Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
M Anf. st.
Klivage i tät leptit på Utö. Schematisk teckning.
lighet följas i fält steg för steg inom en kort sträcka.
Två av mig till en förut publicerad18 kompletterande
bilder bifogas här (fig. 6 och 7).
I järnmalmszonens nordliga fortsättning på Utö,
som intages av en sträcka fattiga kismalmer (Fe, Zn,
Pb, Cu), ses synnerligen vacker
transversalförskiff-ring, genomskärande de ’hälleflintartade, skiktbyggda
kisförande lagren. Dessa omväxla med skarnbankar
och tunnskiffriga lager, inom vilka
förskiffringsglid-ningarna mer eller mindre fullständigt utplånat
skiktstrukturen. Den hälleflintartade skiffern är på detta
ställe delvis uppsplittrad i prismatiska snedvinkliga
stavar, alltså som en griffelskiffer i grovt format
(fig. 8). I strykningsriktningen av denna förekomst
är den hälleflintartade skiffern breccierad, och
kismi-neralen uppträda däri som bindemedel men även
såsom samlad breccieartad eller pseudokonglomeratisk
kismalm. De ifrågavarande klivagebildningarna
utgöra tydliga exempel på sådana av Sanders
B-tekto-niter, som ej förete rotationsstruktur. Dessutom
sakna desamma linjärskiffrighet, vilken däremot jämte
veckaxelkaraktären kännetecknar det förstnämnda
slaget av B-tektoniter. Enligt
Sander är även B-tektoniten av
kli-vage-typ säkert påvisad men säges
vara mindre vanlig än
veckaxel-typen.
Det förefaller sannolikt, att
kli-vage-typen ej sällan finnes
representerad uti de fältstupande
malmernas tektonik. I så fall bör den
naturligtvis sökas vid de
förekomster, som utvisa system av varandra
liknande fältstupande malmer, vilka
sakna linjärskiffrighet,
veckaxel-byggnad eller bådadera.
De olika slag av
stängelbildningar, som angivas av Sander, synas
emellertid ej fullt täcka alla typer
av dylika förekomster. Vid stark
sammanveckning av komplex,
innehållande lager av starkt växlande
rigiditet eller så kallad
vecknings-"kompetens" förekommer det
stundom, att de mera kompetenta lagren
approximativt vinkelrätt mot
sträckningen. Strukturtypen betecknas
därför "B-tektonit". H. Reusch sökte
förklara samma sträckningsform genom
att hänvisa till, att vid den pressning
och veckning, bergarten undergått,
sträckningen markerade riktningen för
det minsta motståndet "opad mot den
fri luft".
Fig. 4 och 5 visa uppfattningen
enligt Reusch.
jfho l
Fältstupning sproblemets delproblem
och komplexitet.
Fältstupningen är ett kapitel inom
den tektoniska geologien men
innefattar ock ett flertal delproblem. Det
har framgått, att fältstupningen kan Fig- 8-
hänföras till olika tektoniska typer.
Den typ, som Reusch beskrev och som sedermera
mycket ofta igenkänts, är veckaxeltypen, som
Sander karakteriserat med uttrycket "Fälten werden zu
Stengeln" och betecknat som en B-tektonit. Den
andra B-tektoniten, vilken skulle kunna benämnas
klivage-typen, torde ock vara allmän men är mindre
ofta påvisbar. I min översikt av långsträckta
malmformers bildningssätt (1924)17 har jag under
beteckningen sönderdelnings- (transversalskiffrighets-)
typen beskrivit ett fall från Utö, nämligen från en lokal
på öns östra strand, där en välskiktad leptit kan ses
genom transversalglidningar vara uppdelad uti
brant-stående stänglar, som genom glidningen allt mer
skjutits från varandra, varvid den täta skiffern
omvandlats till en utpräglad glimmerskiffer.
Mikroskopisk undersökning av bergarten visar ock, hur den
typiskt hornfelsartade strukturen förändras och
utplånas och mineralsammansättningen övergår från
kombinationen kvarts-cordierit-biotit till
kvarts-musko-vit. Det makroskopiska förloppet kan med stor tyd-
Fig. 7. Kiivagebildningen i sidosnitt. Utö. 18 Anf. st.
8 nov. 1941 89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
