Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 22 nov. 1941 - Arosmässan, av Sw. - Den högre tekniska undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
till billigaste pris, det kräver frihandel. Talaren
vägrade tro att någon tvångsmässig folkomflyttning
skulle kunna genomföras om jordbrukarna själva få
ha ett ord med i laget. En sådan omflyttning kan
endast ske genom ett otillständigt ingripande av en
från folkviljan frigjord statsmakt.
Generaldirektör Heijge Ericson framhöll med stöd
av sitt arbete inom uppfinnarnämnden att jordbrukets
tekniska problem hittills inte ha ägnats på långt när
så stor uppmärksamhet som de förtjänade. Här finns
det stora uppgifter som vänta herrar ingenjörer och
teknici.
Slutligen framhöll riksdagsman Erik von Heland
att subventionen åt jordbruket vore rent av farlig
för näringen därför att den vänjer konsumenterna
vid den tanken att de prisreglerade livsmedlen skola
vara billigare än betingelserna medge.
Vid supén framförde statsrådet Bramstorp
gästernas tack. Han begagnade detta tillfälle för att även
rikta ett tack till näringslivets representanter för deras
värdefulla insatser i dessa prövande tider. Statsrådet
uttryckte vidare den förhoppningen att den nu inledda
diskussionen om samarbete mellan industri och
jordbruk måtte komma att fortsättas och slutade sitt
anförande med att utbringa ett leve för "gamla Sverige".
Sw.
Den högre tekniska undervisningen.
I anslutning till vår ledande artikel i
h. 45 publicera vi i dag Svenska
teknologföreningens till Konungen ställda skrivelse
av den 15 november 19 41 rörande
införandet av teknisk licenciatexamen m. m.
Red.
"Svenska teknologföreningen har beretts tillfälle att
avgiva yttrande över en underdånig skrivelse, som
1940 års Sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen och Utredningen för den teknisk-vetenskapliga
forskningens ordnande gemensamt ingivit den 24
september 1941 rörande införande av teknisk
licentiatexamen m. m.
På uppdrag av föreningens styrelse har en kommitté
— bestående av föreningens förste vice ordförande,
direktör Erik Olson, civilingenjör Bo Ekelund,
kraftverksdirektör Henning Fransén, direktör Manne
Lindhagen, direktör Sven Nordengren och direktör Evald
Pira — anmodats granska de sakkunnigas förslag.
I enlighet med vad de kommitterade anfört och
vartill föreningens styrelse enhälligt anslutit sig, får
föreningen härmed i ärendet anföra följande.
Redan i det kommittébetänkande rörande
organisationen av den högre tekniska undervisningen i Sverige,
som den 24 januari 1939 överlämnades till Eders
Kungl. Maj:t med underdånig skrivelse av Svenska
teknologföreningen, Sveriges industriförbund och
Tekniska samfundet gemensamt, gjordes med styrka
gällande såväl behovet av att från de tekniska
högskolorna utexaminerade civilingenjörer beredas
möjligheter för fortsatt teknisk och vetenskaplig utbildning
vid högskolorna som nödvändigheten av att kraftiga
och snara åtgärder vidtagas för befordrandet av det
vetenskapliga forskningsarbetet vid de tekniska
högskolorna. I samband härmed framhölls även vikten
av att professorernas arbetsförhållanden omläggas i
riktning mot minskad undervisningsskyldighet i och
för ingenjörsutbildningen till förmån för undervisning
å ett mera avancerat stadium.
De sakkunnigas nu föreliggande förslag angående
införande av teknisk licentiatexamen och om dels
anslag för stipendier åt från högskolan utexaminerade
studerande för bedrivande av fortsatta studier vid
högskolorna, dels anslag för bedrivande av forskning
vid de tekniska högskolorna tillgodose i avsevärd grad
just de önskemål, som från Svenska
teknologföreningens sida bland annat i ovannämnda underdåniga
skrivelse betecknats som mycket angelägna.
Mot att den nya examen kallas teknisk licentiat ha
på vissa håll invändningar rests. Det har bl. a. sagts
att denna benämning ej är lämplig som tilltalstitel.
Föreningen finner emellertid i hög grad
beaktansvärt, att den svenska civilingenjörsexamen, som med
allt fog har ett mycket gott anseende, icke åsidosattes
genom införandet av teknisk licentiatexamen. Den
tid, som av en civilingenjör användes för att genom
fortsatta teoretiska studier förbereda teknisk
licentiatexamen, kan av en annan civilingenjör utnyttjas
för inhämtande av betydelsefulla erfarenheter inom en
av honom väld industriell verksamhet, varigenom hans
kompetens i hög grad fördjupats, utan att han
därigenom blir i tillfälle förvärva någon examensmerit.
Den civilingenjör, som avlagt teknisk licentiatexamen,
bör därmed icke bliva berättigad till en särskild titel.
Som jämförelse kan här erinras om, att den arkitekt,
som efter sin högskoleexamen ytterligare ägnat sig åt
fortsatt, särskilt konstnärlig, utbildning vid
konsthögskolan, icke därmed förvärvar någon ny titel.
Föreningen vill sålunda särskilt understryka, att
avläggandet av teknisk licentiatexamen icke bör medföra
rätt till annan tilltalstitel än civilingenjör. Än
mindre bör ifrågakomma att, i analogi med vad som
till-lämpas exempelvis beträffande läkare, licentiaten i
tilltal skall tilldelas doktorstitel. Däremot må den
avlagda examen gärna kunna angivas i skrift genom
lämplig beteckning, exempelvis civilingenjör, lic. eller
bergsingenjör, lic.
Föreningen instämmer till fullo i de sakkunnigas
uttalanden beträffande behovet av forskningsingenjörer.
Det råder stor brist på lämpliga krafter för den
teknisk-vetenskapliga forskningen, och denna brist har
icke kunnat täckas genom inrättande av teknologie
doktorsgraden. På grund av den långa studietiden har
teknologie doktorsgrad vunnits endast av ett relativt
fåtal. Särskilt den kemiska industrien har för sina
forskningsuppgifter i stor utsträckning nödgats anlita
vid universiteten utbildade vetenskapsmän. Den
teknisk-vetenskapliga forskningen vid högskolorna
bedrives icke i önskvärd omfattning, beroende såväl på
otillräckliga anslag som bristen på lämpligt utbildade
forskare.
Inom vissa industrier har dessutom i viss
utsträckning framträtt behov av personer med mera
djupgående teknisk utbildning, än civilingenjörerna vid
avgångsexamen hunnit tillägna sig, även för uppgifter
direkt sammanhörande med företagens drift och
ledning. Det är utan tvivel i hög grad önskvärt, att en
del av ingenjörerna I ledande ställning inom industrien
utgöres av personer med djupare kunskaper och större
träning i vetenskapligt arbete, än som ernås genom
en fyraårig civilingenjörsutbildning. Man kan i detta
hänseende exempelvis peka på förhållandena inom den
kemiska industrien i Tyskland och Schweiz, där de
478
15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
