Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 30 aug. 1941 - Sandöraset: Sannolik orsak till Sandöraset, av Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den å G, som föreligga, kan man försumma–1—-
vid sidan av och man får med god approximation
G
2
= — G. Om knackning sker på kort längd in-
O
verkar även plankornas enskilda bärkraft i icke
hopspikat skick. Har knäckning skett enligt fig. 6
mellan två på varandra följande tvärbalkar (c/c 3,99 m i
hjässan), bli de enskilda plankornas knäckningslast
ca 20 at (E = 135 000 at). Härvid har försvagning av
plankskarvarna ej medräknats. I hjässan kan alltså
knäckning väntas ske vid tryck i bågarna om
2 2
— ■ 43 + 20 eller ca 49 at med maximivärde — -68-f-
2
+ 20 = 65 och minimum - • 21 + 20 = 34 at. I ställ-
O
ningens huvuddel var tvärbalksavstånd 5,9 m och
2
knäcklast ca — • 240 -f- 9 eller ca 169 at. Vid raset
O
var trycket i hjässan ca 64 at i undre bågen och ca
41 at i övre.
Siffrorna ovan för bärkraften äro, som påpekats,
för höga. Ställningen borde därför hava störtat
tidigare än som skedde. Förstärkning har emellertid skett
genom att på övre bågen har spikats en spåntad form
för betonggjutningen. Övre bågen har därvid genom
tvärförbanden — och i någon mån genom längsgående
gallerbalkarna — stöttat undre bågen. Denna båge
har alltså haft knäckningsfall enlig fig. 6 och ca 49 at
som sin knäckningslast, medan övre bågen
tillsammans med formen kan hava haft väsentligt högre
knäckningslast beroende på hur spikning skett av
formen och mellan denna och övre bågen. Då trycket
i undre bågen började nalkas 49 at, blev den vek i
sidled. Trycklinjen kom då enligt kända regler att
höjas i mån som lasten ytterligare ökades. Det
ökade trycket vid fortskridande betonggjutning föll
därvid i övre bågen, medan trycket förblev konstant
i undre bågen. Dennas därvid rådande labila
jämviktstillstånd förklarar de vibrationer, som före raset
kändes i ställningen, t. o. m. vid skyfflingen av
betongen. En eller annan impuls har givit tillräcklig
vibration för att — jfr fig. 2 — medföra snabb
ut-knäckning i sidled av undre bågen. Därvid har med
all sannolikhet på en gång samtliga längsgående
gallerbalkar i detta fack brutits av vid sina
infästningar i bågarna (se fig. 7) och ställningen har sedan
störtat rätt ned.
Om spikningen mellan betongformen och övre bågen
endast varit av för sådant arbete ordinärt slag, har
förstyvningen från denna form sannolikt varit ringa.
I så fall blir den aktuella knäcklängden lika med
längden av hela det parti i hjässan, som endast hade
6 st. spik pr lm fog eller ca 12 m i övre och 16 m i
undre bågen. Tillskottet av de enskilda plankornas
knäcklast sjunker då till ca 2 at och är utan
betydelse. Bärkraften blir då i medeltal 31 at med
minimum 16 och maximum 47 at. I detta fall kunna
övre och undre bågen knäckas åt samma sida,
varför tvärförband och gallerverk bli betydelselösa för
knäcksäkerheten. Även i detta fall inträffar först en
period av labilt tillstånd i undre bågen, varvid en
obetydlig impuls kan ge sidoknäckning av partiet om
12 à 16 m vid hjässan med åtföljande vertikal
ned-störtning av ställningen.
Förloppet av raset blir enligt ovanstående
beräkning överensstämmande med ett åsyna vittnes
uppgift: "Att trävirket i ställningen splittrades i
närheten av hjässan med ett knastrande ljud samt att
ställningen därefter med ett brak störtade tillsammans
och föll lodrätt nedåt."
Mot teorien om knäckning i sidled kan möjligen
invändas, att ställningen kort efter monteringen i
broläget, innan anfangen voro befästade, utsattes för
hård storm och därvid icke visade tecken till
bristande sidostyvhet. Härvid märkes emellertid, att
om vindtrycket var lika fördelat i sidled — vilket
kan vara fallet och ofta antages vid beräkningarna —
så märktes icke spikningens speciella svaghet invid
hjässan. Ty vid hjässan blir i detta fall både
horisontella avskärningskraften och torsionsmomentet
noll. Vid sidoknäckning har däremot hjässan ingen
dylik gynnad särställning.
Frågan om möjlighet till ställningens knäckning i
sidled beröres av utredningsmännen i en relativsats,
som kommentar till ett deras prov med spikad pelare
(prov 7. Tekn. tidskrift h. 8, 1940). De säga därom:
"–-brott inträdde därvid till följd av
avknäckning i sidled, vilken brottorsak icke primärt kunnat
föreligga för ställningen." Skäl för detta sista
påstående ha de icke framlagt. Fastmer peka flera av
utredningsmännens prov med spikade pelare direkt
på faran av knäckning i sidled. Sålunda gav prov 1
brott vid 82,6 at och prov 2 vid 134 at.
Utredningsmännen konstatera själva, att detta skett på grund
av knäckning i sidled, vållad av bristande
sammanhållning hos spikförbanden. Härvid märkes, att
faran för att denna knäckning i sidled skall märkas
vid provet, väsentligt minskas relativt vid
ställningsbygget av provpelarnas korta längd och genom
inverkan av provmaskinens ståldynor. Fig. 8 a visar
hur man extremt kan vänta knäckfall 4 hos en
ensam planka med plana ändar. Detta ger vid
2,1 m lång planka 2" tjock en bärkraft (vid
E:—135 000 at) om ca 270 at. Om plankans
ändar äro tillnärmelsevis rundade enligt fig. 8 b,
får man last om ca 70 at. Utredningsmännen
finna värden vid sina prov mellan 82,6 och 256 at.
Det förra avser hopspikade pelare med skarvade
plankor. Försöksvärdena falla således inom ett
område, som extremt möjliggör, att hopspikningen icke
hade någon verkan alls till höjande av
knäcksäkerheten hos försökspelarna. Vid försök 3 användes
byglar kring försökspelaren till komplettering av
spikningen. Då höjdes
brott-värdet till 315 at. Försöken
lämna följaktligen intet belägg
för påståendet från
utredningsmännen, att knäckning i sidled
icke primärt kunnat föreligga
för ställningen, de giva
tvärtom direkt anvisning om faran
härför.
Att spika ihop plank eller
bräder till att bilda balkar
ligger nära till hands.
Författaren har prövat metoden vid
ett examensarbete. Resultatet
var negativt. Balkarnas defor-
6/
///A////// //-/jr////
777*7777
Fig.
358
30 aug. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
