Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1941 - Raffinering av kopparskrot, av Folke Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ugnar knappast ifrågakomma, beroende kanske
närmast på att kopparoxidulen och slaggen starkt fräta
på ugnsinfodringen, som vid dessa ugnar har en
begränsad tjocklek och är svår att avlaga.
Elektrisk ljusbågeugn är vid det vanliga
utförandet av den oxiderande raffineringen ej heller lämplig,
emedan ljusbågen och elektrodinföringarna under
luftinblåsningen störas av stänk från smältan. Med den
starkt oxiderande ugnsatmosfären blir dessutom
elektrodåtgången onormalt stor. Genom att nu i stället
för luft som oxidationsmedel använda tillsats av
kopparoxidhaltiga produkter bortfalla dessa nackdelar.
Vidare avkortas syrsättningstiden till ett minimum.
Förslaggningsförlusterna bortfalla dessutom, då dessa
helt kompenseras av kopparinnehållet i de tillsatta
kopparoxidrika avfallsprodukterna.
Reduceringen med björkstänger är mycket svår att
genomföra, så att bästa möjliga resultat ernås.
Lämnas för mycket syre i kopparn, blir denna kallbräckt.
Drives polningen åter för långt, ingår väte (från
polgaserna) i kopparn och gör denna otät.
Med den nu använda metoden, att på ett tidigare
stadium avbryta polningen och utföra den slutliga
reduktionen genom tillsats av desoxidationsmedel, blir
processen mera lättskött, och elimineras risken av
alltför stor vätgas upptagning.
Förutsättning för att raffineringsprocessen skall
vara ekonomisk är att lågvärdiga kopparoxidhaltiga
produkter finnas att tillgå. Sådana produkter falla
nu emellertid i stora kvantiteter vid tillverkningen i
våra metallverk. Som exempel kan nämnas, att vid
Svenska metallverken erhålles i form av glödgspån
och kopparaska en årlig kvantitet kopparoxid
tillräcklig för raffinering av ca 800 ton koppar.
Processens utförande.
Ljusbågeugnen chargeras med den orena kopparn
tillsammans med kopparoxidhaltiga produkter. Efter
nedsmältningen inblåses med järnrör under 1/t—3/4
timme luft i smältan för att erhålla badrörelse och en
fin justering av den till stor del redan under
nedsmältningsperioden inträdda raffineringen. När
uttagna skopprover ånge, att syrsättningen är
fullbordad, höjes temperaturen och slaggen avdrages.
Härefter vidtager polningen. som drives till det
stadium. då av proverna att döma syrehalten kan
uppskattas till omkring 0,06 %. Härefter tillsättes
desoxidationsmedel, beräknad för att sänka syrehalten till
0,02—0,03 %. Lämplig tillsats är t, e. 2 kg 10 %-ig
fosforkoppar per ton koppar.
Driftsdata och erhållna resultat.
Metoden har upptagits för raffinering av orent
kopparskrot. Något annat material har ej behandlats,
ehuru det givetvis skulle vara av stort intresse att
ha kunnat fullständigt följa några charger med vissa
lämpligt utvalda föroreningshalter.
Vid flera charger har raffineringsförloppet studerats
med hjälp av analytiska och mikroskopiska
undersökningar.
Metoden har använts i drift under längre tid, och
hittills ha ca 230 ton orent kopparskrot raffinerats.
Den färdigraffinerade kopparn har uppgjutits i göt,
som sedan gått till valsning av plåt, tråd och rör etc.
Ugnsutrustning.
För raffineringsprocessen har använts en
ljusbågeugn, system Rennerfelt, av normalt utförande med två
sidoelektroder och en toppelektrod av grafit.
Infodringen har bestått av magnesit i ugnsbottnen och
nedre delen av väggarna samt silicategel i valvet och
övre delen av väggarna. Ugnen rymmer maximalt
750 kg koppar. Ugnens effekt är 150 kVA.
Råmaterial.
Till de svenska metallverken inströmmar
kopparskrot av alla renhetsgrader, från förtenta detaljer med
pålödningar av olika slag, svarvspån, bemängt med
spån av järn. mässing etc. fram till elektriskt
ledningsmaterial av allra bästa sort.
Vid ett kvalitetsverk kan endast det skrot, som
genom sitt ursprung eller analys är bestämbart såsom
rent och homogent, användas direkt till
nytillverk-ning. Detta skrot uttages genom omsorgsfull
sortering. Allt övrigt måste undergå raffinering för att
kunna användas.
Skrotet utgöres av ett otal små och ej enhetliga
partier. För att få jämnast möjliga driftsförhållanden
vid raffineringen har som regel eftersträvats att
cliar-gera det allra orenaste skrotet tillsammans med
förorenat skrot av bättre slag.
Några generella uppgifter om, vilka föroreningar
kopparskrot innehåller, kan ej ges, då alla partier
äro inbördes olika. Av intresse kan kanske
nedanstående analys vara från ett försök till generalprov
å olika skrotpartier tillsammans 200 ton.
Cu........................................98,0
Fe ........................................0,28
Sn ........................................0,21
Pb........................................0,03
As........................................0,03
Zn ................. ca 0,10
Ni ........................................0,05
Närvaro ............ Al : Ag
Frånvaro.............. Bi
Återstoden för fyllande av 100 % i analyssumman
torde utgöras av olika salter, kalkavlagringar,
oxider etc.
Av de vanligaste föroreningarna bortoxideras Fe,
Zn och Al relativt lätt medan Ni, Sn, As och Pb tarva
en mera långt gående oxidering. Bi torde över huvud
taget ej kunna tillfredsställande bortraffineras på
smältvägen. Å andra sidan förekommer Bi knappast
i skadlig mängd i kopparskrot.
Den tillsats av kopparoxid, som använts för
syrsättningen, har utgjorts av i tillverkningen fallande
glödgspån och kopparaska, huvudsakligen bestående
av kopparoxidul. Utförd analys har visat en Cu-halt
av 84 %. Dessa produkter sakna annat egentligt
användningsområde åtminstone för närvarande och
såldes före raffineringsmetodens införande till
smältverk för kopparutvinning under samma betingelser
soin den vid raffineringsprocessen nu fallande
slaggen.
Erhållna resultat.
Livslängd å ugns- 350 charger — ca 230 ton raffi-
infodringen nerad koppar.
Effektåtgång ca 400 kWh per ton raffinerad
koppar.
458
15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
