Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
kommo i marknaden, medförde detta en svår stöt för
skifferoljeindustrien, som blott i två länder kunde
hållas vid liv, nämligen Skottland och Frankrike; vid
en del av de tidigare fabrikerna apterades i stället
anläggningarna för raffinering av bergolja. Den
hårda konkurrensen medförde vidare i Skottland och
Frankrike en rationalisering av industrien med
sammanslutning av småföretagen till större enheter och
ledde slutligen i båda länderna till hela rörelsens
övertagande av ett bolag, i Skottland (1919) Scottisli
Oiis, Ltd., ett dotterbolag till Anglo-Iranian Oil Co.,
Ltd., i Frankrike (omkr. eller före 1905) Société
Lyonnaise des schistes bitumineux, vilka alltjämt
bedriva fabrikationen. En lättnad för den skotska
industrien medförde förbättrade metoder med ökat
utbyte av paraffin och smörjoljor. På 1880-talet skedde
åter en försämring av läget, då rikt paraffinförande
olja anträffades i U. S. A. Man lyckades emellertid
i Skottland i viss mån kompensera detta genom
uppfinning av en metod för utvinning av
ammoniumsulfat. Efter världskriget har den skotska
oljeindustrien sedan 1929 åtnjutit tullskydd. I Frankrike
överlevde skifferoljeindustrien tack vare statens hjälp
i form av skyddstullar. Då dessa omkring sekelskiftet
sänktes, fick industrien kompensation genom ett
statsbidrag. Den franska oljeindustrien gick dock efter
nämnda tid tillbaka.
Såsom nämnts i det föregående har man efter 1885
öppnat industri vid Messel i Tyskland (Gewerkschaft
Messel), efter 1918 i Estland (A.-b. Esimene Eesti
Pölevkivitööstus, statligt, A.-b. The new consolidated
Gold Fields Ltd., engelskt, A.-b. Eestimaa
Ölikon-sortium, svenskt kapital investerat, A.-b. Eesti
Kivi-öli) och efter 1924 i Mandschuriet (Fushun Collieries).
En livlig försöksverksamhet har under samma tid och
senare pågått i ett flertal stater över hela världen.
Det var givet att medvetandet om, att
skifferoljeindustri pågick i andra länder, och att stora
tillgångar funnos i vårt land måste verka sporrande
på företagsamma män till försök även här.
Ytterligare tillkom under förra världskriget den stimulans,
som de abnorma oljepriserna utövade.
Pionjärarbeten i syfte att utexperimentera en lönande metod ha
icke heller saknats. Å andra sidan stiga givetvis
svårigheterna i den mån skifferns bitumenhalt är låg,
och då våra skiffrar kunna sägas ligga vid eller nära
gränsen till ekonomiskt utbyte, måste exploaterandet
bli svårt och innebära stora chanser för
misslyckanden. Försöken kunna sägas ha börjat på 1880-talet
med disponenten L. Kyhlbergs bekanta experiment
vid Gössäter i hopskruvade järnrör. Detta ledde till
ytterligare arbeten och anskaffandet av retort från
Skottland, men misslyckades, enär man ej kunde få
ut handelsdugliga produkter. Den vetenskapliga
banbrytaren på området kan sägas ha varit dr G.
Hell-sing, som utförde ett mångårigt arbete beträffande
skifferoljan, dess beskaffenhet, destillationsprocessen
och de utvinnbara produkterna. Försök utfördes av
honom 1904 vid Upsala universitets kemiska
laboratorium, i något större skala 1907—1908 vid
Råbäck och 1914 vid Trollhättan. Resultaten lågo
vidare till grund för den av A.-b. Svensk
oljeindustri 1918 vid Gössäter påbörjade större
industriella anläggningen, som emellertid aldrig hann
färdigställas innan fredsslutet och ändrade
konjunkturer avbröto arbetena.
Ytterligare är att anteckna den försöksanläggning,
som 1916—1918 drevs vid Rockesholm av G.
Hultman, bekostad av A.-b. Kemiska anläggningar
(häradshövding K. Tillberg, huvuddelägare). Efter en
från de tidigare avvikande princip, den s. k.
suggas-metoden, grundad på alstrandet av generatorgas i
retorten, utarbetade vidare A.-b. Svedlunds gasmotorer
i Katrineholm en konstruktion, vilken utprovades av
A.-b. Svenska skifferverken vid Lanna under senare
delen av världskriget och närmast efter dess
avslutning. Även dessa försök medförde dock icke önskat
resultat.
Under den tid de i korthet nämnda försöken
omfattat, ca 30—35 år, hade skifferoljefrågan bedömts
huvudsakligen ur kommersiell synpunkt. Det gällde
att få fram en metod som lönade sig och på vilken
man kunde satsa räntebärande pengar. Under
intryck av de katastrofala oljeförhållandena under
kriget hade emellertid en ny synpunkt börjat göra
sig gällande, baserad på beredskapsprincipen. Ur
1913 års oljekommittés rapport (tryckt 1919) må
exempelvis anföras:1 "Dessa antydningar med hänsyn
till behovet av bergoljeprodukter i händelse av
mobilisering torde här vara tillfyllest, och visa även
de den oundgängliga nödvändigheten av, att en
framställning av dylika produkter ur inhemska
skiffer-tillgångar uppstår inom vårt land, och att ur
krigs-beredskapssynpunkt en dylik industri är av sådan
betydelse, att, om densamma ej är bärkraftig nog att
genom enskild företagsamhet uppväxa, av
statsmakterna måste skapas betingelser därför." I samma
anda talar även den drastiska exposé som å sid.
37—38 lämnas över svårigheterna 1917—1918 för
belysning, fiske, lantbruk och industri.
Inom försvarsmakten har oljan med tiden kommit
att spela en allt större roll. Då flottan efter successiv
övergång till oljeeldning blivit helt beroende av
tillgång på olja, var det naturligt, att tanken på en
inhemsk oljeindustri, avsedd för militär beredskap,
skulle vinna anslutning inom marinens kretsar.
Tanken på flottan som huvudsaklig avnämare av den
inhemska oljan hade f. ö. redan förespeglat disponent
Kyhlberg och legat till grund för kalkylerna för A.-b.
Svensk oljeindustris 1918 påbörjade men aldrig
avslutade företag.
Å andra sidan hade pionjärförsöken icke lämnat
ekonomiskt resultat och en tydlig misstro från
praktikens män gjorde sig därför gällande mot
skifferoljeindustrien. Denna erbjuder vidare genom sina
avfallsprodukter och genom den alstrade energirika
gasen utvecklingsmöjligheter till sidoordnad industri,
som kan tänkas beröra redan existerande verksamhet.
Det var därför förståeligt, att miljön för nya försök,
oavsett bergoljeintressenternas naturligt negativa
inställning, icke var gynnsam, och att hårt motstånd
kom att resas även mot försöksverksamhet i ringa
skala.
Den sedan 1920-talet nådda utvecklingen inom
skifferdestillationstekniken i vårt land anknyter sig
till arbeten av bergsingenjör S. Bergh. De försök, som
tidigare utförts, hade samtliga med undantag för den
Svedlundska suggas-generatormetoden i princip
anslutit sig till det skotska förfarandet med stora
vertikala retorter. För eldningen hade man tillgripit
i Sid. 58.
14 juni 1941
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
