Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
Vid Volvos gengasverk för personvagn tjänade
själva ramen för släpvagnen även som gaskylare.
Gas-kylningens anpassning efter årstiden är ännu icke
överallt tillfredsställande löst. En för kraftig
nedkyl-ning av gasen före torrfilterrenare vid låg
yttertem-peratur medför kondensation av gasen eventuellt
medföljande vattenånga med åtföljande driftstörningar.
På de deltagande militärbilarna har detta delvis
undanröjts genom att placera en gaskylare före och en
efter gasrenaren.
Samtliga gasrenare voro utrustade med olika
utformade insatser av dukfilter. Så länge man sysslar med
torr gas, vilket är fallet, om man har ett lämpligt
träkol, sedan en viss minimitemperatur uppnåtts i
gasgeneratorn, synes dukfiltret vara det enda effektiva.
Redan så tidigt «om 1935 konstaterade man i
Tyskland vid den med 38 lastbilar anordnade första
tävlingen med gengasbilar, att den enda konstruktionen
av gasrenare, som medförde tillfredsställande rening
av gasen, var den i Tyskland efter system Svedlund
licenstillverkade Abogen-generatorn. Den var redan
då utrustad med den rektangulära låda med plana
filterdukar som alltsedan 1928 utgjort grundprincipen
i Svedlunds gasrenare. Det är bara materialet och
upphängningen av dukarna som växlat.
Nackdelen med den mer eller mindre hastigt
tilltäppta gasrenaren har alltid varit uppenbar för
konstruktörerna, och ett flertal konstruktioner för att få
filterduken självrensande och det avskilda sotet
uppsamlat i en särskild sotlåda eller en lätt uttagbar
filterinsats har prövats. Liksom man sökt att i så
begränsat utrymme som möjligt inpressa största
möjliga filterarea. Försök, att med en före filterrenaren
inkopplad grovrenare av cyklontyp avlasta
finrena-ren, har icke heller tidigare medfört önskat resultat.
De cyklonrenare, som på det sista halvåret förts i
marknaden, och som nu funnos monterade på flera
tävlingsvagnar, synas emellertid fylla kravet på en
effektiv grovrenare.
Samtliga 22 gengasverk för ved voro konstruerade
enligt principen omvänd förbränning.
Tre olika typer för (primär)luftens införande i
gasgeneratorn hade tillämpats.
a) ringformiga munstycken,
b) centralt luftintag ovanifrån och
c) centralt luftintag underifrån.
Den första typen med ringformiga munstycken
representerades av bl. a. Imbert.
Centralt luftintag förekom bl. a. på system Berain,
Borgis och Janka.
Den tredje typen med centralt luftintag underifrån
representerades av system V-kraft och H. O.
På system Asea hade det centrala luftintaget
försetts’ med ett handtag för munstyckets kringvridning
i och för bränslets eftersjunkning.
Ugnen var antingen försedd med inmurning eller
tillverkad av kromnickelstål. Samtliga eldhärdar,
med undantag för system Asea, voro utformade med
en kraftig åtstrypning. Avsikten härmed är att
möjliggöra bibehållande av så hög temperatur vid alla
varvtal hos motorn, att eventuella tjäror eller syror
oskadliggöras.
Samtliga gasgeneratorer voro helt eller delvis
dub-belmantlade för utnyttjande av den utgående gasens
värme för torkning av veden.
För rening av den fuktiga gasen fanns, dels en kyla-
Fig. 4. Tävlingsnr 1. Ford, 1,17 liter med Speedaggregat
(Ford Motor Co.), träkol.
Fig. 5. Tävlingsnr 36. Chrysler, 3,97 liter med Belzaggregat
(Svenska bilfabriken), träkol.
re för gasens kondensation och gasens tvättning i det
bildade vattnet, dels en särskild finrenare, vanligen
innehållande granulerad kork.
Gengasförarens stötesten — start med kall motor och
gasgenerator.
"Sämsta föret är i portgången." Det fingo
deltagarna i K. A. K:s biltävling sannerligen erfara. Den
som kunde konsten att på kort tid starta motorn på
gas, var också säker om en god placering. Väl loss
från startplatsen, gick körprovet utan några som helst
svårigheter för flertalet. Avsikten med tävlingen var
icke heller någon hastighetstävling, utan att pröva de
olika gengasverkens drift- och trafiksäkerhet samt att
klarlägga deras lämplighet för olika transporter.
En viktig förutsättning för en god start är främst
bränslets beskaffenhet. Träkolets relativt höga
fuktighetshalt jämte den regniga väderleken bidrogo vid
denna tävling till att avsevärt försvåra första starten
med tom gasgenerator och nypåfyllda (fuktiga) kol.
Tabell 1 över antalet startande och i vilken
omfattning tävlingen fullföljts, visar hurusom flertalet, som
icke fullföljde tävlingen, givit upp densamma på
grund av misslyckad start (1. eller 2. dagen).
Enligt tävlingsreglerna var den stipulerade tiden
för start
för kolgasdrivna bilar
1. dagen •—- 10 minuter
2. dagen — 8 minuter
för vedgasdrivna bilar
1. dagen — 15 minuter
2. dagen — 8 minuter.
15 nov. 1941
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
