Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 7 juni 1941 - Vägväsendets förstatligande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Förslag till indelning i distrikt (alt. I).
personalbehovet och därmed kostnaderna stiga med
ett ökat antal distrikt. Med flera distrikt blir
arbetet inom centralstyrelsen mera tungrott och
arbetsbördan större. Den begränsade tillgången på ledande
krafter av den kvalitet, som synes erforderlig för
vägdirektörsbefattningar, talar också för att antalet
distrikt blir begränsat. Å andra sidan bör storleken
av distrikten anpassas så, att en vägdirektör kan
ingående lära känna sitt distrikts vägfrågor och
medhinna att verka ledande på vägområdet inom
distriktet.
Vidare förtjänar framhållas den organisatoriskt
riktiga regeln, att alla distrikten, såvitt möjligt,
inrymma lika stora arbetsuppgifter, så att de kunna
organiseras enhetligt och likformigt. Vid
bestämmandet av distriktens omfattning måste hänsyn även
tagas till att organisationen blir så väl lämpad som
möjligt att omhänderha den tekniskt-ekonomiska
verksamheten. Indelningen bör vidare ske Säj 3/tt
distrikten omfatta sammanhängande vägsystem.
En distriktsindelning med tillämpning av dessa
synpunkter leder närmast till att landet indelas i
ett fåtal, tämligen stora distrikt. I enlighet härmed
har vägunderhållsinspektören E. Almquist på
uppdrag av de sakkunniga utarbetat ett förslag till
indelning av riket i 12 till arbetsmängden ungefär lika
stora distrikt, vilkas gränser framgå av bifogade
karta. ■
De sakkunniga ha emellertid även utarbetat ett
förslag till indelning, som ansluter sig till
länsindelningen, dock att de två minsta länen, Gotlands och
Blekinge län, ansetts för små att bilda självständiga
distrikt och därför sammanförts, det förra med
Stockholms och det senare med Kronobergs län.
Distriktens antal enligt detta alternativ skulle sålunda bli 22.
I kostnadshänseende ställer sig en
distriktsindelning enligt det första alternativet billigare, beroende
på att antalet befattningshavare stiger med antalet
distrikt. Den årliga kostnadsskillnaden blir enligt
de sakkunnigas beräkningar något över 643 000 kr.
De sakkunnigas majoritet har förordat en indelning
i 12 distrikt samt såsom skäl härför särskilt anfört
att man med denna indelning får det mest enhetliga
och mest lättskötta samt efter olika konjunkturer
lättast anpassbara instrumentet för vägväsendets
handhavande. Lägger man huvudvikten vid att
konstruera en god organisation för verksamheten, är
detta alternativ att föredraga. Det måste antagas att
utvecklingen i fråga om såväl vägunderhåll som
vägbyggnad kommer att gå mot en ökad användning av
maskiner. En sådan utveckling talar obetingat för
detta alternativ, som ju erbjuder möjlighet till bättre
utnyttjande av personal och maskiner.
Två av de sakkunniga, landshövding Lidén och
friherre De Geer, ha emellertid förordat en indelning
i överensstämmelse med länen. Härav skulle bl. a.
följa en bekvämare kontakt med länsmyndigheterna,
Beträffande personalbeståndet må nämnas att detta
anpassats efter väghållningsarbetenas omfattning
under 1937 och 1938. För att vinna säkerhet för att
lönekostnaderna efter en omorganisation icke skola
bliva större än vad de sakkunnigas förslag utvisar,
har vid utarbetandet av detsamma personalbehovet
räknats i överkant. För att personalbeståndet skall
kunna smidigare anpassas efter växlingar i
väghållningsarbetenas omfattning har åt en del av personalen
givits endast extra ordinarie karaktär. Personalen
skulle organiseras på avdelningar. Sålunda skulle
vid varje distriktsförvaltning finnas — förutom vissa
vägdirektören direkt underställda befattningshavare
— särskilda underhålls-, projekterings-,
byggnads-och kameralavdelningar.
För underhållsarbetenas utförande skola distrikten,
liksom hittills, indelas i arbetsområden under
närmaste ledning av en vägmästare. Indelningen skall
ske så, att arbetsuppgiften för varje vägmästare blir
ungefär lika stor. Dennes åligganden omfatta
ledning av förekommande underhållsarbeten samt smärre
256
14 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
