Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
Röriiq ände
Fig. 5.
H
ne = egensvängningstal (min—1),
n = motoraxelns varvtal (min—1),
H — heltaliga harmoniska svängningar.
Egensvängningstalet uträknas ur egenhastigheten:
y — k ■ ji. I / —
m
varvid A betecknar svängningsgraden. För
grundsvängningen är X r= 1, för första översvängningen
X i=2 osv. Vidare betecknas:
c = fjäderkonstanten,
m — aktiva fjädermassan.
Sätter man för fjäderkonstanten
G dl
c =
D3 ■ z
och för den aktiva fjädermassan:
Di Jt
m — D ■ n ■ z —5—
d
D2- z
så erhålles för egensvängningstalet per minut:
30 ,30 . I~G~
n –-v = k— \ - —
n ti V 2 ■ Q
varvid d — tråddiametern,
D = fjäderns medelradie,
G = glidmodul,
z = antal varv,
q — masstätheten.
(2 a)
För att utforska resonansfordringarna i fjädern
måste dess rörelseförhållanden klarläggas. I
allmänhet är det tillräckligt att använda sig av l:a gradens
svängningar (fig. 5). För mjukare fjädrar med ett
svängningstal under 6 000 min—1 kan även 2:a och
3:e gradens svängningar erhållas. Emedan dock de
här undersökta fjädrarna för stora flygmotorer med
cylinderdiameter av över 150 mm hava
egensvängningstal på 10 000—12 000 min—1, är det alldeles
tillräckligt att inskränka sig till l:a gradens
svängningar.
I l:a gradens svängning erhålles det största
svängningslaget u i fjäderns mitt. Utslaget u är stundom
beroende av "retningsintensiteten" c och en
dämpning b och får då ofta följande värde:
ling. Med blank tråd ernås en hållfasthet av xw —
= ± 29,5 kg/mm2 och för den slipade tråden av
xw = ± 30 kg/mm2. Båda värdena äro praktiskt
taget lika höga och ungefär 12—15 % över
normalvärdena.
Dessa erhållna hållfasthetsvärden bilda nu
utgångspunkt för bedömandet av de krav, som kunna ställas
på svängningstalet vid motordrift.
C. Fordringar på svängningstal vid motordrift.
a) Matematisk behandling.
Förhållandena med avseende på fjäderns rörelser
ställa sig så, att fjädern är fast anbringad i sin ena
ända, under det att den andra periodiskt ändras
(fig. 5). Ändringen regleras medelst kamrörelsen.
Fjädern utsättes för resonans, då kamaxelns varvtal
äro heltaliga bråkdelar av ett egensvängningstal hos
ventilfjädern:
n . , x
–-sm k ■ ti • —
b ■ ti l
(3)
Ekvationen (3) innebär, att utslaget fördelar sig över
fjäderns längd i form av sinushalvbågar allt efter
svängningsgraden. Vid resonans inträder
retningstoppvärdet C^ (ß = ordningstal) i stället för c. For
meln blir då:
n V 1-5 x
— C„ ■ –-sm k • ti • —
** b ■ n l
(3 a)
I fall av resonans för grundsvängningar förenklas
ekvationen (3 a) till
n
UR max
och med förhållandet
C„ ■ ■
r
(4)
n. ■ ti
v = ■
30
(1)
till
UR max — C«
ne
30.
(4 a)
(2)
Följaktligen är uRmproportionell till
retningstoppvärdet cfl och egensvängningstalet ne och omvänt
proportionell till dämpningsvärdet b. Härvid är
egensvängningstalet ne och dämpningen b fastställda
genom fjäderns konstruktion, under det att
retningstoppvärdet c,( först måste erhållas genom harmonisk
analys av kamkurvan.
För resonansfordringarna
^ bestämmande.
àx
i fjädern är kurvformen
•280 korn vinkel
-300
[-Accelerations-diagram-]
{+Accelerations-
diagram+}
Svängningssätt
Fig. 6.
6
18 jan. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
