- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
492

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1941 Skyddet för sjömännens liv - Problemet livbåten och dess utsättning, av Axel Welin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskri ft

1 J i i
r rj? .-• vrn i
i i

Fig. 7. Krysshultspållare enligt Board of Trades modell.

ensstämmelse med båtens olika lägen. Ehuru
principen hos detta system icke medger samma obrutna
kontroll under pågående manöver som i stort sett
kännetecknar den rent fällbara typen, har
Semirotary-däverten tillvunnit sig betydande sympatier bl. a. på
grund därav, att de eljest merendels förekommande
vridningspåkänningarna bortfalla, och
dimensioneringen följaktligen enbart behöver taga hänsyn till
böjningspåkänningen. Med en krysshultspållare
enligt Board of Trades modell (fig. 7) monterad i
lämplig position antingen å däcket eller på själva stativet
erbjuder en dylik jämförelsevis enkel och prisbillig
installation icke oväsentliga fördelar.

Vi anmärka dock redan här att
firningsanordning-arna vid alla slag av sjösättningsapparater inte blott
måste vara istånd att säkerställa båtfallens liktidiga
utlöpande för att kunna betraktas som fullgoda, utan
även möjliggöra båtens trimning till (närmelsevis)
horisontellt läge då fartyget är i sjunkande tillstånd
under betydande vinkel i ena eller andra, riktningen
(se fig. 8).

I samband härmed och innan vi ingå på vidlyftigare
maskinella anordningar som installerats på större
passagerarfartyg, återge vi i fig. 9 och 10 en
"twin-capstan", som i kombination med vanliga
firnings-pållare visat sig på ett tillfredsställande sätt
motsvara nyssnämnda krav. Båtfallen, som härvidlag
antagas vara av tågvirke, ledas från kastblock på
däcket invid respektive dävertar, givas en törn om
vardera nocken och belägges därefter runt pållarna. De
båda nockarna, som genom de å bilden visade
kugg-kransarna äro i ingrepp med varandra, rotera under
firningen med lika hastighet och bestämma sålunda
fallens liktidiga utlöpning. Skall båten trimmas i ena
eller andra riktningen belägges motsvarande pållare
tillräckligt hårt för att stoppa nockarnas rotering,
medan det andra fallet slackas av och tillåtes slira den
längd som påfordras. Därefter sjösättes båten
under jämn firning.

Ehuru ny på marknaden har denna lilla apparat
visat sig väl motsvara sin uppgift sedan manskapet
efter någon övning blivit väl förtrogen därmed. I
likhet med alla andra maskinella anordningar på ett
fartygsdäck erfordrar den dock en viss eftersyn.

Om hissningen enligt gängse praxis skall ske
medelst någon av lastvinscharna ombord, måste fallen
därvid frigöras från sina pållare och överföras till
vinschnockarna. Hänger nu båten (vid manöver
under gång) ett stycke nedför fartygssidan, måste
givetvis fallens löpande part först säkras antingen
med en mekanisk stoppanordning eller, enklare,
genom påläggning av en vanlig "stoppare", välbekant
för varje sjöman. Den tidsförlust som härigenom
uppstår är av ringa betydelse, enär det i ett dylikt
fall endast gäller att hissa båten några få fot innan
den intages till sin station på däck.

Utan hänsyn till apparaturens art — vare sig denna
är komplicerad eller av enklaste slag — böra
periodiska övningar äga rum såväl till sjöss som i hamn.
I sistnämnda fall är det, som var man vet, ofta ont
om tid, medan samtidigt läktare och andra
hindersamma föremål ej sällan försvåra dylika övningar.
Till havs däremot bör båtdrill ofta nog kunna
förekomma, såvida väderleksförhållandena ej äro alltför
oroliga. Att vid dylika tillfällen stoppa fartyget
vore orimligt begärt, och någon sjösättning av båten
kan givetvis icke då ifrågakomma. Vad som dock
med pålitliga grejor bör och kan göras är att, sedan
båten blivit utsvängd till firningsläget, sänka
densamma just så mycket som erfordras för att
blockskivor och andra rörliga delar skola gå runt, och
samtidigt giva mannarna tillfälle att bekanta sig
med de olika greppen, så att de vid en plötsligt
inträffande katastrof icke stå famlande inför sin
uppgift.

I samband härmed bör kanske dock nämnas att en
dylik partiell firning under manöver till sjöss icke
föreskrives i Board of Trades instruktioner. Medan
dessa på det noggrannaste behandla varje tänkbar
detalj beträffande båtarnas klargörning och snabba
förflyttning från sina skrån till firningsläget, har
man, förmodligen av försiktighetsskäl, ej ansett sig
böra gå längre än till "the actual swinging out af
the boats". Övningens sannolikt allra viktigaste
tempo har sålunda utelämnats.

Men vad händer nu om det blir allvar av, och båten
med sin levande last blivit lyckligt och väl sjösatt

Fig. 8. Diagram visande livbåt under firning från sjunkande fartyg utan justering av fallen.

492

15 nov. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free