Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 14 juni 1941 - Några allmänna spörsmål i samband med avloppsvattenrening, av Gunnar Åkerlindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 24 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 JUNI
ÅRG. 71 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: Några allmänna spörsmål i samband med avloppsvattenrening, av civilingenjör Gunnar
Åker-lindh. — "Bevisning genom sakkunnig" i rättstvister, av professor E. Hubendick. — Notiser. — Litteratur.
— Problemhörnan.
Några allmänna spörsmål i samband med
avloppsvattenrening.
Av civilingenjör GUNNAR ÅKERLINDH, Norrköping.1
Sakkunnig övervakning.
För upprätthållande av önskad kvalitet på den
vid ett avloppsreningsverk framställda produkten
fordras såsom vid varje fabrik icke blott en fullgod
anläggning utan även en omsorgsfull drift av denna.
Fördenskull kräves sakkunnig övervakning och
möjlighet till effektiv kontroll.
Att erhålla en sakkunnig övervakning ställer sig
ofta svårt nog. För stora reningsverk, som ha råd
att anställa en kunnig kemist, erbjuder detta
visserligen ingen direkt svårighet. Men för medelstora
och smärre anläggningar, som icke ha råd därtill,
utgör den sakkunniga övervakningen ett kinkigt
problem, som emellertid på något sätt måste lösas. I
Amerika har man gripit sig an detta problem och
löst det på ett till synes framgångsrikt sätt.
Säkerligen är det samma väg, som också vårt land så
småningom kommer att få slå in på.2
För det första finns det i Amerika en särskild, för
dessa ändamål avsedd form av utbildning för
högskoleingenjörer, kallad Sanitary Engineering. I sin
vanligaste form utgör denna utbildning en variant,
tillsammans med flera andra, av Civil Engineering
(väg- ocli vattenbyggnad). Genom förkortning och
uteslutning av en del ämnen göres här den vanliga
undervisningen i vattenförsörjning och oskadliggörande
av avloppsvatten dels väsentligt mera ingående, sär-
3- Den föreliggande redogörelsen är byggd på erfarenheter
från en studieresa i Förenta staterna år 1939, vilken förf.
företog såsom Vetenskapsakademiens stipendiat
(Adelsköldska stipendiet).
Den som är intresserad av mera detaljerade tekniska
erfarenheter från studieresan hänvisas till följande artiklar
av förf.:
"Om rening av avloppsvatten." Kommunalteknisk tidskrift
1941, häfte 1.
"Rening av avloppsvatten genom kemisk fällning".
Teknisk tidskrift 1940, häfte 52 (VV 12).
Ytterligare en uppsats, "Droppbäddar", kommer inom kort
att publiceras i denna tidskrift.
2 Detta förhållande gäller i lika hög grad för rening av
vattenledningsvatten som för rening av avloppsvatten, och
problemets lösning äger sin tillämpning i båda fallen,
överhuvud taget hänga dessa båda områden av tekniken intimt
samman.
skilt ifråga om reningsmetoder och reningsverk, dels
direkt utvidgad med erforderlig utbildning i
driftkontroll, kemisk analys, bakteriologi, limnologi m. m.
Det torde inte råda något tvivel om att en dylik
utbildning skulle fylla ett mycket stort behov även i
vårt land. Redan nu tyder mycket därpå, och med
den utveckling, som med säkerhet kan väntas inom
vattenrenings- och kanske främst
avloppsrenings-väsendet, kommer behovet att göra sig alltmer
gällande. Icke blott för alla vattenlednings- och
avloppsingenjörer kommer det att vara nödvändigt med
en sådan utbildning utan även för stadsingenjörer, på
vilkas lott det sannolikt som regel kommer att falla
att med hjälp av på sin höjd en maskinist sköta
samhällenas vatten- och avloppsreningsverk.
För det andra har man i Amerika även sörjt för
utbildningen av den personal, som har sig anförtrodd
den direkta och dagliga passningen av de medelstora
och smärre reningsverken. En sådan
reningsverks-föreståndare kunde i gynnsamma fall vara en
verkmästare eller maskinist, men i andra fall kunde han
vara en förman av något slag, en vaktmästare vid en
kommunal institution, en poliskonstapel (kanske f. d.)
eller snart sagt vem som helst. Det är ju självklart
att det under sådana omständigheter måste brista
mycket i reningsverkens skötsel, så länge dessa män
icke hade tillräcklig kompetens, hur ambitiösa och
intresserade de för övrigt än voro.
Inför denna situation började man ordna
snabbkurser för reningsverksföreståndare, vilka kurser numera
i många stater blivit en fast institution. De förläggas
antingen till det statliga hälsovårdsdepartementet
eller till något universitet och omfatta i regel en tid
av 1—2 veckor. Kurserna, som man på allt sätt söker
göra så lättfattliga och tilltalande som möjligt, äro
mycket elementära och förutsätta inga egentliga
förkunskaper hos deltagarna. De omfatta föreläsningar
och övningar i reningsförfaranden, enklare
analysmetoder och annan driftkontroll samt
demonstrationer och studiebesök m. m. Många äro de som deltagit
i dessa kurser både två, tre och ännu flera gånger,
ett gott bevis för hur uppskattade kurserna äro.
14 juni 1941
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
