Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 7 juni 1941 - Vägväsendets förstatligande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fc 160
o
c
o
150
130
120
110
1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938
Fig. 1. Väghållningskostnaderna åren 1930—38.
- totalkostnaderna. ––-kostnaderna för
väghållningen, om däri ej inräknas reservarbetena.
terna för den allmänna väghållningen, till följd av
ökade underhållskostnader, nedgått endast obetydligt
och utgjorde för 1938 148,8 mill. kr. Den heldragna
linjen å vidstående diagram visar totalkostnadernas
utveckling under 1930—1938.
Anslagsfrågor.
Riksdagen kommer vid ett förstatligande att så att
säga ensam ha hand om nyckeln till utvecklingen, ty
det är riksdagen som beslutar om anslag. De
sakkunniga förutsätta att av riksdagen för vägväsendet
beviljade medel skola uppdelas på i huvudsak samma
anslag som för närvarande. För att säkerställa
bygdevägnätets utveckling i tillfredsställande mån
föreslås emellertid, att riksdagen vid beviljande av
anslag bestämmer, huru stor andel av de för
förbättringsarbeten på huvud- och bygdevägar tillgängliga
medlen, som skall disponeras för arbeten på det
senare slaget av vägar.
Huvudsynpunkten vid fördelningen av de olika
vägbyggnadsanslagen anges av de sakkunniga vara,
att vägbehoven i olika landsdelar tillgodoses på ett
likformigt och rättvist sätt. För /itt detta skall vara
möjligt måste uppgöras planer för
vägbyggnadsverk-samheten, vilka taga sikte på flera år framåt. Dessa
planer skola tillika utgöra stomme för verkliga
arbetsprogram.
För fördelning av de medel, som ställas till
förfogande för omläggning och förbättring av
huvudvägar, föreslå de sakkunniga utarbetande av
femårsplaner, grundade på förhandsberäkningar i fråga om
tillgången på riksdagsanslag. Planerna skulle på
grundval av det pågående arbetet med
generalplanen för förbättring av rikets huvudvägar utarbetas
av YoV samt sedan fastställas av Kungl. maj:t.
Fastställandet skulle dock icke innebära ett fastlåsande i
detalj av medlens användning, utan VoV skulle ha
möjlighet avvika från planerna, om så påkallades av
omständigheterna.
För fördelning av tillgängliga medel för
omläggning och förbättring av bygdevägar föreslås
upprättande av fyraårsplaner, som skulle förnyas vartannat
år. Dessa planer skulle fastställas av YoY; Kungl.
maj:t skulle emellertid efter förslag av styrelsen be-
254
stämma fördelningen av medlen mellan de olika
distrikten. Inom varje sådant skulle pengarna
fördelas enligt fyraårsplanen.
Anslagen för nyanläggning av landsvägar och
ödebygdsvägar skulle fördelas på samma sätt som
föreslagits ifråga om förbättringsarbeten på bygdevägar.
I fråga om bro- och beläggningsarbeten har icke
ansetts möjligt att upprätta några flerårsplaner. På
grund av ändrade förhållanden skulle sådana planer
behöva revideras varje år. De sakkunniga ha i stället
beträffande dessa arbeten förordat upprättande av
årliga förteckningar eller arbetsprogram.
Ordnandet av vägbyggnadsverksamheten på
landsbygden.
Planläggningen av vägnätet och de olika
vägföre-tagen är en arbetsuppgift, som ej enbart kan utföras
av den nyinrättade statliga vägförvaltningen utan
kräver medverkan av lokala myndigheter, särskilt
länsstyrelserna och representanter för
bygdeintressena.
Med nu gällande ordning är det länsstyrelsen som
gör den förberedande utredningen om visst
vägföre-tag. Initiativet kommer i vanligaste fall från eller
genom vägstyrelsen. Om länsstyrelsen finner skäl
föreligga, förordnar den förrättningsman för
upprättande av förslag. Det uppgjorda förslaget skulle
hållas tillgängligt för allmänheten för avgivande av
påminnelser, varjämte vägstyrelse och vägstämma
skola höras. Länsstyrelsen prövar härefter, om vägen
kan anses nödig för den allmänna samfärdseln. Är
så fallet, "dömes" vägen till utförande. Beslutet
innefattar, att vägen skall byggas och huru detta skall
ske. Däremot innefattar beslutet intet om, när vägen
skall byggas. Tidpunkten härför beror på, när
statsbidrag kan erhållas, och bestämmes i regel av
den ordning, i vilken företaget blir upptaget i den
flerårsplan, som upprättas av länsstyrelsen.
Med det nuvarande förfarandet blir det i huvudsak
länsstyrelser och vägstyrelser som taga initiativ och
leda utvecklingen. VoV granskar och övervakar, att
man följer tekniskt-ekonomiskt riktiga linjer.
Enligt de sakkunnigas förslag blir det den statliga
vägorganisationen, som skall leda utvecklingen av
vägnätet. Länsstyrelser och organ för de lokala
intressena skola emellertid medverka i rådgivande
syfte, så att vägnätet anpassas efter bygdens behov.
Vid denna nya ordning få flerårsplanerna en ännu
mera utpräglad karaktär av att vara stommen i
själva vägbyggandet. Genom visst företags
upptagande i flerårsplan blir i själva verket bestämt att
och när arbetet skall utföras. Sättet för arbetets
utförande bestämmes genom fastställande av
arbetsplan för företaget.
Handläggning av vägbyggnadsfråga kommer
regelmässigt att innefatta tre huvudmoment, nämligen
1. den förberedande utredningen om behovet och
angelägenhetsgraden av visst vägföretag;
2. dess upptagande i flerårsplan i den ordning,
som dess angelägenhetsgrad betingar; samt
3. upprättandet och fastställandet av arbetsplan
och kostnadsförslag för företaget.
Dessa tre moment skola tillsammans ersätta det
förfarande, som nu utmynnar i länsstyrelsernas
beslut om vägbyggnad ("dömandet av väg").
14 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
