Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1941 - Diffusion mellan metaller i fast tillstånd, av F. Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
att göra gas elektrisk ledande. Noggrannhet och
andra fördelar i praktisk drift har emellertid ställt
den fotografiska metoden i förgrunden. Den har
också grundläggande utarbetats av de Broglie och
Siegbahn. Stora insatser för utforskningen av
metallernas kristallstruktur med hjälp av
röntgen-spektrografin ha i Sverige gjorts av professor A.
Westgren. Han och hans elever ha därvid särskilt
koncentrerat sig på utredningen av järnets allotropa
former samt på viktiga järnlegeringars struktur.10
För övrigt kan här endast kort hänvisas till arbeten
av Benedicks, Berglund, Hultgren, Hägg, Phragrnén
och Öhman. På diffusionsprocesser i fasta metaller
har röntgenspektroskopien år 1932 för första gången
tillämpats av W. Jost, Hannover, och av C. Matano,
Japan. Jost har därvid vid stegrad temperatur följt
en metalls diffusion (kop2)ar eller guld) från ett yttre
mycket tunt beläggningsskikt in i en därav omsluten
tråd (silver eller koppar). Beläggningen var cirka
4 — 12 • 10—4 cm tjock. Som
spektrografisk system användes Debye—
Scherrer fotograni.
Diffusionskonstan-ten beräknas ur interferensringarna,
under förutsättning att
beläggnings-skiktets tjocklek och försökstiden äro
kända. Ringarnas förskjutning resp.
ändring av deras svärtningsgräns i
förhållande till de ursprungliga ringarna
av de ej-diffunderade metallerna ge
därtill en god grund. Den lämpligaste
metoden torde emellertid vara enligt
L. v. Hamos nya röntgenspektroskopi.
varvid en slipbilds sekundärstrålning
skiljes i de olika beståndsdelarnas
våglängder och återförenas sedan till
reella, från varandra skilda optiska bilder av de
enstaka beståndsdelarna. Metoden är endast utförbar
med hjälp av böjda kristaller som lenssystem (t. e.
NaCl- eller kaliglimmerkristall).
5) Som ytterligare en metod för
diffusionsmätning-en kan nämnas den radioaktiva. Därtill användes
radioaktiva isotoper av de ämnen vilkas diffusion
skall bestämmas. De förhålla sig kemiskt och
fysikaliskt likadant som de icke-radioaktiva men utsända
en annan strålning, som kan följas i elektroskop
(Wertenstein—Dobrowolska 1923). Förfarandet torde
ställa sig dyrt för industriella undersökningar men
har med gott resultat även använts för påvisandet av
vissa metallers självdiffusion (v. Hevesy—Groh och
v. Hevesy—Obrutschewa 1925).
III. Experimentella resultat.
Det första praktiska diffusionsförsöket med fasta
metaller, för vilket redogjordes i en publikation,
utfördes av Spring vid kemiska institutet i Luttich år
1878. Han iakttog — såsom han uttrycker sig — "att
det flytande tillståndets första fenomen uppträder vid
fasta kroppar under deras smältpunkt".11 Han
uppnådde diffusion mellan 12 olika typer av
metallcylindrar, därav 7 med koppar som grundmetall och 4 med
bly. Försökstemperaturen låg mellan 185 och 400
grader. Den längsta diffusionssträckan iakttog han vid
koppar—zink (18 mm) och vid koppar—kadmium
Fig. 9 a.
inträngningsdjupet i mm
O,ff ff,ff 7,0
7,2 7,V 7,ff 7,ff
Fig. 9 b.
2,0 2.2 2,V &ff 2,ff ff.ff
inträngningsdjupet i mm
£
■57 77fff ° zvn,
ffffr,—:— 77so° ve ?i
^2^rZZZZZ 7JOO" 2 V TI
0,7 0,2 O.J ff,V ff.S O.ff 0,7 ff.ff O.S 7,0 7,7 7,2
Fig.
inträngningsdjupet i mm
Fig. 9. Diffusion ü resp. inträngningsdjupet i mm i järn vid
olika temperaturer och olika försökstid enligt Bardenhauer—
Müller. a) av en ren metall (Cr), b) av en
metallpulverblandning (50 % Cr, 50 ofc Al), c) av en legering i
pulverform (30,8 Cr; 30,2 Fe; 31,8 Al; 5,3 Si).
(15 mm). Som den första vetenskapligt klanderfria
undersökningen anses emellertid i allmänhet den av
engelska professorn i metallurgi W. C.
Roberts-Austen, publicerad år 1897.12 Där uppmättes
diffu-sionen av en fast metall i en annan under noggrant
fastslagna ( arbetsvillkor och diffusionskonstanten
("diffusivity") beräknades i cm2 per dag vid olika
temperaturer. De först utvalda metallerna voro guld
10 Jernkontorets Annaler 1920—1935.
11 Zeitschrift für physik. Chemie, Bd 15/65,
1894.
12 Philos. Träns, of the Roy. Soc. of London, Series A,
187/383; "Ön the Diffusion of Metals".
Vol,
28 juni 1941
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
