Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 27 dec. 1941 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kuggväxeln medger dieselmotorns förläggning nere i
lokomotivramen och generatorns så högt, att den ej
behöver skära ned i ramen. Cylinderlocken med
armatur bli härigenom lätt tillgängliga för inspektion.
Lokets tjänstevikt är 230 t. Längd 29,3 m mellan
buffertarna. Maximal dragkraft 36 t,
Maximalhastighet 100 km/h. (Die Lokomotive, h. 8, s. 117.)
Waukesha Motor Co. har konstruerat ett
kylmaskineri för biltransporter av kylgods som består av en
fyrcylindrig bensinmotor direktkopplad till en
roterande kompressor för 8—14 hk vid 1 000—1 800 v/m
Aggregatet är av hopträngd och lätt konstruktion
med cylinderblock av krommolybdenstål;
cylinderhuvud och vevhus av alumin. Kompressorn är
tvåstegs med blott en ventil, i sugledningen. De tio
fläktvingarna i densamma äro av Nitralloy, och
kompressorn ger ett mycket konstant tryck. (Automotive
Industries II, h. 3, s. 38.)
Schweiz har fått en trådbussanläggning för 1 000 Y
mellan Altstätten och Berneck i St. Gallen. Den
ersätter en förutvarande förortsbana för samma spänning
varvid likriktaranläggningen bibehållits, således med
jordad minusledning, för kvarvarande
bananläggningar, vilkas vagnar numera transporteras till verkstaden
på speciella trallor, sedan spåranläggningen
avlägsnats på denna sträcka. I framtiden kommer
spänningen att ytterligare höjas, nämligen till 1 500 Y,
varvid blott ny plåt och omlindning av ankarna på
motorerna erfordras. Bussarnas maximihastighet på
60 °/00 stigning är 60 km/h, och motoreffekten är 80
kW (timeffekt) vilket räcker även för framtida
släpvagnsdrift. Accelerationen är 1,5 m/s2. Totalvikten
är 7,95 t. Bussen kan i nödfall drivas från batteriet
i vagnen eller från planerad kraftanläggning i
släpvagn. Detta har gjorts med hänsyn till att vissa
sträckor ej ha den trafik som betalar en
kontaktledning. (Schweizerische Bauzeitung II, h. 10, s. 115.)
Teknik i försvarets tjänst, flygteknik.
Landminorna ha fått stor betydelse i nu pågående
krig. De äro av tvenne slag: pansarminor och
hoppminor. Pansarminor användas huvudsakligen mot
fordon och ha en härför avsedd sprängverkan. En
del dylika äro utförda som tunga pansarminor med
tjockt hölje av stålgjutgods och ha en stark
splitterverkan. I motsats till pansarminan som detonerar i
utgångsläget står hoppminan som kastas upp ungefär
till manshöjd och där exploderar. Då den användes
mot levande mål har den splitterverkan.
Tändappa-raten är så känslig, att vikten av en människa eller
dragningen av en fot genom taggtrådshinder räcker
för utlösningen. Sprängämnena utgöras av
endoter-miska föreningar, vilkas atomgrupper befinna sig i
labil jämvikt. Hoppminan består av två huvuddelar,
ett undre kärl, som kvarbliver i marken, och själva
minan, som utslungas härifrån, innan den detonerar.
Två tändapparater erfordras, en som utlöses av
motståndaren och som föranleder minans uppsprång samt
tändaren i minan som förorsakar explosionen på
manshöjd. Den förra utlöses av en "snubbeltråd".
Den senare, tändes vid minans "avskjutning".
(Zeitschrift des Vereines Deutscher Ingenieure h. 35/36,
s. 755).
Luftschiffbau Zeppelin, Friedrichshafen a. B., utför
tältkonstruktioner i lättmetall för ambulerande teatrar
i fält. Tälten ha en längd av 44 m och en bredd av
14,;S m. De rymma 735 åskådare och ha en scen med
110 m2 yta. Tolv takbalkar av fackverk jämte
längs-strävor utföras av Al-Cu-Mg-legering i vinkelprofil.
Vindstagning utföres med wire. Höjden till
tak-nocken är 7,5 m. Hela tältkonstruktionen väger 3 700
kg och scenkonstruktionen utan golvbeläggning 1 100
kg. Stålfundament och markbultar väga nästan lika
mycket. Dessa behöva dock blott medföras till sådana
platser som ej ha regelbundet återkommande
föreställningar. På de senare platserna utföras fundament av
betong. (Rundschau Deutscher Technik, h. 33, s. 3.)
Alarmapparat för nedisningsfara vid flygplan har
konstruerats av W. Spillman. En punkt på
flygplanet som i allmänhet först utsättes för nedisning,
hålles ständigt något nedkyld, så att isbildningen där
med säkerhet först uppträder. I en här placerad
membrandosa ger detta sig tillkänna i form av en
tryckändring som påverkar inkopplingen av en
signallampa. Membrandosan är placerad i en kropp i
bärvingeprofilen, där nedkylningen åstadkommes av
en luftventil. Membrandosan tillföres på ena sidan
ytterluft från ett fint hål och på den andra sidan från
en rad hål runt om det första. Detta hål nedisas nu
före de andra, och då träder membranets
kontaktanordning i funktion. (Schweizerische Bauzeitung II,
h. 9, s. 106.)
På flygplan finnas en mängd platser som ej för
nitning äro åtkomliga från bägge sidorna. Redan
1921 patenterades olika slag av explosiva nitar för
sådant ändamål, men de blevo ej ekonomiskt
tillfredsställande. 1937 patenterade bröderna Karl och
Otto Butter hos Ernst Heinkel en nit, som genom en
mindre explosion automatiskt fick en skalle, utan
stukning på vanligt sätt. Du Pont i U. S. A. utför
nu denna nit för de amerikanska verkstäderna,
varvid korrosionsskyddet gjorts mera effektivt. Niten
är urborrad i bulten och där placeras en liten explosiv
laddning stor nog att vid detonation utvidga väggen
till en slags nitskalle. Laddningen bringas att
explodera med ett speciellt elverktyg som väger 2,25 kg
och hela proceduren tager 1,5 à 2 s från det verktyget
påsättes och tills explosion äger rum. Sedan nitarna
införts i hålen för hand, kunna 15 à 20 nitar per minut
"avskjutas". Nitarna äro av aluminlegering och av
de olika storlekar, som konstruktionen erfordrar.
Skär- och draghållfasthet blir densamma som för
vanliga nitar. Dylik nitning kan även utföras vid
reparationer i fält. Det ser möjligt ut att denna
nit-metod även skall kunna få användning för andra
ändamål, t. e. för nitning av stålkonstruktioner på
ställen oåtkomliga från bägge sidor. (The Iron Age
II, h. 3, s. 54.)
Ernst Alexandersson har uppfunnit en höjdmätare
för flygplan med användning av radio med
frekvens-modulation, som möjliggör en statiskt fri sändning,
varvid anordningen blir betydligt enklare än hittills
använda. Från flygplanet sändes en högfrekvent
radiosignal som genom att reflekteras mot marken
åstadkommer en serie stående vågor under flygplanet.
Den utsända vågens frekvens varieras mycket snabbt,
så snabbt att då den reflekterande vågen åter når
flygplanet och uppfångas av mottagaren så har
frekvensändringen passerat en fullständig period.
Transmittera utsänder då signaler med samma frekvens
som när vågen startade eller åtminstone en mycket
närliggande. Ju längre avståndet är till marken, dess
552
20 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
