjligt
att överföra ljud med den Reisska apparaten. Detta
har sedermera bekräftats genom försök med
originalapparater eller kopior. Även om Reis genom
införandet av den tunna elastiska hinnan med liten massa
samt stor återställningskraft och dämpning angav en
bärande princip för alla kommande
mikrofonkonstruktioner, måste man konstatera, att den Reisska
kontakten var sändarens svaga punkt. Likheten med ett
i Installationsföreläsning den 10 maj 1941 i samband med
tillträdandet av professuren i telegrafi och telefoni vid Kungl,
tekniska högskolan.
telegrafrelä är alltför påtaglig. Icke ens den
förbättring, som 15 år senare föreslogs av amerikanaren
Elisha Gray och som innebar att kontakten ersattes
av en ledande vätskepelare, vars längd varierade i
takt med ljudet, gav en tekniskt fullödig lösning av
problemet.
Det tillkommer Alexander Graham Bell äran av
att ha angivit den princip, särskilt för
hörtelefonkonstruktionen, på vilken världens telefonteknik nu
bygger. Två timmar före Gray inlämnade Bell den
14 februari 1876 den patentansökan, som borde smycka
mången för historik intresserad telefonteknikers vägg.
Kärnpunkten i Bells uppfinning var den nya metoden
för kopplingen mellan en elektrisk och en mekanisk
svängning, den talstyrda ömsesidiga
elektromekaniska induktansen. (Fig. 1.)
Från de inom elektroteknikens historia märkliga
ögonblick, då Reis 1862 till den församlade familjen
lyckades överföra orden: "Die Pferde fressen kein
Gurkensalat" och då Bell 1876 ropade till sin assistent
"Watson come here — I want you" daterar sig bruket
och missbruket av det nya kommunikationsmedlet. Då
var för länge sedan den goda tonen uppfunnen och
tillämpad, då skulle icke ens den mest obildade
individ vågat hemsöka en medmänniska under mid-
238
17 maj 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
