Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1941 - Den högre tekniska undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
gån i dess helhet. 1 särskild härvid fogad bilaga
(bilaga B) framlägga de sakkunniga och utredningen
förslag till erforderliga författningsändringar jämte
specialmotivering till författningsförslagen.
Det har från vissa håll framhållits, att införandet
av teknisk licentiatexamen skulle verka sänkande på
valören av den nuvarande civilingenjörsexamen, men
de sakkunniga och utredningen kunna icke finna att
så skulle bliva förhållandet. Civilingenjörsexamen
bibehåller givetvis sitt fulla värde för den stora
majoritet civilingenjörer, som ägnat sig åt det praktiska
arbetet inom näringslivet, och för vilken det.
kun-skapsmått, som avses att bibringas i
civilingenjörsexamen, är tillfyllest som teoretisk grundval vid
deras fortsatta utbildning på den praktiska vägen.
Fortsättning till licentiatexamen innebär en parallell till
den praktiska utbildningslinjen, avsedd att
tillvarataga begåvningar, vilka lämpa sig för forskning eller
annat vetenskapligt arbete, som bl. a, kan vara en
god förberedelse för lärarbanan. Införandet av den
nya examen utgör sålunda en strävan att på bästa och
för tekniken och landet mest fruktbärande sätt
tillvarataga olika begåvningar och såvitt möjligt sätta
rätt man på rätt plats.
Fortsättning till licentiatexamen torde komma att
ske i väsentligt växlande omfattning vid olika
avdelningar. De sakkunniga och utredningen hålla dock
före, att möjligheten till fördjupande av studierna
genom licentiering bör hållas öppen för studerande inom
alla avdelningarna vid de tekniska högskolorna.
Det är emellertid icke nog med att lämna det
materiella underlaget för forskares utbildning. Man måste
också sörja för att den vetenskapliga andan hålles
levande vid våra tekniska högskolor, vilket endast
kan ske, om forskningen därstädes stimuleras. Denna
vetenskapliga anda skall icke endast verka
befruktande på forskarna utan även genomsyra hela
ingenjörsutbildningen, ty även av en högskoleingenjör i
det praktiska livet måste fordras en viss förtrogenhet
med de vetenskapliga arbetsmetoderna. Hans
arbetssätt i tekniken är nämligen till sitt väsen icke olika
den vid fabrikslaboratoriet och forskningsanstalten
arbetande forskarens, även om föremålet för hans
arbete är ett annat.
De sakkunniga och utredningen få erinra, att
chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt ovannämnda
yttrande till statsrådsprotokollet också beaktat
nödvändigheten av att forskningsverksamheten vid
högskolorna intensifierades och anfört, att högskolorna
borde beredas ökade möjligheter att göra en insats
på den teknisk-vetenskapliga forskningens område.
Ett led i den intensifiering av
forskningsverksamheten, som departementschefen åsyftat, torde vara att
högskolorna i större utsträckning än nu är
förhållandet bliva satta i tillfälle att för forskningsändamål
utnyttja alla där tillgängliga resurser. Detta är så
mycket mera nödvändigt, som tidslägets krav
obönhörligen påfordrar att icke några möjligheter efter
sättas, då det gäller att spänna alla krafter till
teknikens och därmed hela vårt lands fromma. Den
forskning, som omedelbart kan intensifieras vid de
tekniska högskolorna bör huvudsakligen bygga på
högskolornas egna lärarkrafter. En viss
forskningsverksamhet har därstädes visserligen städse bedrivits, men
dock ej i önskvärd omfattning. Erforderliga
ekonomiska tillgångar hava nämligen saknats och vissa la-
boratorielokaler med därtill hörande utrustning äro
icke i sitt nuvarande skick fullt lämpade för
forskningsändamål. Till frågan om laboratorieutrymmena
och vad därmed står i samband återkomma de
sakkunniga i annat sammanhang. Här torde allenast böra
framhållas, att högskolornas nuvarande resurser på
ifrågavarande område medgiva forskningsverksamhet
i icke ringa utsträckning, för så vitt högskolorna
utrustas med särskilda medel, avsedda för bekostande
av hjälpkrafter och sådan specialutrustning och
förbrukningsmateriel, som erfordras för de olika
forskningsuppgifterna, Högskolornas nuvarande anslag till
samlingar och laborationer samt till nyanskaffning av
apparater m. m. äro beräknade för undervisningens
upprätthållande och kunna därför i stort sett icke
lämna tillgång till bestridande av de med
forskningsverksamheten förknippade kostnaderna.
De tekniska högskolorna i Sverige utmärkas i
jämförelse med utländska högskolor av liknande art för
den anmärkningsvärt låga proportionen mellan
hjälpkrafter och professorer. Den tekniska forskningen är
emellertid av den natur, att en mycket stor del av
arbetet kan utföras av för forskningsarbete oskolade
krafter. Sålunda erfordras i regel specialbyggda
apparater, vilkas tillverkning och montering bör utföras
under lärarens ledning av instrumentmakare och
andra arbetare. Vidare erfordras ofta hjälp vid utförande
av själva experimenten m. m. Dessa hjälpkrafter
behöva icke vara fast anställda och uppföras på
högskolans stat utan böra anställas i mån av behov och
för den tid de äro behövliga och kunna sålunda
tänkas bliva sysselsatta på annan avdelning, då behovet
på en upphört. För dessa krafters avlönande, vilket
bör ske efter gängse standard för inom industrien
anställda av motsvarande kvalifikationer, saknas för
närvarande medel. För forskningsuppgifter erfordras
vidare instrument och apparater av annat slag än de
som äro nödvändiga för undervisningen, varjämte i
vissa fall även materialåtgången för
forskningsändamål kan bliva rätt betydande. Högskolorna hava nu
icke tillgång till medel för bestridande av dylika
utgifter.
De sakkunniga ocli utredningen få hänvisa till, att
tekniska högskolan i Stockholm tidigare tagit initiativ
i det av de sakkunniga och utredningen här ovan
berörda avseendet. Sålunda hemställde nämnda
högskola i sina år 1939 och 1940 avlåtna riksdagspetita
om beviljande av forskningsanslag å 60 000 kr. I
ärendet avgav IVA den 14 november 1939 utlåtande och
framhöll därvid angelägenheten av att högskolan —
liksom även Chalmers tekniska högskola — sattes, i
stånd att genom särskilda anslag bedriva fri
forskningsverksamhet i större omfattning. Dessa
framställningar hava emellertid icke föranlett några förslag till
riksdagen från Eders Kungl. Maj:ts sida.
De sakkunniga och utredningen hava varit i tillfälle
att taga del av nyssnämnda högskolas
anslagsäskanden för nästa budgetår, och därvid funnit, att
högskolan upprepat sin anhållan om ett forskningsanslag,
vilket högskolan på anförda skäl ansett böra
upptagas med 100 000 kr.
Jämväl från Chalmers tekniska högskola har
underdånig framställning gjorts i enahanda syfte, avseende
beviljande för budgetåret 1942/43 av ett
forskningsanslag å 50 000 kr., av vilken framställning de
sakkunniga och utredningen tagit del. De begärda be-
456
15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
