Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 18 okt. 1941 - Hur många flygplan, när?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k Tidskrift
1941
Fig. 2.
1940 1941
Fig. 3.
maskiner hade tillverkats. Den verkliga
tillverkningen i december 1940 var en smula bättre än så,
nämligen 799 maskiner men, som mr Knudsen sade, det
var på tiden att komma på rätt sida om
produktionskurvan.
Flygplanprogrammet.
Mr Knudsen befinner sig nu på rätta sidan av den
planerade produktionskurvan, och med år 1940
bakom oss skola vi nu gå igenom programmet och
studera dess svåraste punkter. Arméflyget har nu
ca 19 000 maskiner på order, flottans flyg omkring
7 000 st. Engelsmännen ha beställt 15 000 maskiner,
och underhandlingar föras om ytterligare 12 000 st.
Eftersom leveranserna på kort varsel kunna omkastas
efter bedömande av presidenten och en gemensam
kommitté med representanter för USA:s arméflyg,
USA:s marinflyg och den brittiska
inköpskommissionen, bör detta program ses som en sammanhängande
enhet. Som fig. 2 visar fordrar det nuvarande
tillverkningsprogrammet omkring 1 000 flygplan under mars
månad och därefter med varje månad under 1941
snabbt stigande leveranssiffror. Produktionen under
hela året borde bli mellan 15 000 och 20 000 flygplan.
Skall en produktion av 30 000 till 35 000 st. kunna
uppnås under 1942, måste nu diskuterade order
placeras omedelbart.
Produktionsprogrammet sönderfaller i flygplan och
motoier. Flygplanen äro av tre kategorier: dels
utbildningsflygplan, dels lätta maskiner för taktiska
uppdrag och dels tunga bombplan samt
patrullflygplan. Utbildningsflygplanen vålla mr Knudsen föga
bekymmer. De äro av tre typer, skolplan för första
utbildning, övningsplan och avancerade övningsplan.
De största tillverkarna av skolmaskiner för första
utbildning saint övningsmaskiner äro Stearman,
Fair-child och Ryan, som i huvudsak använda motorer från
Lycoming, Fairchild och Continental. Den främsta
tillverkaren av avancerade övningsmaskiner är North
American, som begagnar motorer på 450 till 500 hk
från Pratt & Whitney. Produktionen av
utbildningsmaskiner i förhållande till maskiner för taktiskt bruk
förhåller sig som 30 till 70. Däremot kommer under
1941 produktionen av utbildningsflygplan att bli
närmare 50 % av hela tillverkningen, beroende på att
flyget behöver piloter.
Det verkliga produktionsproblemet visar sig, när
man övergår från utbildningsmaskiner till lätta
krigsmaskiner. För flottans flyg utgöras dessa av
jaktplan, spaningsplan och torpedplan, alla avsedda
att flygas från hangarfartygens däck eller att startas
med katapult från kryssare och slagskepp. Arméns
flyg använder av dithörande typer huvudsakligen
jaktplan. Marinflyget har sina beställningar hos
Grumman, Yought, Douglas, Curtiss och Brewster.
Brewster tillverkar icke mindre än tre jaktplan om
dagen och har också en del order för arméns räkning,
men arméflygets största order ligga hos Bell,
Repub-lic och Curtiss. Bell har varit en föregångare med
sin Airacobra, vars motor ligger bakom och under
piloten och driver propellern med axelledning.
Firman gör nu ca 30 flygplan i månaden.
Den verkliga storproduktionen har emellertid
Curtiss-Wright, som i sin Buffalofabrik gör nära 200
jaktplan, typ P-40 med Allisonmotor, i månaden och har
en enorm utvidgningsplan under arbete. Den
innefattar fabriker i Buffalo, Columbus och S:t Louis, som
få en sammanlagd golvyta av 400 000 m2 enbart för
flygplantillverkningen.
Curtiss’ fabriker i Buffalo ha åstadkommit en snabb
424
18 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
