- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Bergsvetenskap /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsv etenskap

Fig.

1. På cyanit korsade nicoller,
115 X.

Fig. 2. Cyanit kalcinerad vid 1 435°C,
korsade nicoller, 115 X.

sprungliga materialet kunna endast i ringa mån ändra
dessa beräkningar. Av detta skäl närmar sig specifika
vikten hos den kalcinerade cyaniten det teoretiska
värdet.

En serie av små cylindrar av rå cyanit tillverkades
med användning av dextrin som bindemedel och
brändes genom upphettning till mellan 1 200 °C och 1 400 °C
i intervaller av 40 °C. Sluttemperaturen hölls i varje
särskilt fall under en timme.

En petrografisk undersökning gjordes på krossade
prover, ur vilka en kornklass liggande mellan 0,15 och
0,075 mm uttogs. Fig. 1 visar mikrofotografi av rå
cyanit och fig. 2 av cyanit kalcinerad vid 1 435°C. Proven
på cyanit, upphettad till 1 200 °C och 1 250 °C, visade icke
något anmärkningsvärt tydligt sönderfall. De prov, som
upphettades till 1 300 °C, visade ett begynnande
sönderfall av cyaniten till mullit i kanterna av mindre korn,
vilket är typiskt för det sätt, på vilket mullitkristallerna
börja bildas. De börja i kanterna och fortsätta därefter
in mot centrum av kornet, vilket Greig observerade vid
ett studium av mullitens bildning ur cyanit, andalusit och
sillimanit. Vid 1 350 °C har cyanitens omvandling till
mullit gått mycket långt. Fastän det finns spår av fri
kvarts, som ej påverkats i önskad grad av upphettningen,
förekommer även en smula tridymit och (eller)
cristo-balit. Vid 1 435 °C blir det en maximumsönderdelning
av cyanitkornen i mullit och kiselsyra, som uppträder i
form av tridymit, cristobalit eller som glas.

Genom bestämningar av specifika vikten fastställdes
att upphettningstiden icke är så betydelsefull som tem-

peraturen för omvandlingshastigheten.
Ju högre den använda temperaturen
ligger över temperaturen för
begynnande reaktion, dess snabbare sker
omvandlingen.

E. R—s.

Den amerikanska
tennförbrukningen år 1939. Enligt uppgifter från
Bureau of Mines i Förenta staterna
belöpte sig tennförbrukningen (såväl
tennskrot som ny metall) år 1939 till
82 428 long tons mot 59 774 long
tons år 1938. ökningen utgjorde
sålunda 38 %. Förbrukningen av
förtent järnplåt ökades omkring 55 %
mot året förut, medan behovet hos
andra med tenn arbetande
industrier låg omkring 26 % högre än
år 1938. Fabrikanternas tennförråd ökades under år
19 39 omkring 15 %, varav på den nyframställda
metallens del 18 :%. Ungefär 65 % av dessa förråd låg
hos fabriker, som framställde förtent järnplåt. På
basis av 1939 års förbrukningsstatistik uppgick i
början av år 1940 de amerikanska fabrikanternas förråd
av nyframställd tennmetall till en mängd, som borde
täcka ca 4 månaders konsumtion. Inklusive
transito-förråd och andra på seglande fartyg befintliga samt i
lagermagasinen upplagda förråd, räckte dessa i början
av året till för att täcka behovet för de följande 6%
månaderna. I dessa förråd voro icke inräknade de,
som staten lagt upp som rustningsreserv. I de flesta
fall har dock förbrukningen av nyframställd metall
under år 1939 stigit. Så tilltog tennåtgången vid
framställning av förtent järnplåt omkring 55 %, för
lödning förbrukades 26 % mer, för framställning av
lagermetaller (magasinerade) 33 ’%, för brons 45 %.
för tuber 2 %, för förtenningsändamål 25 %, för
gal-vaniseringsändamål 30 %. För framställning av
stan-niolpapper gick förbrukningen tillbaka med 12 % och
för framställandet av tennrör omkring 36 %.
Återvinningen av tenn har gjort stora framsteg.
Sammanlagt återvunnos år 1939 8 542 long tons tenn ur gamla
tennföremål och skrot, under det att återvinningen år
1938 blott belöpte sig till 6 799 long tons. Tennhaltigt
skrot till en mängd av 2 390 long tons skaffades av
skrothandlarna, under det att återvinningen hos de
förbrukande fabrikanterna belöpte sig till 6 152 long
tons. För år 1938 voro de motsvarande siffrorna 2 122

Tabell 1. Tennförbrukningen under 1938—1939 (i long tons)..

1938 1939
Nyframställt Skrot Totalt Nyframställt Skrot Totalt
Förtent järnplåt, blank............ 23 545 23 545 36 640 36 640
Förtent järnplåt, matt ............ 264 743 1 007 317 1137 1 454
Lödtenn .......................... 7590 5 208 12 798 9 578 7 701 17 279
Lagermetall ...................... 2 893 1 264 4157 3 850 1598 5 448
Brons och mässing................ 2 334 1 598 3 932 3 385 3 051 6 436
Tuber ............................ 3 427 — 3 427 3 507 _i 3 507
Förtenning ....................... 1 738 35 1 773 2 165 172 2 337
Stanniolpapper ................... 2 283 —i 2,283 2 001 _i 2 001
Kemikalier, utom tennoxid ........ 166 910 1 076 167 288 455
Rör .............................. 948 _i 948 606 _i 606
Tennoxid ......................... 547 444 991 651 359 1010
Stilmetall ........................ 134 978 1112 149 990 1139
Galvanisering ..................... 792 — 792 1028 .—. 1028
Olika legeringar .................. 238 19 257 404 45 449
Vitmetall ......................... 390 44 434 466 42 508
Diverse ........................... 371 202 573 569 221 790

i Endast obetydlig mängd upptagen under rubriken "Diverse"

13 sept. 1941

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941b/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free