Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Fig’. 13. Porös metall med 86 % Cu, 4 % Zn, 10 % Sn.
Fig. 12. Varmpressad blandning av 10 % aluminium med
90 % koppar. X 250.
teristiska linjerna. Mängden av ß är för liten för att
framträda (fig. 5 g resp. 5 h). Legeringen med
12 % Al visade efter pressningen vid 800°C ren
^-struktur och ett tecken på att avkylningen i
pressverktyget genom omvandlingstemperaturen 537°C
varit hastig. Det vid 600°C pressade provet bestod
till ca hälften av en grå/vit fas i a-grundmassan i
större stråk, sålunda antagligen en övergångsprodukt
vid den ofullständiga sintringen. Samtliga prover
innehöllo stråk av inneslutningar, som lagt sig i
våg-liknande form vid pulvrets rörelser under första
(kall-)hoppressningen. Det är egenartat att
inneslut-ningarna (förmodligen oxider) ej uppträda lika fint
fördelade som de ursprungliga pulverkornen.
Några egenskaper av legeringarna med 6, 10 resp.
12 % Al voro följande: spec. vikt 8,0 resp. 7,5,
7,3 (presstemp. 850°C). Legeringen med 12 % Al,
pressad vid 600°C, hade spec. vikt 6,7, sålunda
större porositet genom den lägre plasticiteten, då vid
pressningen även Al befann sig i fast form.
Hårdheten var Hb — 197, 197, 226 (presstemp. 800°C) samt
Hb i= 191 hos den vid 600°C behandlade 12 %-iga
legeringen (gjuten legering med 10 % Al liar
Hb —180). Stukhållfastheten var också betydlig,
nämligen 71 resp. 72 och 81 kg/min2. Hos den vid
600°C pressade legeringen var den dock endast
35 kg/mm2. Samtliga prover voro ej särdeles
plastiska. Bristning inträffade vid lägre än 25 %
stakning. Hållfastheten var endast 23,0 resp. 26,3 och
.116 kg/mm2 och efter 600°C presstemperatur endast
8,5 kg/mm2, medan en gjuten legering med 10 % Al har
ungefär 35 kg/nnn2. Glödgning vid 850°C 12 h ledde
till nästan samma hållfasthetsvärden: 21,0, 22,3, 12,0
kg/mm2. Hårdheten sjönk därvid till 160 resp. 155
och 226. Det vid 600°C pressade provet hade efter
glödgning 12 h vid samma temperatur Hß = 93.
Korntillväxten vid glödgningen var obetydlig.
6. Porösa legeringar.
Ett material avsett för porösa, självsinörjande
bussningar framställdes på följande sätt. En
pulverblandning med 86 % Cu, 10 % Sn, 4 % Zn fylldes i ett
på ena sidan tillsvetsat kopparrör med 17 mm inre
och 20 mm yttre diam. Ändarna tillsvetsades och
(let fyllda röret drogs sedan till 15 mm ytterdiam.,
varigenom pulverblandningen starkt komprimerades
utan att dock massan blev alldeles kompakt. Av det
fyllda röret skars provstycken, vilka underkastades
en glödgning vid olika temperaturer och tid efter det
att ändarna tillsvetsats för att förhindra oxidation.
Efter glödgning vid 500°C 15 h var sammanhanget
ej särskilt bra, vilket framgår av den låga
brinellhårdheten Hb = 15,5. Strukturen bestod av en vit/grå
fas y med ca 0,03 mm diam. i en grundmassa (a) med
en kornstorlek av 0,01—0,03 mm. Efter en kall
hoptryckning av ca 50 % av rörets diam. och
upprepning av värmebehandlingen uppmättes HB = 41.
Strukturen bestod av homogen oc med en kornstorlek
av 0,fl2—0,03 mm diam. Ett annat prov som glödgats
5 h vid 600°C visade I1B — 41,5 samt en struktur av
y (kornstorlek 0,007—0,015) i en cc-grundmassa med
0,01—0,03 mm kornstorlek. Mellan båda faserna låg
en söm med övergångskoncentration. Ett prov
glödgat vid 700°C 2V2 h hade en brinellhårdhet av
H]j = 72 samt a-struktur med 0,02—0,,83 mm
korn-storlek (fig. 13). Porerna voro jämnt fördelade och
bildade sammanhängande kanaler. Glödgning vid
800°C ledde till betydligt sämre hårdhet (HB=11)
och stora porer. Sintringen hade fört till alldeles täta
ställen, som växlade med ihåligheter.
Spec. vikten, funnen ur vikten och den beräknade
volymen av en cylinder med 10 mm diam. och 20 mm
längd (efter att kopparhöljet bortsvarvats) var i ett
fall 4,7 och i ett annat fall 5,0 g/cm3. Impregneringen
med olja skedde dels genom insugning av oljan i
vakuum och dels genom kokning i maskinolja. Båda
metoderna åstadkommo samma mängd i porerna
kvarhållen olja, vilken uppgick till den betydande
mängden av 0,312 resp. 0,B4 g/cm3 eller 0,35 resp. 0,38 cm3
olja per cm3 metall och är sålunda förvånande stor.
Försök angående lämpligheten av på detta sätt
framställd svampmetall som lagermaterial äro igång.
Direktionen för Finspongs metallverks a.-b. tackar
jag för tillåtelsen att publicera detta arbete.
Herr Holmström tackar jag för en del goda uppslag
samt hrr Kättström och Blomqvist för hjälp vid
försöken.
Litteraturförteckning.
1) C. J. Goetzel, J. Inst. Met., Lond., Vol. 66, Advance copy
1940, s. 319—329.
2) Trzebiakowski, Z. Phys. Chem. 169, 1934, s. 61—102.
3) W. D. Jones, Principles of powder Metallurgie, Lond.
1937.
4) F. Sauerwald, Z. Metallkunde 16, 1924, s. 41—47.
5) R. Kiefer u. W. Hortorp, Ståhl u. Eisen 60, 1940, s.
517—527.
6) H. Unckel, J. Inst. Met., Lond. 61 II, 1937, s. 171—196.
13 sept. 1941
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
