Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 3 utgiven av svenska teknologföreningen 1 MARS 1941
INNEHALL: Sammanlagringsproblemet: Undersökning av effektsammanlagringen inom
Vattenfallsstyrelsens centralbloe.k, av J. Fletcher. — Beräkning av effektfaktorerna och transformatorns primära
belastningsspänning i de svenska strömriktarnormerna, av Erich Uhlmann och Harry Forssell. — Notiser. —
Föreningsmeddelanden.
Sammanlagringsproblemet.
Nedan följer det tredje av
inledningsföredragen vid Svenska
elektroingenjörsföreningens sammanträde den 18 okt.
1940, varvid sammanlagringsproblemet
ingående diskuterades. De första föredragen
återfinnas i föregående nummer.
Undersökning av
effektsammanlagringen inom
Vattenfallsstyrelsens centralblock.
Av J. FLETCHER.
Sammanlagringen av de enskilda abonnenternas
effektspetsar är av utomordentligt stor betydelse
för en självkostnadsanalys vid ett kraft- eller elverk, i
vad analysen avser kostnaderna för ett råkraftinköp
och för de anläggningsdelar, i vilka sammanlagringen
kan anses fullbordad. Sammanlagringsproblemet ses
i det följande uteslutande ur denna synpunkt; antalet
belastningar förutsattes alltså vara relativt stort, och
ingen belastning antages vara övervägande.
Den praktiska undersökning av denna fråga, som
jag genomfört med ledning av inom
Vattenfallsstyrelsen föreliggande statistik, föregicks av en del
teoretiska betraktelser, för vilka jag först redogör i
stora drag. Härvid göres tills vidare den sedvanliga
— ehuru tyvärr i praktiken ej föreliggande —
förutsättningen om regellös variation hos belastningarna.
Är begreppet sammanlagringsfaktör möjligt att
entydigt definiera?
Man hör ofta den åsikten uttalad, att det ej är
möjligt att giva en sträng definition av begreppet
sam-manlagringsfaktor. Det säges, att man endast kan
angiva, att sannolikheten för att den och den
totalbelastningen icke skall överskridas är så och så stor,
utan att man kan giva ett siffervärde på
sammanlagringsfaktorn. Man måste alltså först fastlägga
innebörden i begreppet sammanlagringsfaktor.
Antag, att man hade fullständig statistik över
samtliga kvartstimmesmedelvärden för en belastning med
oföränderliga primära belastningsförutsättningar
under ett stort antal år. Man kunde på grundval av
denna observationsserie uppgöra en årsvaraktighets-
kurva för belastningen ifråga på två principiellt
olika sätt.
Man kan nämligen antingen ordna samtliga värden
från hela perioden i en total varaktighetskurva och
därefter dividera dennas abskissor med antalet i
perioden ingående år. Dylik medelvärdesbildning
kallas här horisontal. Den erhållna kurvan, som är en
verklig varaktighetskurva, kallas för korthetens skull
belastningens horisontalkurva.
Eller också kan man uppgöra en varaktighetskurva
för varje år för sig och därefter bilda medelvärden
av de största värdena för sig, av värdena nr 2 för
sig och så vidare. Dylik medelvärdesbildning kallas
här vertikal, och den erhållna kurvan belastningens
vertikalkurva. Dess högsta värde benämnes
vertikaleffekten.
Horisontalkurvan återgiver belastningens exakta
förlopp under ett stort antal år, vertikalkurvan dess
sannolika förlopp under ett enda. Den förra har
högre och smalare maximum och lägre och. smalare
minimum än den senare; mellanpartierna torde alltid
sammanfalla så gott som exakt.
Horisontalkurvan är den ur teoretisk synpunkt
mest tilltalande och lättare tillgänglig för matematisk
behandling. Å andra sidan är det nog närmast
vertikalkurvan, man har i tankarna, när man utan
närmare definition talar om en belastnings
varaktighetskurva.
Med utgångspunkt från dessa definitioner är det nu
möjligt att åt sammanlagringsfaktorsbegreppet giva
en exakt innebörd. Sammanlagringsfaktorn —
betecknad k — definieras nämligen här såsom
förhållandet mellan å ena sidan den sammanlagrade
belastningens vertikaleffekt och å andra sidan summan av
delbelastningarnas vertikaleffekter.
Sedan sammanlagringsfaktorn sålunda definierats,
måste man emellertid fråga sig, om det definierade
begreppet är praktiskt användbart.
Gäller det att dimensionera en transformator för
ett relativt litet antal belastningar, torde svaret böra
bliva nekande eller i varje fall tveksamt. Under alla
förhållanden måste man i ett sådant fall lägga på en
säkerhetsmarginal på det räknemässiga resultatet.
Sannolikheten för att den sammanlagrade
belastningens vertikaleffekt kommer att avsevärt överskridas
är här förhållandevis stor.
Gäller det åter en grupp abonnenter om flera hun-
5 april 1941
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
