Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
med en individuell uttagning av 10 kW och en
utnytt-ningsfaktor om 0,2. Sammanlagringsfäktorn blir vid
reffellöst varierande belastningar
k = 1 -f 0,2 /1
V/16 1
V/16
Ojio1
Den sammanlagrade belastningen blir 0,4 • 160 = 64
kW. Vid ett effektpris för råkraften om exempelvis
kr. 125: — per år utan energiavgift blir
råkraftkost-naden kr. 8 000: —.
Den sammanlagrade belastningen får en utnytt-
ningsfaktor av = 0,5. Om ytterligare en
belast-0,4
ning av samma slag tillkommer, blir
överlagringsfaktorn
„ 64
c=0,2-(l-0,5)IÖ +
01-0,B)« QV (l-o,*)’= 0,3
+
Effekttillskottet blir alltså 0.3 • 10 = 3 kW, och
ökningskostnaden vid u — 0,2 blir kr. 37: 50 pr kWår.
Värderas samtliga befintliga leveranser efter denna
norm, blir resultatet 160 • 37: 50 = kr. 6 000:—, och
man har alltså en restkostnad — härrörande från den
för litet ’abonnentantal sämre sammanlagringen och
omöjlig att objektivt fördela — om kr. 2 000:—.
Det kan vara av intresse att uträkna
överlagrings-faktorn c såsom funktion av den nytillkommande
belastningens utnyttningsfaktör; denna blir följande.
u ......... 0 0,2 0,4 0,G
C ......... 0,15 0,3O 0,46 0,63
Kr. prkWär 18: 75 37: 50 57: 50 79: —
0,8 1,’0
0,81 1,00
101: 50 125: —
Approximativt kan motsvarande taxa — som alltså
återgiver ökningskostnaderna för ny kraft, dock
endast för effekter omkring 10 kW — skrivas
16.50 +1,2.
Antag nu, att abonnenternas antal är 1 600;
förutsättningarna äro i övrigt oförändrade.
Sammanlag-ringsfaktorn blir
k = 1 -f 0,2 11 — 1 _ \ = 0,22
V’l 600 \ v/1 600/
och har alltså närmat sig delbelastningarnas
utnytt-ningsfaktor. Den sammanlagrade belastningen om
3 520 kW får en utuyttningsfaktor om
0,20
0,22 :
: 0.91.
Överlagrringsfaktorn blir
C= 0,2 — (1
o,o0 10- +
+ \/(l - 0,91)* (® (1 - 0,2)’ = 0,21
Effekttillskottet blir alltså 2,1 kW, och
ökningskostnaden vid u — 0,2 blir kr. 26: 25 pr kWår.
Värderas samtliga förut befintliga leveranser efter denna
norm, blir resultatet kr. 420 000: —, medan
kraftkostnaden i verkligheten är kr. 440 000:—.
Restkostna-den är alltså kr. 20 000: —, vilket endast är kr. 12: 50
pr abonnent mot förut kr. 125:—.
i Anm. Jag har här för enkelhetens skull bortsett från
den tredje termen i sammanlagringsformeln.
Låter man utnyttuingsfaktorn för tillskottslasten
variera, erhållas följande värden:
u......... 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0
C .......... 0,016 0,210 0,406 0,6:0 3 0,801 1,000
Kr. prkWår 2: — 26:25 51:— 75:50 100:— 125: —
Dessa priser motsvara en ökningstaxa om ca
1,75 + 1,4. Ju mera abonnentantalet stiger, desto
mindre blir effektavgiften, och desto mera närmar
. .,. n 125-100 ,
sig energiavgiften värdet- - — 1,43 ore pr kWh,
vilket motsvarar full utjämning. Samtidigt tenderar
restkostnaden — pr abonnent räknat — att försvinna.
Man finner sålunda, att om regellöshet verkligen
skulle föreligga, och om belastningarnas antal är stort,
så uttryckas även effekt- och anläggningskostnader
självkostnädsmässigt tämligen riktigt med en enkel
energiavgift; anläggningskostnaderna dock givetvis
endast i vad de avse centrala anläggningar med
fullbordad sammanlagring.
Resultatet av (le teoretiska betraktelserna.
Resultatet av de genomförda teoretiska
undersökningarna kan närmast uttryckas Sclj cltt slumpen med
all sannolikhet under praktiskt föreliggande förhål
landen fullgör sin plikt till 100 % under den tid, då
den har fritt spelrum. Att sammanlagringen trots
detta icke blir fullständig, beror alltså så gott som
uteslutande på tidsorienteringen. Problemet måste då
behandlas rent statistiskt.
Fullt riktig är väl ej denna slutsats, men jag tror,
att den kommer sanningen så nära, att felet
försvinner bland de övriga fel, som alltid måste vidlåda en
beräkning av här ifrågavarande art.
Fastställande av en enstaka abonnents spetsdelaktighet.
Det riktigaste sättet att statistiskt fastställa en
abonnents spetsdelaktighet vore att för ett stort antal
år taga reda på hans energiuttagning under just den
timme, då kraftföretaget hade sin högsta belastning,
ocli därefter bilda ett medelvärde. Att abonnenten
år från år ändrar — vanligen ökar — sin uttagning
gör mindre, därför att man kan räkna i relativa tal.
Däremot kunna de allmänna belastningsförhållandena
förskjutas så, att tendensen för hans spetsdelaktighet
ändras; detta gör beräkningen meningslös, därför att
det är bland annat just sådana förskjutningar, man
vill konstatera. För övrigt torde tillräckligt material
ej stå att uppbringa för en sådan undersökning. Man
måste därför söka finna en annan väg.
Om det funnes ett visst antal timmar — låt oss säga
50 — under vilka man vore säker på att maximum
skulle inträffa, ocli av vilka ingen ifråga om
sannolikhet att draga till sig maximum hade företräde
framför de andra, så skulle man kunna bestämma
abonnentens spetsdelaktighet helt enkelt genom att bestämma
hans medeleffekt under dessa 50 timmar. Detta skulle
vara riktigt, i den mån man kan påräkna full
utjämning under denna tid.
Tyvärr är naturligtvis detta icke fallet. Något
timvärde av totalbelastningen måste bliva högst; vilket
det blir bestämmes bland annat av
väderleksförhållandena osv. Man kan emellertid bestämma
belastningens tendens att öka maximum på följande sätt.
Man letar för ett år reda på de högsta timvärdena
för totalbelastningen; i mina undersökningar av sam-
1 mars 1941
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
