- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsv etenskap

Tidigare har oljeutbytet uppgått till 13 %, men
försämrats på grund av att brytningen i början var
starkare koncentrerad till de rikaste lagren. Oljan
är paraffinhaltig och vid raffinering utvinnes
paraffin (ca 9 %), bensin, brännolja och utmärkt
smörjolja. Betydande mängder ammoniumsulfat erhållas
som biprodukt vid destillationen. Produktionen har
under de senare åren hållit sig vid ca 120 000 ton
råolja pr år, men har tidigare varit uppe i 200 000,
temporärt omkring 300 000 t.

För destillationen användas vertikala retorter (s. k.
Bryson-typ) av betydande storlek (upp till 18 m
höjd). Retorterna uppvärmas med destillationsgasen,
samt med generatorgas från stenkol, motsvarande 2,5
% av skifferns vikt. Understa delen av retorten är
utbildad för förgasning av kolet i koksen genom
insläppt vattenånga, samtidigt varmed ammoniak bil
das ur kvävet.

England.

Även England har en betydande förekomst av
oljeskiffer, inlagrad i jura. Den går i dagen på en
mångfald ställen, antydda på fig. 4, och är även känd på
stort djup i Sussex och Kent. Flötsens mäktighet är
2j5—3.5 m. Ehuru bitumeninnehållet är högt —
oljeutbytet uppgives till 15—22 % — och flera försök till
utvinning ha gjorts, synes dock industri icke kunnat
komma igång. Härtill har den höga svavelhalten
bidragit, vilken uppgives till ca 65 % i oljan.

Frankrike.

De viktigaste franska förekomsterna äro belägna i
departementet Saöne et Loire vid staden Autun samt
i departementet Allier mellan Buxières les Mines och
St. Hillaire. Skiffrarna här äro av permisk ålder och
underlagras av en stenkolsförande flöts, som brytes
samtidigt med oljeskiffern. Lagerställningen är
flack och nästan orubbad, dock sker brytningen i
gruva. Skiffern uppträder i tvenne flötser om ca 1
och 2.5 m mäktighet. Oljeutbytet är lägre än i den
skotska skiffern, ca 7 à 8 %. Ammoniumsulfat
utvinnes och råoljan innehåller ca 1,8 % paraffin.

Produktionen var under senare delen av 1800-talet
och början av 1900-talet 9 000—14 000 ton råolja per
år, men gick sedan tillbaka. 1914 nedlades driften i
Allier, men synes under de senaste åren ha
återupptagits. 1937 bröts i Autun 110 000 ton skiffer, i Allier
18 400 ton. För destillationen användas retorter av
obetydligt modifierad skotsk typ (Brvson-retort).

Tyskland.

De tyska tillgångarna av oljeskiffer äro av
avsevärd storlek, dock till största delen svårbearbetade
på grund av hög svavel- och låg oljehalt. Man kan
skilja mellan tre typer av olika ålder.

1. Posidoniaskiffer av jura-ålder. Förekomsterna
omfatta den största tillgången. Skiffern är känd från
ett större område (Schandalah) N om Harz, något Ö
om Braunschweig, ett likaledes betydande område i
Würtemberg-Bajern (fig. 5), varjämte samma slags
skiffer skall finnas i norra Tyskland från holländska
gränsen till Ems och Teutoburgerwald. Även från
Belgien och Luxemburg föreligga uppgifter om
förekomster. Försök till industriellt utnyttjande ha
gjorts upprepade gånger i de två förstnämnda
områdena, dock utan varaktig framgång. Oljeinne-

Fig. 5. Oljesklfferförekomster 1 Wurtemberg och Bajern, efter
I. V. A., medd. 19.

hållet angives från dessa flötser till i medeltal
3—4 %, ehuru högre värden synas kunna erhållas
inom lokala avsnitt eller möjligen genom urval av de
brutna lagren. Mäktigheten uppgives variera från
2,5 till 20 m, i Wurtemberg, i Schandalah angives den
till ca 33 m. Svavelhalten är hög. I Wurtemberg
ha även försök gjorts att med oljeproduktionen
kombinera kalkbränning eller tillverkning av tegel och
cement ur askan eller att helt utnyttja skiffern för
dylika ändamål. Huruvida dessa försök lett till
framgång är för förf. ej känt.

2. Tysklands bästa oljeskiffer uppträder i tertiär
och är belägen vid Messel i närheten av
Darmstadt. Förekomsten är dock relativt liten,

s/4 km2, största djup 150 m. Det uttagna materialet
är snarast en skifferlera eller brunkolsartad bildning
med 50 % vatten. Utnyttjandet, som började 1885,
erbjöd länge svårigheter på grund av den höga
vattenhalten, men man lyckades genom en sinnrik
fläktanordning i värmekamrarna eliminera denna
olägenhet. Skiffern uppgives lämna 7,5 % råolja, ur
vilken utvinnes paraffin. Ytterligare erhålles vid
destillationen betydligt med ammoniumsulfat.
Produktionen var i början av 1920-talet 15 000 à 20 000 ton
råolja per år.

3. Karwendelskiffern uppträder som isolerade
mindre linser i dolomit. Halten av organiskt
bundet svavel i oljan uppgår till 9 %. Produktionen var
omkring 1921 500 kg råolja per dygn. Utom i
övre Bajern är samma slags skiffer känd i Tyrolen
(Seefeld).

övriga europeiska länder.

Förutom de nämnda finnas i Europa ett flertal
kända, delvis betydande förekomster av oljeskiffrar, som
dock, såvitt känt, ej ännu varit föremål för industriell
exploatering. I Ryssland har enligt de senaste årens
statistik brutits avsevärda mängder oljeskiffer, upp till
700 000 ton, sannolikt till största delen i
fortsättningen mot öster av den estniska kuckersitflötsen. I
vilken utsträckning det brutna tillgodogjorts för
de-stillationsändamål har ej kunnat fastställas. I
Tjeckoslovakien förefinnes ett mindre lager av bitu-

13 sept. 1941

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941b/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free