Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1941 Skyddet för sjömännens liv - Problemet livbåten och dess utsättning, av Axel Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
IV.
Vad livbåtar av normal storlek
beträffar torde den förhärskande
uppfattningen vara, att ingenting överträffar
standardtypen när denna är
omsorgsfullt utförd och byggd av fullgott
material.
Under tiden närmast efter
Titanic-katastrofen uppstod allmänt kravet på
hopfällbara livbåtar. Utrymme måste
nämligen i överensstämmelse med
konferensens beslut om "boats for all" i
hast beredas för samtliga
ombordvarande även på fartyg bemyndigade att föra
tusentals passagerare och besättningar
räknande hundratals man. I avsaknad
av sjösättningsanordningar för alla
dessa båtar kommo de att i stor
utsträckning utgöra död last, oerhört hin-
Fig. 20. Livbåtar uppställda i serie tvärs över däck.
dersam och till ingen nytta. De flesta
av dessa båtar ha numera försvunnit.
Bland de få som ännu byggas torde
"Lundin-båten" (fig. 18 och 19) kunna
betraktas som den i stort sett mest
tillfredsställande. Den förekommer dock
nästan uteslutande å amerikanska fartyg.
Board of Trades "instruktioner"
vidhålla alltjämt som ett önskemål, att när
möjlighet därtill förefinnes uppställa
ett antal livbåtar i serier tvärs över
fartygens däck (fig. 20), varvid de
maskinella anordningarna för dessas
förflyttning från sida till sida skola
förmå utföra denna manöver mot en slagsida av
7°. Ett antal dylika installationer ha tidigare
utförts på vissa större passagerarfartyg, men de
förekomma numera sällan. På ritbordet må anordningen
tyckas enkel nog, men i praktiken motsvara
fördelarna ingalunda de komplikationer systemet innebär.
Man föredrar därför gemenligen — och detta på
mycket goda grunder -— att öka livbåtarnas
individuella kapacitet och samtidigt reducera antalet.
Vid installationer av det slag som exempelvis
förekommer på M/S "Kungsholm" (se fig. 16) stuvas
d’en övre båten i piedestalskrån enligt fig. 21,
varvid förordningarna kräva att, när tågvirke användes,
separata taljor skola finnas tillgängliga för vardera
båten och fastgjorda vid dävertarnas huvud, fullt
redo för omedelbar användning — detta givetvis i
syfte att undvika den tidsödande hemtagningen av
första båtens taljor, sedan denna sjösatts.
Ett önskemål som ej sällan framkommit
beträffande båtinstallationerna på fartyg, vilkas
regelbundna turer föra dem in i zoner där särskilt svårt
väder tidvis härskar är^ citt livbåtarna skola stuvas
tillräckligt högt över däck för att ej utsättas för
risken att krossas av eventuella brottsjöar. Den i
fig. 22 avbildade däverttypen är i första hand avsedd
att tjäna detta syfte, men innebär samtidigt fördelen
av ökat däcksutrymme.
Flyttbara båtskrån enligt fig. 23 underlätta i sitt
yttre läge livbåtarnas utsättning och bereda samtidigt
extra däcksutrymme.
I övrigt innehålla gällande regler visavis sådana
Fig. 18. Självlänsande Lundinbåt für 61 personer.
Fig. 19. Lundinbåtar (med nerfällda "weatherboards").
tyngd, givetvis under fullgod kontroll från
manöver-stationen uppe på däck, se fig. 17. Livbåtarna äro i
detta fall tillräckligt stora att var för sig taga hand
om 99 personer. Ett flertal äro utrustade med
inkapslade Pentamotorer, under det att de övriga
försetts med handdriven apparatur av nyaste
konstruktion för propellrar. Årorna ha alltså härvidlag
spelat ut sin tusenåriga roll.
496
15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
