- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
8

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

hörande mineral från varandra, men anläggningar i
driftskala låta vänta på sig. Det finnes emellertid
sådana omnämnda i litteraturen, som bearbeta
fluss-spat, tungspat, kryolit, glimmer, talk, granat och
zirkon.

Även de lättlösliga salterna koksalt, sylvin m. fi.
kunna floteras med fördel och anläggningar härför
finnas.

Ovanstående översikt av den moderna
anrikningstekniken och dess betydelse för den inhemska
kemiska och metallurgiska industriens
råvaruförsörjning kan icke i något avseende göra anspråk på att
vara fullständig eller uttömmande. Jag har endast
velat i stora drag ånge anrikningsteknikens
utveckling och de möjligheter, som den numera kan
erbjuda. Det visar sig då att råvaruförsörjningen i allt
högre grad blir hänvisad till anrikningsprocesser och
att dessa ofta på ett oanat sätt kunna frambringa
råvaror ur förut värdelösa mineralblandningar. Vår
för närvarande i många avseenden försvårade
råvaruförsörjning kan därför förväntas bli avsevärt
förbättrad tack vare anrikningsteknikens framsteg.

Notiser

Produktionen av mineral, malmer och metaller i
Nord-Rhodesia under år 1939.

Guld ........................................................................143 933 g

Silver ................................... 1 835 490 „

Koboltlegeringar ..................................................3 906 ton

Koppar (blister) ................................................182 014 „

(elektrolyt) ..........................................29 054 „

Järnmalm ..............................................................136 „

Bly ..........................................................................160 „

Manganmalm ..........................................................2 970 „

Selen ......................................................................672 kg

Vanadinsentoxid ..................................................674 ton

Zink ........................................................................12 695 „

Kalksten ................................................................46 133 „

Glimmer ................................................................2 712 kg

Självlysande färger. Ämnen, som äga förmåga att
utstråla tidigare absorberat ljus, ha nyligen väckt stor
uppmärksamhet beroende på deras användning till
självlysande färger. Framställningen av luminoforen
är mycket svår och erfordrar mycken skicklighet särskilt
med hänsyn till de stora försiktighetsåtgärder, som måste
vidtagas för att förhindra även den minsta förorening
av ämnet under framställningsprocessen.

Många slag och typer av självlysande färger äro i dag
i praktiskt bruk. Vanligast är en grupp, som består av
sulfiderna av barium, strontium, kalcium, zink eller
kadmium eller blandningar av dessa. Sulfiderna, som måste
framställas i en oerhört ren form, kunna ej av egen
förmåga utstråla tidigare absorberat ljus, utan man måste
tillsätta en liten mängd av en kemisk förening, i vanliga fall
vissa metaller eller sällsynta jordarter, vilka äga förmåga
att ge hela massan luminiscensegenskaper. Btt
flussme-del bestående av sulfat, karbonat, fosfat, borat, klorider,

fluorider av alkalimetaller eller alkaliska jordmetaller
tillsättes också, varefter blandningen upphettas, avkyles
och finfördelas. Finmalning förstör luminiscensen. I
stället brukar man upphetta materialet i ■ vätskor med
hög kokpunkt, men vilka ej reagera med den sintrade
substansen, varigenom en finfördelning av den sintrade
massan erhålles. Man kan även mala den sintrade
produkten försiktigt och därefter giva den en kort
värmebehandling vid lägre temperatur för att återställa
aktiviteten. I vissa fall tillsättas magnesiumkarbonat,
aluminiumoxid eller berylliumoxid för att förhindra
uppkomsten av hårda sintringsprodukter vid upphettningen och
därigenom underlättas den följande finfördelningen.

Luminoforens aktivitet är beroende av
upphettningstemperaturen och avkylningshastigheten och i allmänhet
önskar man snabb avkylningshastighet. Åtskilliga
produkter med varierande luminiscens kunna framställas
och många, som i mörker kunna synas på ett avstånd av
50—60 m. Färgerna aktiveras genom belysning med
dagsljus eller artificiellt ljus. Full aktivitet uppnås vanligen
efter 5 minuters exponering i dagsljus eller 20—30
minuters med artificiella ljuskällor. Om färgämnet är riktigt
behandlat, är luminiscensen effektiv under minst 25
timmar.

Luminoforerna kunna sättas till vita, blyfria färger,
som t. e. zink- eller titanvitt. Blyvitt kan ej begagnas,
då närvaron av även den minsta kvantitet bly i hög
grad reducerar intensiteten. Ett överskott av tunga
täckfärger måste också undvikas. De bästa resultaten
uppnås vid användning av färgämnet ensamt i en klar
färglös neutral fernissa eller ett färglöst lack, därvid 40 %
av färgämnet i pulverform tillsättes den genomskinliga
vätskan.

Den yta, som skall behandlas, bestrykes först med en
blyfri vit färg, utblandad i samma fernissa som det
självlysande färgämnet, som sedan strykes ut två gånger på
samma yta. Sist täckes det hela med en skyddsfernissa.
De lämpligaste färgerna äro grönt, blått och violett, som
ha den längsta aktivitetsperioden efter en aktivering.
Rött, orange, gult och ljusgrönt kunna också användas
och de ha större initialintensitet men aktivitetsperioden
är kortare.

Andra typer av självlysande färgämnen, vilka
aktiveras medelst katodstrålar och ultravioletta strålar och
vilka snabbt förlora sin aktivitet, användas till
elektronrör och television. Sådana färgämnen utgöras
huvudsakligen av zinksilikat och blandningar av zink- och
kad-miumsilikat, ehuru magnesium- och berylliumföreningar
även ofta användas, önskas åter självlysande färger med
konstant aktivitet, som t. e. är nödvändigt för urtavlor,
instrument osv., inblandas i färgämnet ett radioaktivt
material innehållande radium eller mesotorium.

Plåtar och plattor, som bli självlysande under
bestrålning med röntgenstrålar, ha tidigare vanligtvis varit
täckta eller impregnerade med bariumplatinacyanid, som
är ett mycket dyrbart ämne. Numera kan denna
kostsamma substans ersättas med silikat och sulfider av
självlysande färgämnen och man har därigenom förbilligat
hela detta arbetsområde. Upptäckten av infraröda
strålar medelst självlysande färgämnen är av stort praktiskt
intresse och beror på det kända sakförhållandet att dessa
strålar antingen förstärka ljuseffekten eller också
försvaga den beroende på vilken färgsubstans, som användes.

E. R—s.

8

11 jan. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:30:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1941b/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free