Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ralkornstorlek, vilket medför att ett friläggande av
monomineraliska partiklar först kan ske efter en
ned-krossningsprocedur, som är alltför dyrbar för att
kunna komma ifråga i praktiken. Dessutom blir
partikelstorleken då vanligen så liten att anrikningen av en
sådan malm kommer att gå mycket illa. Fyndigheten
uppfyller då icke de fordringar på heterogenitet. som
jag nyss anfört och är alltså icke anrikbar, såvida ej,
mineralkornen förekomma hopade i samlingar, vilka
kunna ingå i grövre partiklar. Ett specialfall härav
är förekomsten av inväxningar av den värdefulla sub-
TLOCKNING
MAGN.SOVRING
MAGN ANRIKN.
SÄTTMASKIN
SKAKBORD
lfl /o /oo
Fig. 2. Kornstorleksintervall för olika anrikningsprocesser.
stansen i vissa värdmineral, vilka kunna anrikas,
varvid koncentratets halt beror på värdmineralets
innehåll av densamma.
Anrikningsprocesserna kunna med fördel
genomföras endast inom vissa begränsade
partikelstorleksintervall, vilka jag sökt återgiva med fig. 2.
Intervallens gränser ha under lång tid hållit sig
konstanta. Det förefaller som om det vid anrikning
i vatten skulle finnas en undre, av fysikaliska orsaker
betingad gräns vid ungefär 1—5n, men i praktiken
uppstå i regel svårigheter redan vid avsevärt större
partikelstorlekar.3 Teoretiskt sett skulle dock möjligen
andra förhållanden råda vid magnetisk anrikning.
Partikelstorleksintervallens övre gräns betingas vid
flotationsanrikning av fysikaliska orsaker, vid
våtme-kanisk och magnetisk anrikning av praktiska
synpunkter. Genom kombination av flotationsanrikning
med andra förfaringssätt kan denna gräns flyttas
uppåt.
Vid anrikning av rågods från en mineralfyndighet
måste detta i regel först krossas för erhållande av
lämpliga partiklar. Den partikelbildning, som sker
vid krossning, brukar tendera att låta
partikelgränserna sammanfalla med fogarna mellan
mineralkornen. Detta förhållande är mer eller mindre
framträdande och kan även fullständigt saknas. Man måste
räkna med att partiklarna i stor utsträckning måste
vara mindre än de ursprungliga mineralkornen, innan
renkrossning föreligger. Ju grövre partiklarna äro,
när renkrossning inträtt, desto billigare blir
nedkrossningen. Så är även fallet med själva anrikningen,
emedan anrikningsmaskinernas avverkningsförmåga
alltid avtar med partikelstorleken. Slutligen blir även
anrikningen effektivare, därför att en mindre mängd
av partiklarna kunna beräknas falla nedanför
anrikningsprocessens optimala partikelstorleksområde.
Grovkorniga mineral lämpa sig därför i stort sett bätt-
s Jfr Gaudin: Flotation, p. 151, New York 1932.
re för anrikning än finkorniga. Kornstorleken
sammanhänger ofta med metamorfosgraden.
Högmeta-morfa fyndigheter äro vanligen lättanrikade, vilket
dock icke blott beror på grovkornigheten utan även
på ofta svag fog-fasthet.
Om nu efter vederbörlig krossning en samling
ren-krossade partiklar av lämplig storlek erhållits, är det
då möjligt att uppdela dessa efter de olika
mineralarterna? Kan man skilja t. e. fältspat från kvarts,
hornblände från granat, dolomitspat från kalkspat?
Svaret är nej, men de mineralkombinationer där dylik
separation ej kan ske, bli alltmera sällsynta, och man
kan räkna med att i en framtid komma alla sådana
svårigheter att kunna bemästras.
Anrikningsteknikens möjligheter att bidraga till råvaruförsörjningen
komma därför att med säkerhet öka. Därvid får man
dock taga hänsyn till, att det är stor skillnad mellan
vad som teoretiskt är möjligt och vad som praktiskt
och ekonomiskt är utförbart.
Förtjänsten av att anrikningstekniken numera
besitter så stora möjligheter tillkommer till avsevärd
del flotationsteknikens senaste utveckling. Det kan
därför vara skäl att studera icke blott denna utan hela
anrikningsteknikens moderna utveckling.
En anrikningsprocess föregås vanligen av
nedkross-ning. Inom krossningstekniken har under de senaste
decennierna en intressant utveckling ägt rum. Den
viktigaste företeelsen är därvidlag krossningen i
sluten krets, vilken dels minskar krossningskostnaderna,
dels minskar mängden alltför finkrossat material.
Vidare har nedkrossningen allt tydligare
uppdelats i:
grovkrossning,
mellankrossning,
kulkvarnsmalning.
Inom grovkrossningstekniken ha inga
revolutionerande förändringar gjorts under de senaste
decennierna. Tuggarna ha bibehållit sin ställning här i landet
och de i Amerika relativt vanliga spindelkrossarna ha
icke fått någon nämnvärd marknad hos oss.
Mellankrossningen har utvidgat sitt arbetsfält, och
har framför allt börjat omfatta allt mindre
partikelstorlekar varigenom det dyrare kulkvarnsarbetet
undvikes. Kulkvarnarna matas numera ofta med 5—10 mm
gods, medan tidigare 50 mm var det vanliga. Vid
mellankrossningen börja tuggarna på att helt utträngas
av andra konstruktioner, särskilt Symons konkross,
som här i Sverige gjort ett fullständigt segertåg. I
Amerika förekommer därjämte den likartade Telsmith
gyratory crusher samt på senaste tid en del
konstruktioner med två under varandra belägna krosskonor i
samma maskin. Konkrossarna få ofta arbeta med hård
belastning och stor krossningskvot. Därigenom
erhållas stora mängder underkorn, som särskilt vid
lös-korniga malmer utmärkas av hög renkrossningsgrad
och kunna frånsiktas och föras förbi kulkvarnarna och
direkt anrikas. Konkrossarna få ofta arbeta i sluten
krets med siktar. Valskrossar ha fortfarande liten
utbredning hos oss.
Siktningstekniken har utvecklats i hög grad, vilket
får tillskrivas införandet av vibrationssiktar, vilka
undanträngt skaksiktar och tromlar.
Malningstekniken utmärkes av den snabba
utvecklingen av kulkvarnsmalning i sluten krets med
skrap-sorterare. Körkvarnarna förlora alltmera i betydelse
2
11 jan. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
