Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
Fig. 6. Utbredningen av den tertiära
olje-skifferförande Green River-formationen i
västra U. S. A. Efter U. S. Geol. Surv.,
Bull. 641.
menhaltig skiffer i permiska kolförande lager
väster om Prag (Kladno). Den liar funnit
användning för upphettningsändamål. På Sicilien
(Sera-difalco) har någon brytning ägt rum, men skiffern
torde vara fattig. Även från fasta Italien
(provinserna Undine, Benevent) omnämnas fyndigheter,
ehuru de synas vara av mindre betydelse. I Spanien
liar försöksverksamhet av ej obetydligt omfång
utförts vid Puertobello. Skiffern uppgives vara 6 fot
mäktig och skall förekomma tillsammans med kol.
Ålder ej uppgiven. I Bulgarien omnämnas ett
flertal fyndigheter, varav den viktigaste synes vara
belägen vid Breznik väster om Sofia och uppträder i
jura-sandsten. Mäktigheten uppgives till 160 fot.
Oljan är paraffinhaltig och utbytet skall hålla sig
vid ca 12 %. Likaledes har på senare tid anträffats
och undersökts en betydande fyndighet i Kroatien,
i det s. k. Lika-området i sydligaste hörnet, där
Kroatien, Dalmatien och Bosnien stöta samman.
Skiffern är av jura-ålder och har i olika prover
lämnat ett utbyte på 3—28 %. Oljan är ej
paraffinhaltig.
Utomeuropeiska länder.
Om vi vända oss till utomeuropeiska länder, har en
fyndighet, tydligen av avsevärd storlek, omnämnts
från gränsen mellan Burma och Siam. Utbytet
angives till ca 12,5 % i medeltal. Försök med
retort-anläggning har utförts, men synes ej ha efterträtts
av industriell verksamhet. Ävenledes har en
förekomst omnämnts från Kvantung i Sydkina.
Åldersuppgift och närmare data saknas för båda i den
tillgängliga litteraturen.
Asiens bäst kända förekomst och f. n. sannolikt
världens största skifferoljeproducent är Fushun i
Mandschuriet, 56 km NO om Mukden. Förekomsten
upptäcktes 1909 och började bearbetas 1924. Produktionen har
sedan raskt ökats. 1938 var den uppe i 150 000 ton
råolja, men planer på vidare utbyggnad voro då
aktuella, och sannolikt har tillverkningen högst
betydligt ökats. Fyndigheten är av tertiär ålder och
den bitumenhaltiga skiffern är belägen i undre delen
av en 350—1000 m mäktig skifferformation, som
överlagrar Fushuns mäktiga kolflöts. Då lagren
stupa med måttlig lutning (20—40°) mot N, går
oljeskiffern i dagen i områdets södra del, där den brytes
i dagbrott. Skiffern är relativt fattig, utbytet
5 à 6 %, men industrien har dock lönat sig på den
grund, att man får brytningen gratis, enär skiffern
måste avröjas för kolbrytningens skull. Utom olja
utvinnes paraffin ocli ammoniumsulfat. På askan
liar man startat en fabrikation av slaggcement.
Destillationen sker med tillhjälp av Pintsch-retortrar,
alltså samma såsom gasgenerator utbyggda
konstruktion, som användes i den statliga industrien i Estland.
Oljan går till Japans flotta.
Världens största oljeskifferfyndigheter finnas i
Nordamerika i västra U. S. A. Bortsett från mindre
förekomster i de västra staterna har U. S. A. tvenne
stora områden med oljeskifferförekomster, benämnda
den östra och den västra. Av dessa är den senare
vida dominerande. Oljeskiffern är här av tertiär
ålder och förekommer som en mångfald inlagringar
i den övervägande av skiffer uppbyggda s. k.
Green-River-formationen, vilken i staterna Colorado, Utah
och Wyoming bilda ett flertal flackt lagrade och från
varandra skilda områden (fig. 6), öster och sydost om
Stora saltsjön. I genomsnitt räknar man i Utah och
Colorado med över 10 fot oljeskiffer, rikare än den
skotska och lokalt upp till 100 fot, medan
förhållandena i Wyoming äro sämre. Vid statliga
försöksarbeten (1925—1929) erhölls ca 13—14 % utbyte.
Oljan är paraffinhaltig. Före upptäckten av
petroleum destillerade mormonerna skifferolja vid Juab i
Utah, men senare industri har icke bedrivits. 1916
reserverades stora områden i Utah och Colorado för
amerikanska flottan.
Den östra oljeskiffern är av devonisk ålder och
utbredd över flera stater, framförallt Kentucky, Ohio
och Indiana. Den är svavelrikare, lämnar icke
paraffin och är fattig, med ett utbyte av 4,2—5 % olja.
Medelmäktigheten av brytvärd skiffer skattas till 30
fot.
Ytterligare äro oljeskiffrar av karbonisk ålder
kända från Kanada i provinserna New Briinnswicli
ocli Nova Scotia. En fyndighet av icke angiven ålder
är känd från västra delen av New Foundland.
Från Sydamerika finnas uppgifter från ett flertal
lokaler i Brasilien, nära eller något innanför kusten
i landets nordöstra del. Den mest kända är belägen
i provinsen Bahia (Marahii-skiffer) och liar varit
föremål för försök till industriell drift, vilken dock ej
lyckades. Åldern uppgives till krita—tertiär.
Även i Chile skall oljeskiffer vara känd, dock lia
närmare uppgifter därom icke anträffats i litteraturen.
I Australien (New South Wales) ooh på norra
Tasmanien ha bituminösa skiffrar sedan länge varit
kända och brutna för försöksverksamhet ocli
industriell drift, ehuruväl den senare icke synes lia blivit
rationellt ordnad och kontinuerlig. I båda länderna
är åldern av de brutna lagren undre karbon. Den
tasmanska skiffern uppgives hålla ca 11—14 % olja,
som dock innehåller relativt mycket svavel. T
Australien rör det sig om rik skiffer, snarast s. k.
bogheadkol, dock tämligen svårbruten på grund av
små dimensioner i de isolerat liggande och på
avsevärt djup förekommande, linsartade förekomsterna.
Oljan är paraffinhaltig.
38
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
