Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 1 utgiven av svenska teknologföreningen 4 JAN. 1941
INNEHÅLL: En ny teori för strömförloppet i blixturladdningar, av R. Lundholm. — Nägra
konstruktioner av torrlikriktare för laddning av och samdrift med batteri, av Algot Arfvidsson. — Elektrotekniska
föreskrifter och normer m. m. — Litteratur. — Notiser.
En ny teori för strömförloppet i blixturla dd ningar.
Av R. LUNDHOLM.
Inledning.
Hittills har man vid beräkning av vad som sker vid
ett blixtnedslag på en linje utgått ifrån ganska
enkla föreställningar. Man har multiplicerat den
antagna blixtströmstyrkan / med stolpens jordmotstånd
Z
R resp. med linjens vågmotstånd — (räknat åt två
ui
sidor), beroende på om blixten antagits träffa en
stolpe eller en lina, och ur den sålunda erhållna
spänningen ^IR resp. j sökt bedöma, om överslag på
isolatorkedjorna resp. till faslinorna sker eller ej.
Ur frekvenskurvor över förekomsten av olika
blixt-strömstyrkor beräknades sedan, huru ofta en
störning väntas inträffa. Eventuellt togs även hänsyn
till kopplingsfaktorn, vilken antogs förbättra
förhållandena. Åskforskningen är emellertid en
vetenskap stadd i stark utveckling. När författaren för
ca 11/2 år sedan sökte bringa beräkningsmetoden i
överensstämmelse med denna vetenskaps senast
vunna resultat, kom jag på det klara med att i ett
för beräkningarna mycket viktigt avseende voro
resultaten ännu mycket ofullständiga, för att icke säga
obefintliga. Det gällde blixtströmstyrkans förlopp
vid själva nedslagsstället under de allra första
mikrosekunderna, på strömfronten alltså. Visserligen hade
Norinder publicerat värdefulla
undersökningsresultat rörande strömförloppet i en blixt, bland annat
överströmtillväxten som han fann variera mellan
0 upp till ca 30 k Aj [is, med en maximal frekvens
mellan 3 och 6 kA/^s.1 Dessa Norinders resultat
voro vid den tiden allmänt vedertagna och hade
använts, även av författaren, för beräkning av
effektiva impulsmotståndet hos i marken nedgrävda
marklinor för jordning av ledningsstolpar.2 Norinder
använde emellertid vid sina oscillografiska
undersökningar en ramantenn, som uppfångar det av
blixtströmmen alstrade magnetiska fältet, men detta fält
motsvarar blott ett slags medelvärde av strömvågen,
integrerad över hela blixtbanan, och säger ingenting
direkt om strömförloppet i en viss punkt av banan,
t. e. vid nedslagsstället. Man äger nämligen icke rätt
att antaga strömmen vara densamma i alla punkter
av blixtbanan. Att Norinders medelströmskurva visar
ett tämligen avrundat förlopp (formen påminner om
en halv sinusvåg) utesluter icke, att strömkurvan vid
själva nedslagsstället är mera kantig med en mycket
brantare strömfront än de ovan lämnade värdena
anger. I själva verket finnes anledning misstänka
att så är fallet.
I denna uppsats framlägges en ny teori för
blixtströmstyrkans tidsförlopp vid nedslagsstället, vilken
teori ger vid handen, att strömtillväxten Cy kan vara
ö. V
mycket hastigare än man hittills föreställt sig.
Den nya teorien innehåller emellertid så många
spekulativa moment, att undertecknad knappast
skulle vågat bekantgöra den, om den ej fått ett stöd
genom vissa tyska undersökningsresultat, som
meddelas i en uppsats av H. Grünewald för 1939 års
Pariskongress (Cigré, session 1939, rapport nr 323).
Vissa mätresultat anges där av författaren själv strida
emot de gängse teorierna. De kunna förklaras med
den nya teorien.
I det följande kommer jag att meddela de
tankegångar, genom vilka jag letts fram till den nya
teorien, emedan jag tror, att denna därigenom
erhåller sin starkaste motivering.
ßlixturladdningens fysikaliska karaktär.
Ur ett stort antal mätningar med stålstavar och
andra metoder har man fått fram frekvenskurvor över
det procentuella antal blixtar, vid vilka strömstyrkan
överstiger ett visst värde. Fig. 1 visar några
sådana kurvor, som utgöra medelvärden av
mätningar vid ett stort antal linjer med olika
byggnadssätt, jordmotstånd osv. En kurva lämnas för
totala blixtströmmen, Itot, och en för den del av
strömmen, som går genom en stolpe till jord, ls. Vid
beräkning av kortslutningsrisken har hittills i
allmänhet räknats med den senare kurvan. Därvid har
stillatigande förutsatts, att /, är oberoende av linjens
utförande, ett antagande vars berättigande man
emellertid kan starkt draga i tvivelsmål. Ja, det kan även
ifrågasättas, om ej totala blixtströmmens amplitud,
Itot, också, beror på linjens byggnadssätt. Vi skola
börja med att först diskutera dessa två frågor och
1 4 jan. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
