Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
täten från de seiiaSte åreiis borrningar och analyser
borde förläggas till Närke. Omhänderhavandet av
detta nya foretag hänsköts till ett statligt bolag med
en styrelse på 7 personer. Anläggningen borde enligt
propositionen utföras enligt Berghs metod, medan
riksdagen lämnade friare val av metod. Bolagets
styrelse konstituerades i januari, i densamma har
insatts en representant för Marinförvaltningen.
Huruvida och i vilken utsträckning man kommer att
anknyta till Kinnekullemetoden och erfarenheterna
därifrån eller till den estniska ugnen torde ännu vara
oavgjort.
Skifferns biprodukter.
Oljefrågan har under senaste tiden kommit i
intressets brännpunkt, kanske dock mindre beträffande
själva framställandet av olja än på grund av de
produkter, man hoppas kunna utvinna ur avfallet och på
grund av det ny lanserade projektet om anrikning
av bitumensubstansen. Icke minst genom
dagspressens medverkan ha möjligheterna på ett tidigt
stadium uppreklamerats, varigenom det f. n. väsentliga
i saken, en så ekonomisk och snabb produktion av
olja som möjligt, hotat att bortskymmas. I det
följande skola hithörande förhållanden och möjligheter
i korthet belysas, så långt det föreliggande
analys-och undersökningsmaterialet det tillåter.
Skifferns avfallsprodukter utgöras av örsten och
skifferaska. På dessa kan naturligtvis industri för
framställning av byggnadsmaterial grundas och för
ev. överskott av örsten kan möjligen annan
avsättning tänkas, om man ej vill bränna kalk därav. Även
närbelägen kalksten kan tagas som stoff för
cement-framställning, om man för uppvärmningen vill
använda gasen. Hithörande problem skola emellertid
icke här diskuteras, då säkra utgångspunkter för
bedömande av de projekterade företagens räntabilitet
och eventuella företräden framför den f. n. valda
användningen av gasen, saknas. För dylika industrier
spelar i varje fall läget ur kommunikations- och
avsättningssynpunkt stor roll.
Skifferaskans sammansättning framgår av
nedanstående analyser, som referera till det skick i vilket
askan uttages ur ugnarna (1) och till ett rentbränt
prov (2).
1 2
SiO........ til ,11
A1A ..... . . 15,90 17,27
Fe,0, 10,24 11,41
CaO ...... . . 2,39 1,20
Mg O ...... . . 1.05 1,09
K20 ...... . . 5,57 6,08
Na.,0 . . 0,28 0,61
Gl.-f...... . . 4,70 0,29
Fuktighet . . . 0,58 0,22
Titanhalten uppgår enligt bestämningar på skiffer
till 0,67—0,87, vilket, beräknat på utbränt material,
motsvarar ca 1 %. Vidare finnes något fosforsyra,
enligt en analys å skiffer 0,11 %. Dessa ämnen ingå
huvudsakligen i analyssiffrorna för aluminium.
Manganhalten är låg, enligt en bestämning 0,01 %.
Förutom dessa ämnen förefinnas ett stort antal
metaller, flertalet i minimala mängder. Man har
påvisat vanadin, molybden, volfram, barium, bly,
koppar, zink, kobolt, nickel, krom, zirkon, arsenik, uran
och radium. De äv desSa, Som niest låtit tala Om sig,
äro de tre förstnämnda samt uran och radium. Tills
vidare äro analyserna fåtaliga men låta dock
storleksordningarna komma fram. Enligt desamma växlar
innehållet av vanadin i Närkesskiffer mellan 0,0,8 och
0;25 % (dr G. Assarsson). I skifferaska från
Kinnekulle har ’dr A. Bygdén funnit 0,06 och 0,08 % V.
Mo-lybdenbalten i Närkesskiffer håller sig enligt
preliminära bestämningar av G. Assarsson mellan värdena
0,01 och 0,W5 %. Volframhalten är ännu mer
underordnad ocli synes även vara ojämnare fördelad.
Det bör tilläggas, att en fullständigare
undersökning av kvantiteterna och fördelningen i skiffern av
dessa ämnen är igångsatt vid Sveriges geologiska
undersökning, och att ovanstående siffror blott
utgöra de första förelöpande resultaten. De
överensstämma emellertid vad vanadinhalten beträffar med
de tidigare kända siffrorna å denna metall från andra
skifferfyndigheter. Molybden och volfram synas icke
tidigare ha bestämts.
Enligt preliminära bestämningar av prof. H.
Pettersson, utförda å Oceanografiska institutet i
Göteborg, belöpa sig uran- och radiumhalterna i prover
från Närke till 0,01—O.Ö2 % uran och max. 0,1 mg
radium per ton. Även beträffande dessa ämnen torde
utförligare undersökningar komma att utföras av
nämnda forskare.
Skifferaska är ingalunda ett rikt råmaterial för en
industri, som åsyftar utvinnandet av kalium och
aluminium. Kalileptit och fältspat, av vilka den förra
i vårt land finnes i riklig och lättillgänglig mängd,
innehålla bortåt dubbelt så hög kalihalt och ungefär
lika mycket aluminium som skifferaskan. Därtill
kommer, att dessa ämnen även i skifferaskan
förekomma i svårlöslig form. Nyligen har av ingenjör
G. Hultman och prof. Collenberg föreslagits en metod
att utvinna kalium, aluminium samt kiseljärn.
Metoden, som anknyter till den tidigare
elektrokalifram-ställningen, bygger på elektrisk smältning och
ut-reducering av kiseljärn ur askan vid hög temperatur
samt utvinning ur granulatet av kalium och
aluminium.1 Innan den ganska invecklade metoden
utprövats i försöksskala, är det ej möjligt uttala sig om
dess bärighet.
Man synes ha starkt fog för tvivelsmål, om det
över huvud taget någonsin skall lyckas ekonomiskt
utvinna de minimala mängderna av uran och radium
i alunskiffern, även om man genom anrikning skulle
kunna flerdubbla deras relativa kvantitet. Innehållet
i de industriellt tillgodogjorda råmaterialen för
radium håller sig mellan 70 och 170 mg radium per
ton, med undantag för carnotitmalmen från Colorado
och Utah, som bröts omkring 1910—1920. I icke
anrikat tillstånd höll denna ca 0,5 mg radium per ton,
i sovrat, rent tillstånd 8 mg per ton. Samtidigt höll
den ca 11 % vanadin, och det var blott tack vare
denna produkt och det vid nämnda tid höga
radium-priset (ungefär fyra gånger det nuvarande, ca 125 000
kr. per g), som produktionen kunde bära sig. Som
bekant utfördes 1909—1910 och 1913—1914 försök att
tillgodogöra radiuminnehållet i kolmen från
Billingen (Aktiebolaget Kolm och Silur). Enligt de
utförda analyserna skulle innehållet i kolmen utgöra
0,82 och i askan 2,88 mg radiumelement pr ton. Ut-
1 IV-A, 1941 : 1, sid. 16.
14 juni 1941
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
