- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekimisk Tidskrift

Kraf tåtgängen håller sig omkring 20 kWh/kg, vilket
är ungefär lika mycket som vid aluminiumelektrolys.
En direkt termisk reduktion av magnesiumoxiden
stöter på svårigheter emedan metallens kokpunkt ligger
under reduktionstemperaturen. Som reduktionsmedel
kan man använda kol eller kisel. Större anläggningar
i enlighet med dessa två förfaranden äro vid detta
laget troligen färdiga, men några utslagsgivande
driftresultat föreligga ännu icke. För framställningen
har framför allt i Tyskland utvecklats en helt ny
teknik i fråga om förfaranden och apparater.

Ett kortare kapitel är ägnat ett studium av
magnesiumkristallens fysikaliska egenskaper och dessas
betydelse för den tekniska metallen. Magnesium
kristalliserar hexagonalt och har en stor anisotropi, som
likväl är mindre än hos zink och kadmium. Vid vanlig
temperatur sker glidning utefter kristallens basplan,
över 220" uppträda även andra glidplan och
magnesium blir då mera formbar. Dessutom finnes en stor
benägenhet för tvillingbildning efter pyramidytor.
Dessa förhållanden betinga en speciell teknik vid
smidning, pressning och valsning. Den gynnsamma
inverkan av tillsatser av aluminium och zink behandlas
i korthet.

Den metallografiska tekniken beröres i nästa kapitel
och särskilt framhålles svårigheterna att i
mikroskopet påvisa de föroreningar som finnas. Dessas totala
mängd uppgår till ca 0,2 % och de vanligen
förekommande ämnena äro Al, Ca, Fe, Mn, Si. Därpå finner
man ett stort antal tillståndsdiagram för binära
magnesiumlegeringar av vilka systemet Mg—Al är
utförligast beskrivet och illustrerat av vackra
mikrofotografier. För de ternära legeringarna finnas även
ett flertal diagram varav Mg—Al—Zn äro av största
intresse.

Ett kortare avsnitt behandlar de fysikaliska
egenskaperna hos magnesium och elektronlegeringarna.
Därav äro speciellt uppgifterna om rekristallisation,
termiska och elektriska data grafiskt åskådliggjorda
på ett lyckat sätt.

Kapitlet om hållfasthetsegenskaperna omfattar ca
140 sidor och är det mest givande i boken. Det
innehåller en hel del användbara upplysningar även för
den som förut har en avancerad kunskap i ämnet.
Redogörelsen börjar med en översikt av
legeringselementens betydelse och sedan följer en beskrivning
av de tekniskt använda legeringarna och
behandlingssättets inverkan på deras egenskaper. Som
fortsättning kommer en granskning av
utmattningshållfastheten samt inverkan av höga och låga temperaturer.
Kapitlet är illustrerat med ett större antal grafiska
figurer.

Kemiska förhållanden, korrosion och ytskydd
behandlas helt kortfattat, men man kan ju icke begära
att en ingående redogörelse för ett så pass stort
kunskapsområde skall kunna få rum i en bok av denna
typ med dess begränsade sidantal. En uppställning
i tabellform visar inverkan av ett stort antal kemiska
ämnen.

Hela framställningstekniken för handelsgods
beskrives på ca 100 sidor. Smältning och raffinering är
kortfattat omnämnt, medan huvudvikten lagts på
sand-, kokill- och pressgjutgods. Sedan finner man
en stor lucka i bokens innehåll därigenom att
framställningen av göt för pressning, smidning och
valsning icke på något sätt beskrives. Detta borde dock
medtagits, så att boken kunnat sägas behandla alla

olika faser i tillverkningen, vilket efter allt att döma
varit utgivarens avsikt. Grunddragen av press-,
smides- och valsningstekniken och de speciella
egenskaperna hos magnesiumlegeringarna vid sådana
processer skisseras upp, så att förhållandena klarläggas.
Bearbetning med skärande verktyg är behandlat med
särskild poängtering av den lätthet med vilken
magnesium kan bearbetas. Denna egenskap är ur
ekonomisk synpunkt av stor betydelse. För att rätt
kunna utnyttjas måste man dock hava snabba
specialmaskiner till sitt förfogande.

Ett synnerligen intressant kapitel ägnas åt
riktlinjer för konstruktioner och användningsområden.
Författaren söker på ett lyckat sätt få fram de
områden där magnesiumlegeringarna kunna anses
ekonomiskt berättigade. En jämförelse mellan en
vanlig I-balk av järn och en specialkonstruerad sådan
av magnesium visar att man med detta moderna
material kan uppnå en viktbesparing av över 60 ■%.
Jämförelsen grundar sig på samma nedböjning vid
lika belastning. Vid konstruktioner av
magnesiumlegeringar måste man speciellt undvika alla skarpa
materialövergångar som kunna verka som
brottanvisningar. De praktiska användningsområdena äro
illustrerade med ett antal vackra bilder.

Mot slutet av boken finnes en kortfattad
redogörelse för magnesium som legeringselement till andra
metaller. Härvid är huvudvikten lagd på
Al-lege-ringarna men det säger sig ju självt att med så
begränsat utrymme kan framställningen endast bliva
mycket schematisk. Ämnet ligger ju även utanför
bokens ram. Till sist beskrives en del kemiska
analysmetoder medan de spektralanalytiska äro helt
utelämnade.

Boken kan alltså livligt rekommenderas till alla
dem, som syssla med materialfrågor. Såväl
konstruktörer, metallbearbetare som affärsmän borde studera
den för att hålla sig i kontakt med den nyaste
utvecklingen på detta område eller för att fylla ut
troligen befintliga luckor i metallkunskap.

P. L.

Notiser

Ny asbestgruva i Kanada. Praktiskt taget hela den
kanadensiska asbestproduktionen har hittills kommit
från provinsen Quebec, men under de senaste åren ha
undersökningar bedrivits vid Rahn Lake Asbestos Mine
i provinsen Ontario. Under 1940 visade det sig, att
undersökningarna givit så gott resultat att en
exploatering av gruvan i stor skala var möjlig.

Nytt användningssätt för asbest. För att undvika
för stor bildning av mjölfina korn intill borrhålet vid
själva laddningen, då denna exploderar, fylles bottnen
av borrhålet med kortfibrig asbest. Även på
laddningens yttersida tillstoppas hålet med samma material.

I ett vanligt borrhål om ca 15 dm längd och 50 mm
diameter användes ca 200 g. Vid borrning av stora
vertikala hål för framställning av reservoarer till
olje-och gaskällor begagnas ibland 50 kg asbest och
understundom mera vid varje skjutning, för att den starka,
nedåtriktade stöten skall mildras. På grund av
asbestens höga smältpunkt smälter ej materialet trots den
höga temperatur som uppstår vid detonationen.

40

12 april 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941b/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free