Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
Men då är det för sent. Den förste har slocknat
omedelbart, när han kände gasen. Den andre
mannen gör den naturliga reflexrörelsen, han slår armarna
om livet på den medvetslöse för att draga ut honom
och rädda honom. Det låter vackert, men det är fel.
Låt karlen sitta och försök att gå ut själv långsamt
i stället och hoppas, att Ni skall kunna gå ut. (Jag
vet icke, om det är rätt, och är tacksam, om
medicinare och andra kunna rätta på det.) Kommer man
ut i friska luften, kan man försöka andas och sedan
gå in efter den andre, om man är ensam. Annars
ropa på hjälp. I det relaterade fallet försökte B att
hjälpa A. De ramlade omkull. B fick A över sig
Han orkade icke dra ut A men kunde gå ut själv och
ropa på hjälp. Det är bättre att gå ut först.
Kunde vi få fram litet mer av sådana drastiska
bilder, tror jag det skulle vara en god hjälp.
I somras råkade jag en gång tillfälligtvis få
sällskap med en gammal gengasbilist, som skulle in och
få sitt gengasaggregat godkänt. Han hade kört sedan
1932 på gengas, och han gjorde ett bra aggregat —
han har givit mig siffror, som visa inbördes god
överensstämmelse. I gengäld förde jag på tal giftfrågan
och gav honom litet meddelande om hur farligt det
är med gasen, och han frågade efteråt med illa dold
förvåning: "Är det verkligen så farligt?" Han hade
då hållit på i åtta år. Här behövs upplysning i
drastiska och humoristiska former. Det fordras
propaganda, som dock icke får verka propaganda eller
skapa panik.
Yrkesinspektör Welin-Berger: Jag vill tala om, att
vi gjort en del försök med apparater för
koloxidindikering. För Yrkesinspektionen vore det synnerligen
önskvärt att få en helst direktvisande
koloxidindikator, som man kunde ha med sig och med dess hjälp
visa för vederbörande, att här är det så och så
mycket koloxid.
Samtidigt vill jag understryka, att de kända enkla
apparaterna ej äro godtagliga. Jag har tillsammans
med en kemist gått en sommar i Stockholm och tagit
prov med en sådan, och resultatet var varje gång
ungefär ±0. Vi finga dessa bruna ringar, men det skulle
tagas hänsyn till tid och omständigheter och mycket
annat för att bedöma reagensen. Man hade ingen
möjlighet att med ringaste säkerhet bestämma hur
mycket koloxid det varit på mätpunkterna.
Apparaten reagerade icke för de procenthalter vi främst
voro intresserade av, och när vi fingo fram något,
var det när koloxidhalten var långt över vad vi skulle
tillåta. Kunde vi få en anordning, som direkt visade
koloxidhalten, skulle vi kunna göra nytta genom att
övertyga folk om förefintlig risk. Jag vill därför
betona behovet av en direktvisande, tillförlitlig
indikator, som en kontrollerande myndighet kan ha
tillgång till.
Dr Ygberg: Till ingenjör Bergqvists anförande
skulle jag vilja understryka betydelsen av vad en
arbetsgivare och en arbetsledare kan göra. Jag har
förut i ett radioföredrag påpekat, att Stockholms
bussar skötas i detta avseende på ett effektivt sätt. Det
är det företag, som haft mest med gengasdrift att
göra och som har stor personal, men där personalen
är upplyst och fått lära sig, hur aggregaten äro
konstruerade, var farozonerna äro och hur förgiftningarna
ske. De ha trimmats och kontrollerats, och
vederbörande ha fått med sitt namn kvittera ut
föreskrifterna. De ha en energisk chef, ingenjör
Hammarskjöld, och tack vare hans noggranna arbete har ännu
icke någon svårare gengasolycka skett på det stället.
Det bör understrykas, att en energisk arbetsledning
har mycket stor betydelse vid dessa frågors fortsatta
behandling.
Byrådirektör E. Pelow: I sitt första yttrande här i
kväll betecknade ingenjör Bergqvist Gengasbyråns
anvisningar för gengasdrift av motorfordon såsom
skrivbordsfantasier. Såsom belägg härför anförde ingenjör
Bergqvist bl. a. den i hans tycke löjliga föreskriften,
att gengasverk skall provas med ett övertryck av
0,2 kg/cm2. Löjlig vore denna föreskrift därför att
det på annat ställe föreskrives, att gengasverkets lock
skall vara fjädrande, så att ett vid en förpuffning i
generatorn uppkommet övertryck skall lyfta locket,
så att trycket utjämnas. Jag är visserligen icke pappa
till denna föreskrift om provning av gengasaggregat,
men det är en mycket välbehövlig föreskrift. Det
förekommer nämligen mycket dåliga utföranden av
gengasaggregat. Senast i dag fingo vi från
Gengasbyrån ett polisprotokoll, som gav en ny erinran om
behovet av täthetsprovning av gengasverk. Det visade
sig nämligen, att man vid den dåligt utförda
hopsvetsningen av ett gengasverk hade bränt flera hål i plåten,
så att gas och rök trängde ut i garaget i sådan mängd,
att man befarade en eldsvåda. Ingenjör Bergqvists
påpekande av det löjliga i att försöka prova en
gasgenerator, som har ett fjädrande lock, ger oss inom
Yrkesinspektionen en allvarlig tankeställare
beträffande provning av ångpannor. Vi ha nämligen nu i 50
år fordrat, att man skall vattentryckprova ångpannor.
Men det måste naturligtvis enligt ingenjör Bergqvists
nu gjorda upptäckt vara lika löjligt, emedan vi där
ha säkerhetsventiler, och där rinner vattnet givetvis
ut. Måhända skulle man vid provning av gengasverk
kunna förfara på något liknande sätt som vid
provning av ångpannor. Man brukar nämligen blockera
säkerhetsventilerna och andra öppningar, där vattnet
eljest skulle rinna ut.
Ingenjör Bergqvist: Jag har icke velat kritisera de
olika bestämmelserna. Jag bara beklagar, att såvitt
jag vet ännu icke 5 % av våra bilverkstäder ha någon
anordning för provtryckning. Att det är beklagligt,
att det icke gjorts något från myndigheternas sida för
att kontrollera, att provtryckning verkligen sker,
därom äro vi också överens. Att det är för mycket
papper och för många myndigheter, har jag från
många håll fått instämmande i.
Att prova med 0,2 kg atö tror jag i praktiken icke
blir av, men jag har ingenting emot att den eller de
myndigheter, som ha med saken att göra, ta min
kastade handske och demonstrera hur det göres i
praktiken på en gengasvagn.
Som en princip för sådana här anvisningar skulle
jag vilja framhålla, att när de skrivas ut vid
skrivbordet, det bör finnas åtminstone en vagn i Sverige,
som motsvarade dem. Vid nyåret fanns det säkert
icke 1 l%.
Ett exempel: flamskydd är obligatoriskt. Enligt
ett rykte undersökas flamskydd av
Sprängämnesinspektionen så, att lysgas slappes igenom vid 1 000°.
Gasen får därvid icke flamma upp. De flamskydd,
som motsvarat detta, äro godkända. Sedan sätter
man detta flamskydd på en trägasgenerator. När man
stannar generatorn, går gasen baklänges, och
flam-skyddet tätas av tjärångor. Där flamskydd finnas,
äro de undanstängda eller undanskymda.
Chaufförerna säga, att eldfaran med flamskydden är mycket
större, ty sedan de suttit på en stund, äro de
ned-tjärade och fatta sedan lätt eld.
20 sept. 1941
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
