- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
350

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 23 aug. 1941 - Om arbetarskyddsfrågor ur yrkesinspektionens synvinkel, av L. André

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

arbetsledningen och företagets chef äro med i detta
arbete. Jag vill ytterligare påstå, att vi aldrig kunna
uppnå ett gott resultat härutinnan, om icke företagets
chef, driftsingenjörerna och förmännen positivt och
eftertryckligt övervaka detta skyddsarbete. Detta
är också fullt naturligt. Alla arbetsledare måste ha
klart för sig, att varje olycksfall, det må vara
obetydligt eller svårartat, åstadkommer en sämre produkt,
ett driftsuppehåll eller en kombination av flera
sådana följder. Under alla förhållanden öka
olycksfallen driftskostnaderna.

Även om jag måhända här nu särskilt skarpt har
betonat nödvändigheten av arbetsledningens positiva
medverkan i olycksfallsförebyggandet, är det
självklart, att sådan medverkan är lika nödvändig från
arbetarpartens sida, och då ej endast från de valda
skyddsombuden utan från samtliga arbetare. Alla
arbetares medverkan kan emellertid ej erhållas, om
icke arbetsledningen eftertryckligt kräver sådan
medverkan. Sådant krav skall uppställas, när ett
organiserat samarbete mellan arbetsgivaren, arbetsledarna
och arbetarna ordnas på en arbetsplats, dvs. när
en lokal säkerhetstjänst startas inom ett företag.

Säkerhetstjänstens ineffektivitet.

Det torde i detta anförande vara lämpligt att
klarlägga, vilken effektivitet de olika typerna av
lokal säkerhetstjänst har, när det gäller att söka
förebygga olycksfall på arbetsplatsen.

Vid flera företag inom detta distrikt ha arbetarna
valt sådana skyddsombud, som stipuleras i
arbetarskyddslagens 31 §. Dessa ombud fullgöra, kan jag
utan tvekan påstå, sina skyldigheter med i
allmänhet stort intresse och utan räddhåga.
Arbetsledningens samarbete vid konferenser och sammanträden
med dessa ombud präglas också i allmänhet av god
förståelse och ett stort hänsynstagande till
arbetarnas önskemål och krav. Denna t.yp av lokal
säkerhetstjänst har också uträttat ett gott arbete i
olycksfallens förebyggande.

Givet är att skyddsombudens arbete framför allt
koncentreras på skydd vid maskiner och krav på
sanitära och hygieniska anordningar på arbetsplatsen.
När denna organisation har verkat några år, uppnås
emellertid till slut ett skede, där ombuden ej längre
ha några speciella önskemål, och där arbetsledningen
på grund därav anser, att arbetsplatsen ej erbjuder
några påtagliga missförhållanden i skyddstekniskt
hänseende. Olycksfallen av svårare karaktär,
förorsakade av exempelvis maskinella anordningar, ha
under organisationens verksamhetsår nedbringats,
och samtliga parter äro därmed tillfredsställda.
Trots detta öka olycksfallen i antal.

Vad beror nu detta på? Jo, det beror helt enkelt
därpå, att säkerhetstjänsten vid företaget stelnat till i
en verksamhetsform, vars positiva yttringar endast
visa sig i de konferenser, som arbetsgivaren tid efter
annan håller med skyddsombuden, vilka
pliktskyl-digast väljas eller omväljas för varje år. Denna
begränsade säkerhetstjänst förbiser oftast
nödvändigheten av att angripa den typ av olycksfall, som jag
tidigare har talat om, nämligen de s. k. lättare
olycksfallen eller olycksfall med exempelvis högst 1-veckas
sjuktid. Med andra ord, man gör vid denna typ av
säkerhetstjänst många gånger icke någon propaganda

och marn håller ej heller säkerhetstjänsten i rörelse,
utan låter den tyvärr stå stilla.

De här framförda synpunkterna kunna i flera fall
anses gälla, även när säkerhetstjänsten organiserats
med en skyddskommitté.

Där den lokala säkerhetstjänstens ordnande har
anförtrotts åt en skyddsingenjör eller
skyddsinspektör, har givetvis förfunnits stora möjligheter för ett
effektivt resultat på arbetarskyddets område. De
erfarenheter jag har haft härom visa också, att dylik
organisation givit mycket goda resultat. Detta beror
därpå att säkerhetstjänstens verksamhet aldrig har
avstannat utan på ett eller annat sätt ständigt hållits
i rörelse av denne man.

Hur kan den lokala säkerhetstjänsten effektiviseras?

Vid den korta jämförelse jag nu gjort mellan olika
slag av säkerhetstjänst har jag framhållit några av
dessa typers nackdelar och fördelar. Kunna nu
nackdelarna elimineras? Naturligtvis. En lokal
säkerhetstjänst kan göras synnerligen effektiv, om blott
företaget ständigt håller sitt skyddsarbete i rörelse
och samtidigt bedriver propaganda för olycksfallens
förebyggande.

Ett enkelt och effektivt medel för att hålla
skyddsarbetet i rörelse, i ständig verksamhet, är att erhålla
förmännens medverkan. Det finnes enligt min
mening få arbetsledare, som så positivt kunna medverka
i kampen mot olycksfall som förmännen. Erhålla
förmännen strikta order om att förebyggandet av
olycksfall utgör en av deras huvuduppgifter i arbetet, då
kan man vara säker om att arbetarna ständigt komma
att erinras därom.

Jag är väl medveten om, att man understundom
påträffar arbetsledare, som anse att skyddsarbetet är
ett jobb vid sidan av deras egentliga uppgift och på
grund därav ej värt samma uppmärksamhet. Det
må vara dessa ledares ensak huru de betrakta
säkerhetstjänsten, det är dock, enligt min uppfattning,
deras skyldighet mot bolaget att lojalt genomföra de
av företagsledningen givna direktiven samt
konsekvent övervaka deras praktiska genomförande i
driften. En förman som icke visar positivt intresse
för skyddsarbetet är enligt min uppfattning icke
någon förman, och han skulle heller aldrig ha blivit
någon. Övertyga förmännen, och Ni komma säkert
att finna skyddsarbetet i ständig rörelse.

Om det kräves relativt enkla åtgärder för att hålla
skyddsarbetet i rörelse, är det så mycket svårare att
att driva propaganda för detta arbete. Efter ett eller
ett par föredrag föreligga gärna möjligheter för
onödig upprepning och filmernas antal är också
synnerligen begränsat i vårt land. Demonstrationer och
övningar i exempelvis konstgjord andning och dylikt
kunna ju ej heller drivas huru länge som helst.

Pristävlingar mellan ett företags olika avdelningar
ha däremot visat sig vara en propagandaform, som
alltid kan bedrivas, och som även troligen alltid
kommer att uppskattas, under förutsättning att
avdelningarna i stort sett ha lika stora chanser. Denna
form av propaganda har också visat sig vara
effektiv vid de arbetsplatser inom mitt distrikt,
dälden har kommit till utförande. När
skyddspropagandan nu har så begränsade möjligheter, vad skall
man då använda för medel för att nedbringa
olycksfallen.

350

13 sept. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free