Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1941 - Bruk och missbruk av telefon, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
städerna, utan även att så inrätta apparaterna, att de
kunna söka sig fram på omvägar i händelse den
normala vägen är upptagen eller skadad.
Automatsta-tionsingenjören måste i sitt arbete med reläer,
väljare och register vara både skapare och hjärnkirurg.
Detta är i koncentrerad form en historisk
tillbakablick och tillika en antydan om utvecklingen av de
tekniska hjälpmedel, på vilka bruket av telefonen
bygger. Sverige har blivit ett av världens främsta
telefonland. (Fig. 12.) Tillgänglig statistik visar, att
endast Förenta staterna har fler telefonapparater per
1 000 innevånare än Sverige. Siffrorna voro den 1
januari 1939 153 för Förenta staterna och 128 för
Sverige. Telefontätheten i några av jordens större
städer ger också belägg på att vårt telefonväsende
kan mäta sig med de främsta i världen. (Fig. 13.)
Redan 1939 voro Stockholm och San Francisco
praktiskt taget likställda med ej mindre än 380
apparater per 1 000 innevånare och denna siffra har
sedermera förskjutits, så att Stockholm nu bland jordens
städer blott överträffas av staden Washington.
Telefondrift och telefonkultur.
Med stolthet kunna vi telefontekniker peka på den
utveckling, som telefonen genomgått under sin
65-åriga livstid, och med tillfredsställelse kunna de män,
som lett det tekniskt-ekonomiska framåtskridandet se
tillbaka på de tjänster, som detta
kommunikationsmedel gjort samhället och medborgarna. Jag vågar
dock här som slaven på Cesars triumfvagn påminna
om att vi äro människor med fel och brister, som ofta
bjärt framträda inför våra egna tekniska skapelser.
Ha vi på rätt sätt mottagit och nyttjat den apparat,
som alltid är till hands på vårt kontor eller i vår
bostad för att sätta oss i förbindelse med våra
medmänniskor över hela jordklotet? Finnas ic.ke trots
teknikens fullkomning väsentliga brister i vår
telefon-kultur?
En besökare, som infinner sig personligen, uppger
först sitt namn och sedan sitt ärende. Icke
namngivna personer släppas ej in i vår bostad, man vet att
de sälja dammsugare eller komma med kravbrev. I
telefon går det till på motsatt sätt. Man svarar
snällt och villigt, t-y man är fången i ringsignalens
suggestion. Den anropande, som man icke en gång
kan se, vill först veta om jag är inne. Presenterar
sig gör han först senare eller inte alls. Många säga i
stället "hallå".
Hur ofta förekommer det ej på ett kontor, att
någon av personalen gläntar på chefens dörr och
finner honom upptagen. Man hör i bästa fall ett
försynt "ursäkta", och dörren stänges tyst och stilla.
Chefen tror, att han skall få vara i fred. Länge
dröjer det dock ej, förrän telefonen ringer och samma
person framför sitt ärende, denna gång betydligt
mindre försynt, dold som han är i osynlighetens
mörker bakom långa trådar. Att svara "jag är
upptagen" uppfattas oftast som en ovänlighet. Man litar
liksom icke riktigt på sanningsenligheten av det, som
man ej sett med egna ögon. Och för övrigt, när ett
samtal redan börjat, kan man väl få fortsätta.
Ett ytterligare särmärke för telefondriften må här
beröras. Då jag använder min telefonapparat,
berövar jag praktiskt taget alla andra abonnenter i
världen möjligheten att nå mig, medlemmarna av min
familj eller en del av personalen på mitt kontor. Bor-
7bfa/f anfo/
/30 /92C /9J4 /9JD
slnfa//D&s-
/5/5 Æ24 /929 /3JV /3J3 Ar
Fig. 14. Antal taxerade interurbansamtal i Sverige för vart
femte år under tiden 1919—1939, dels totalt, dels per
huvudabonnemang.
Anm. Genom vid olika tidpunkter genomförda taxereformer
ha tidigare periodavgiftsbelagda samtal i viss utsträckning
förvandlats till avgiftsfria, vilket utgör förklaringen till en del
av nedgången i antalet taxerade samtal per huvudabonnemang.
de ej de herrar eller damer, som "bo i telefon" under
en kvarts eller en halv timme, upplysas om att de i
själva verket bära sig åt på samma sätt, som om de
släckte ljuset för sina närmaste under samma tid, som
den egna skrivbordslampan är tänd. Vår
telefonkultur behöver otvivelaktigt höjas och det kan ske på
flera sätt. Ett radikalt steg, som är tekniskt
genomförbart i automattelefonnät, är att även lokalsamtal
få betalas per samtalsminut eller -period på samma
sätt som elektriskt ljus nu betalas per kilowattimme.
Måhända behöver man ej tillgripa denna utväg, om
de utmärkta propagandamedel, som stå oss till buds
i reklamens tidsålder, användes till allmänhetens
upplysning under slagordet "telefonkulturfrämjandet".
För belysning av bruket eller missbruket av
telefon i vårt land kunna följande värden ur den
offentliga statistiken lämnas. (Fig. 14.) Under år
1939 utväxlades 63 millioner rikssamtal och 110G
millioner lokalsamtal i Sverige. Medelsamtalstiden
för ett rikssamtal är 4,2 minuter. För lokalsamtalen
har man vid kontroll i Stockholm (fig. 15) av ca
20 000 samtal funnit medelsamtalstiden under bråd tid
vara 21/3 minut, Detta värde kan med ganska stor
grad av visshet sättas som undre gräns. Var den
övre gränsen ligger är svårare att fastställa, då
statistik häröver ej föreligger. Om man emellertid för
enkelhetens skull antager, att samtalstiden för samtliga
samtal är 4 minuter och observerar, att två personer
alltid äro upptagna av varje samtal, kan man lätt
beräkna, att var och en av landets 6,34 millioner
innevånare (män, kvinnor och barn inräknade) i medel-
tal tillbringar 2
4.(1 106 + 63) 106 1
6,34- 106
• 60= 24,6 tim.
31 maj 1941
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
