Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
tim. Aktiveringen utfördes därefter i en retort av
liknande slag som de, vilka användas för själva
koksningen, vid en temperatur av 950°C, varvid överhettad
ånga tillfördes i mängder varierande från 1,4 till
3,1 ggr vikten av den chargerade koksen.
Arbetsvillkoren fastställdes vid en matning av 63,5 kg koks per
tim. och en ångström, som gav aktivt kol till en mängd
av 25 % av den inmatade koksmängden. Prov med
detta kol, utförda av "the Chemical Defence Research
Department", visade, att det var lämpligt för alla slags
gasmasker, och genom krossning och siktning erhölls
ett material, som kunde användas till återvinning av
vissa lösningsmedel och till blekningsarbeten.
Kvaliteten hos det senare materialet var icke jämförbar med
den, som nu vanligtvis användes inom industrien, men
visade sig mycket lovande. Gasmaskkol utsiktas
mellan 1,25—2,50 mm; för bensol användes vanligen
material liggande mellan kornstorlekarna 3 till 6 mm
och för sockerblekning är blekningsmaterialet
klasse-rat så att det passerar en sikt med 1,6 mm hål, men
stannar på en med 0,25 mm hål.
Koks framställt av prov på Sherwoods hårda kol i
"the Barnsley plant of Löw Temperature
Carbonisa-tion, Ltd", gav vid Greenwich aktivt kol av liknande
slag som de, vilka framställts i Fuel Research Station.
På detta sätt hade konstaterats, att dessa
lågtem-peraturkoksningsanläggningar vid behov lätt skulle
kunna användas till framställning av aktivt kol.
Aktivt kol framställdes tidigare i England
huvudsakligast ur kokosnötsskal, växtrester och ben. Av
dessa kol är det första den typ, som användes i
gasmasker. Stora mängder aktivt kol importerades även,
särskilt från Tyskland.
Till 1938 hade den totala mängd kol, som använts
till civila gasmasker ej kunnat understiga 6 500 ton.
Den normala förbrukningen av nytt aktivt kol i
England vid återvinning av bensol och andra
lösningsmedel samt till gasmasker, rening av vatten och
blek-ningsprocesser beräknades 1938 till 1 500—2 000
ton/år.
Priserna på de olika slagen aktivt kol varierade
19 38 från £ 18 till £ 120 per ton, varvid de lägsta
prisen gällde de finkornigaste kolen för återvinning av
bensol och andra lösningsmedel. Gasmaskskolen
betingade samtidigt ett pris av £ 60—£ 75 per ton.
E. R—s.
Notiser
kristallisationsvatten och den avgående vattenångan
gör styckena porösa, så att kolsyran sedan lättare kan
avgivas. Om dolomit finns närvarande i stället för
kalcit, blir bränningstemperaturen lägre.
Släckningen utföres i en vanlig, helst kontinuerlig
kalksläckningsapparat.
Separationen av bruciten från den släckta kalken
utföres i vindsikt, varvid kalken blåses bort.
Brucit-kornen tvättas sedan fria från vidhäftande kalkdamm.
Den släckta kalken är då klar för försäljning.
Under experimenten fick den släckta produkten
passera en darrsikt med 3,3 mm hål, innan produkten
gick in i vindsikten för att större stycken av
osönderdelad serpentin ej skulle följa med. Samtidigt
avskiljdes större stycken av osläckt kalk.
Tvättningen av den granulerade bruciten äger rum
i agitationsapparater av olika typer, helst med varmt
vatten. Tvättningstiden tilltages så lång, att
eventuellt kvarvarande osläckt kalk hinner släckas och
falla sönder. Detta tvättvatten kan sedan användas
till själva släckningen. Efter tvättningen klasseras
materialet i olika klasser på vibrationssiktar i och
för bortseparering av serpentinen. Dessa siktar äro
försedda med strilar, för att en komplettering av
tvättningen skall erhållas.
Den slutliga produkten uppträder i form av runda
korn i storlekar från 2,4 mm till 0,42 mm. De
förnämsta föroreningarna, bränd serpentin och bränd kalk
uppträda också i form av runda korn, men dessa äro
mycket mindre än magnesiakornen. Härav följer, att
föroreningarna uppträda i större mängd i de finare
kornklasserna, och därför kan en mycket ren
produkt av MgO endast erhållas, om de grövre
kornklasserna tillvaratagas. Analyser och resultat framgå av
följande tabell.
Ingående gods Erhållen MgO-produkt
Alla
kornstorlekar > 0,833 mm 60,53 vikts-% 0,83—0,59 mm 9,65 vikts-% 0,59—0,2 mm 15,79 vikts-^ < 0,2 mm 14,03 vikts-%
Si02 ...... 0,43 0,38 0,90 3,00 0,80
Fe203 ...... 0,52 1,68 1,68 1,53 0,66
AI0O3 ...... 0,21 0,29 0,64 1,03 0,40
MnO ....... 0,15 0,20 0,23 0,26 0,26
CaO ....... 23,28 0,90 1,77 4,23 14,98
MgO ....... 32,40 94,42 93,27 87,18 70,58
CO2 ....... 33,84 - - — —
H20 vid
+ 105 "C .. 8,70 2,37 1,82 2,74 9,63
Magnesia framställd ur brucit. Bureau of Mines i
Canada har utfört följande experiment för
framställning av MgO ur kalkhaltig brucit. Fullständigt
innefattar processen tre steg: 1) kalcinering, 2)
förvandling av CaO till Ca (OH)2 och 3) separation av MgO
från Ca(0H)2. Slutprodukten blir då kornig MgO,
varjämte Ca(OH)2 erhålles som biprodukt. Vid
kalcine-ringen förvandlas Ca C03 ej endast till CaO, utan
serpentingångarten undergår också en förvandling och
sönderfaller vid den följande vattentillsättningen.
Bränning vid för låg temperatur orsakar förorening
av den slutliga magnesian med obränd kalksten, och
bränning vid för hög temperatur medför en låg
släckningshastighet hos kalken, så att osläckta kalkstycken
återstå i slutprodukten. I det sista fallet har även
slutprodukten en hög halt av kiselsyra, beroende på att
serpentingångarten ej faller sönder i pulver vid
släckningen. Kalksten hållande brucit är lättare att bränna
än vanlig kalksten, enär brucit mycket tidigt avger sitt
Den kalcinerade, brända bruciten dödbrännes, om
den skall användas till eldfast material. I annat fall
torkas den endast.
Alla dessa olika steg i processen ha prövats i stor
skala, och man har med ledning av därvid erhållna
resultat beräknat, att det skulle vara möjligt att
producera MgO enligt denna metod till ett pris av $ 30
per ton.
E. R—s.
Påpekande. I en artikel, benämnd "Moderna
linlåskonstruktioner", Teknisk tidskrift, häfte 15, den
12 april, redogöres på sid. 29 i Bergsvetenskap om ett
missöde med klämmor av lättmetall. Firman
West-falia Dinnendahl Gröppel A. G., Bochum, ber få
påpeka, att dessa klämmor ej hade tillverkats av dem
utan på gruvägarens beställning tillverkats på annat
håll. Till formen voro de dock lika Wedagklämmorna.
Red.
52
14 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
