Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
så är det därför, att utnyttningsfaktorn för alla
normala belastningar under den begränsade tid, då
regellös sammanlagring verkligen föreligger, torde liava
högre utnyttningsfaktorer än den, under vilken denna
tredje term gör sig nämnvärt gällande. Detta
spörsmål diskuteras närmare i nästa punkt.
Stort antal belastningar.
Låter man n växa, närmar sig
sammanlagringsfak-torn k utnyttningsfaktorn u innebärande fullständig
utjämning till en konstant belastning — ett i och för
sig självklart faktum.
Om man gör det antagandet, att full utjämning
sker, så begår man otvivelaktigt ett fel, även om
belastningarna variera regellöst. Men detta fel blir
mindre vid stort antal abonnenter och sjunker vid
stigande utnyttningsfaktorer. Med re = 1000 och
u — 0,5 blir exempelvis felet endast 3 %.
Det kan nu invändas, att abonnenternas
utnyttningsfaktorer — framför allt vid detaljdistribution —
endast äro en bråkdel av det såsom exempel insatta
värdet. Detta är riktigt, men man måste därvid
beakta följande.
liga överlagringsproblemet, därför att en av
belastningarna är övervägande stor.
En mera generell formulering av det resultat,
vartill man kommer med den av professor Salin påvisade
egenskapen hos gausska kurvor såsom utgångspunkt,
är med lätt insedda beteckningar
_ Hu • W -f y’2"(l — uf W2
k~ JW
Om grundbelastningen betecknas med index 1,
tillskottsbelastningen med index 2, får man därav för
överlagring
W, / /HM2
C — U2 - (1 — Mj) —-f- Y (1 — Ml)2
Om den nytillkommande belastningen är liten, är
Wi
— stort. Ju större detta förhållande är. desto mera
W 2
närmar sig överlagringsfaktorn c den tillkommande
belastningens utnyttningsfaktor u2. Detta betyder,
att — vid regellös sammanlagring — den sannolika
effektökningen blir lika med den tillkommande
belastningens medeleffekt.
Abonnent
Utnyttningsfaktor under de
Ar 4rwtn’ 10 20 50 100
faktor_______|___I___
högsta Centralbloekstimmarna
Väddö e. d. f......................................................1935—38 0,25 0,80 0,78 0,75 0,67 0,58
Järfälla e. d. f..................................................1935—38 0,29 0,83 0,81 0,77 0,74 0,69
Dalarö e. d. f......................................................1936—38 0,30 0,74 0,72 0,08 0,60 0,53
Värmdö e. d. f..................................................1936—38 0,31 0,70 0,73 0,71 0,65 0,62
Fresta elverk....................................................1937 0,32 1 0,81 0,80 0,69 0,69 0,65
’Sigtuna ..............................................................1937—38 0,34 0,83 0,83 0,80 0,76 0,70
Västerhaninge e. d. f......................................1935 och 38 0,34 0,85 0,80 0,78 0,72 0,62
Rydbo e. d. f......................................................1935—37’ 0,34 0,87 0,85 0,82 0,75 0,70
Trollhättan ........................................................1935—37’ 0,43 0,88 0,85 0,82 0,78 0,70
Sv. yllekoncernen.................................1936 0,47 0,94 0,94 0,94 0,92 0,89
Vänersborg ........................................................1935—37’ 0,48 0,91 0,88 0,88 0,85 , 0,81
Om man för olika år går igenom ett kraftföretags
statistik, så torde man i regel finna att maximum av
belastningen tämligen regelbundet inträffar under ett
visst begränsat antal dagar och — under dessa —
under ett ändå mera begränsat antal timmar. Detta
betyder att slumpen endast har ett begränsat
svängrum, med andra ord, att det antal timmar, under
vilken regellöshet kan anses föreligga, är tämligen
litet. Endast för denna tid får den härledda formeln
användas. Men den del av en normal belastning,
som uttages under dessa högbelastningstimmar, har
naturligtvis en långt högre utnyttningsfaktor än
års-faktorn. Såsom belägg härför anföras i ovanstående
tabell angivna siffror, hämtade ur det material, jag
haft till förfogande inom Vattenfallsstyrelsen.
Det är svårt att formulera något exakt och direkt
påstående, men man kan i varje fall såsom en
arbetshypotes uppställa, att man under i praktiken
föreliggande förhållanden gör ett tämligen obetydligt fel,
om man utgår från full utjämning under den tid, då
regellöshet verkligen kan anses föreligga.
överlagringsproblemet.
Överlagringsproblemet kan naturligtvis anses löst
i samma mån sammanlagringsproblemet kan anses
vara det. Man kan emellertid ej direkt använda den
ovan uppställda sammanlagringsformeln för det käns-
36
Å andra sidan märkes, att ut t= 1 gör även c — l —
ett självklart faktum. Uttrycket (1 — uj JV1 är
skillnaden mellan grundbelastningens toppeffekt och dess
medeleffekt. Det måste finnas tillräckligt utrymme
ovanför grundbelastningens varaktighetskurva för att
någon överlagringsvinst skall kunna påräknas.
Det kan anmärkas, att antalet delbelastningar vid
en överlagringsberäkning endast är 2 och följaktligen
alltför litet för att beräkningen skall hava något
värde. Det bör dock härvid ihågkommas, att den
tillkommande belastningen antages vara liten. Om
denna lilla belastning under ett år råkar höja
debiteringseffekten med hela sitt värde, så spelar detta
mindre roll, därför att förlusten kommer att tagas
igen under andra år. Och ifråga om anläggningarna
bör beaktas, att det beräknade genomsnittliga
effekttillskottet kommer att utgöra tillskottsbelastningens
andel i den utjämnade tillväxtkurva, som man lägger
till grund för sina utvidgningsplaner. Det beräknade
tillskottet ger den riktiga tendensen.
Sifferexempel.
Innan jag går vidare, skall jag anföra ett par
sifferexempel, som — visserligen utan att motsvara
praktiska förhållanden — dock klargöra innebörden i de
ovan återgivna betraktelserna.
Man har en grupp om 16 lika abonnenter, vardera
1 mars 1?41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
