- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
25

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

BERGSVETENSKAP

REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS

HÄFTE 4 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 12 ÅPRIL1941

INNEHÅLL: Inverkan av kalciumoxid på volframs kristallisation, av H. Wolff. — Malmbrytning under
jord med användande av djupa spränghål. — Moderna linlåskonstruktioner, av Ernst Rothelius. —
Litteratur. — Föreningsmeddelanden.

Inverkan av kalciumoxid på volframs kristallisation.

Av H. WOLFF.

Att vissa oxider ha stark inverkan på volframs
kristallisation är väl känt och har för någon tid
sedan beskrivits i denna tidskrift (1).

Inledningsvis skall här erinras om hur volframtråd
tillverkas. Volframsyra reduceras med väte, och det
så erhållna volframpulvret pressas till stavar, som
därefter sintras vid en temperatur, som närmar sig till
3 000° C. De sintrade stavarna sträckas genom
hamring och dragning till tråd. Visserligen sker denna
bearbetning vid rätt hög temperatur, men den färdiga
volframtråden har typisk kallbearbetningsstruktur.

När en sådan volframtråd användes som lyskropp i
en elektrisk glödlampa kristalliserar den, och
därefter växa kristallkornen till en viss storlek. Den
kristalliserade tråden är spröd. Redan för mer än
30 år sedan hade man funnit, att tillsats av
torium-oxid av storleksordningen 1 % fördröjde
korntillväxten. Trådar av denna typ hade emellertid dålig
formbeständighet vid hög temperatur. Genom
tillsats av alkalioxider, i synnerhet K,0 och SiO„,
påverkas trådens kristallisation så att mycket stora
kristallkorn bildas, vilkas längd vid normal
tråddimension är större än trådens diameter. Denna tråd

Fig’. 1. Sintrad, obearbetad volframstav utan CaO-tillsats.
12 X.

är mycket formbeständig och betecknas
som"non-sagg-ing"; den är lämplig för spiralformiga lyskroppar.
För speciella ändamål använder man tillsats av A1203.

De tillsatser, som medföra bildning av stora korn i
tråden, föranleda vanligen även bildning av stora
kristallkorn vid sintringen. Detta kan vara rätt
besvärande, genom att metallen vid hamringen och
dragningen har en viss tendens att spricka längs
korngränserna, varigenom tråden kan få ett
"pensel-liknande" utseende.

Genom ett passande sintringsschema kan man hålla
kristallkornens storlek i den sintrade staven inom
sådana gränser, att bearbetningen ej erbjuder alltför
stora svårigheter. Vid arbete efter en sådan metod
inträffade det plötsligt, utan medveten förändring
av fabrikationsdetaljerna, att de sintrade stavarna
blevo ytterst finkorniga. Den tråd, som tillverkades
av dessa finkorniga stavar kristalliserade
egendomligt nog på samma sätt som vanligt, dvs. under
bildning av kristallkorn, som utfyllde hela trådens
diameter i längder, som voro stora i förhållande till
trådens diameter, och trådens formbeständighet vid hög
temperatur var ej nedsatt.

Fig. 2. Sintrad, obearbetad volframstav med 0,02 %
CaO-tillsats. 12 X.

12 april 1941

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941b/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free