- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
353

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 30 aug. 1941 - Sandöraset: Sannolik orsak till Sandöraset, av Carl Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 35 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 30 AUG.

ÅRG. 71 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 41

INNEHÅLL: Sandöraset: Sannolik orsak till Sandöraset, av professor Carl Forssell; Bidrag till
kännedomen om deformationer i spikförband, med tillämpning på ställningen för Sandöbron, av
civilingenjörerna E. Nelander och J. Österman; Säkerheterna mot sidoknäckning vid Sandöbroställningen och Om
knackning av en sträva som är sammansatt av ett flertal längsgående element, av civilingenjör Ivar
Häggbom; Några synpunkter på Sandöraset, av professor Karl Ljungberg. — Facit. -— Notiser.
•—-Problemhörnan. — Sammanträden.

Sandöraset.

Under denna gemensamma rubrik
behandlas i detta häfte av .olika författare
i fem uppsatser med raset av broställningen
i Sandö sammanhängande problem.
Uppsatserna äro:

Sannolik orsak till Sandöraset, av
professor Carl Forssell.

Bidrag till kännedomen om deformationen
i spikförband, med tillämpning på
ställningen för Sandöbron, av civilingenjörerna
i Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen E.
Nelander och J. Österman.

Säkerheterna mot sidoknäckning vid
Sandöbroställningen, av civilingenjören vid
A.-b. Skånska cementgjuteriet Ivar Häggbom
och av samme författare Om knackning av
en sträva som är sammansatt av ett flertal
längsgående element.

Slutligen framlägger professor Karl
Ljungberg Några synpunkter på Sandöraset
i anslutning till de undersökningar han
på uppdrag av såväl Kungl, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen som A.-b. Skånska
cementgjuteriet utfört.

Red.

Sannolik orsak till Sandöraset.

Av CARL FORSSELL.

I häfte 8, 1940 lämnades referat av Kungl,
kommissionens utredning om Sandöraset. Nedan verkställes
en granskning av sannolik orsak till raset, varvid
hänvisas till vidfogade ritningar, nr 1—3, visande
samsammanställning och principiella detaljer.

De av socialministern tillsatta utredningsmännen
funno, att primära brottorsaken var, att en diagonal
i tvärförbanden (ritn. 1) hade brustit på grund av
knäckning och att samtidigt samma diagonals
spikförband voro belastade till flytgränsen. Sedan skulle
brott uppstått successivt i övriga diagonaler och i
tvärförbandens ramstänger. Som följdverkan angavs
ökad last å vissa av de längsgående gallerbalkarna.
Deras svagaste partier, diagonalerna, skulle härvid i
första hand brustit på något ställe, varefter turen
kommit till träbågarna.

Som särskilt argument att styrka teorien om
tvärförbandens lastfördelande verkan anföra
utredningsmännen, att tvärförbanden voro så styva, att om de
varit fritt upplagda på de yttre bågfackverken och
emellan dessa åverkade av jämnt fördelad last,
tillräckligt att giva brott i diagonalerna, så skulle
ned-böjningen vid tvärförbandets mitt uppgå till endast
omkring en millimeter. Detta påstående är oförenligt
med konstaterandet, att flytning samtidigt inträdde i
diagonalernas spikade infästning. Därav uppkommer
nedböjning vid förbandets mitt av en centimeter eller
mera beroende på tiden för lastens varaktighet.
Denna flytning i spikförbandet vållar även att ändrad
lastfördelning mellan bågfackverken inträder mjukt
och utan särskilda stötar samt kräver rätt avsevärd
tid, varvid knäppningar eller knastringar i träet
kunna väntas av väl hörbart slag. Dessa knäppningar
eller smällar äro välkända från hållfasthetsprov med
trä och inträffa ofta på ett tidigt stadium före
brottet. Det skulle vara egendomligt, att sådana
varningar icke i god tid observerats av någon
överlevande, om verkligen en spridning av brottfenomen
skett genom olika delar av ställningen från ett
primärt brott i tvärförbanden.

Bemärkas bör även, att angivet stelt förband
mellan tvärbalkar och längsbågar icke kan hava
förefunnits därför att tvärförbandens knutpunkter icke
direkt förbundits med längsbågarnas knutpunkter. I
stället voro tvärförbandens ramstänger skråspikade
vid träbågarna mellan längsgående gallerverkens
knutpunkter (ritning 1). Både i ramarna och i
träbågarna uppstodo därför böjningar vid
kraftöverföring mellan dem. Dessa böjningar skulle redan de
givit större nedböjningar än den millimeter
utredningsmännen ånge.

Även om tvärförbanden haft den lastfördelande
verkan, utredningsmännen antaga, och om denna
lastfördelande verkan helt skulle försvunnit genom
diagonalers bristning i tvärförbanden, skulle, enligt
utredningsmännens egna antaganden, lastökningen å
det mest påfrestade bågfackverket ej bliva mer än
ca 35 %. Detta behöver ej vara farligt för
konstruktionen i dess helhet, om den i övrigt hade rimliga
säkerheter. Utredningsmännen tala om "väl låg" sä-

13 sept. 1941

353

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free