Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
funktionen $ (u, a) icke erfordras för i normförslaget
behandlade räkningar, så har i dess kurvblad
värdet på rotuttrycket direkt blivit angivet. Nämnda
kurvblad är beräknat med hjälp av ekvationerna (3),
(4), (5) och (7).
I fig. 2 är fasfaktorn för några olika värden på
styrfaktorn uppritad. Det må framhållas, att
fas-faktorn är oberoende av likriktarens pulstal.
Toleransgränserna för de i normförslaget angivna
överslagsvärdena på fasfaktorn äro inritade, och man
ser härav, att den nedre gränsen skäres av kurvan
för «i— 0 vid w:=30°. Denna överlappning
motsvarar ett induktivt spänningsfall av 6,7 %, vilket
kan anses som ett tämligen högt värde.
Magnetiseringsströmmen införes i räkningen med
sitt relativa belopp, i likhet med övriga storheter.
Betecknas transformatorns magnetiseringseffekt med
Qm så definiera vi
Qm
Dln ■ I
(9)
Enl. ekv. 8) är den aktiva effekten, uttryckt i
samma relativmått
q = y/1 — 0 (u, a) ■ eos 9?10
och den reaktiva effekten erhålles härur som
(10)
% — \Jl — 0 (u, a) ■ sin cp10
(It)
Den för magnetiseringseffekten korrigerade
fasfaktorn blir därför
o
eos cpi
Ve2H
eos <p10
kf
v
1 -f- 2 • sin^jQ-,
k
y/1 _ </) (m, a) \ v 1 — <I> (II, a)
k
i (12)
Det exakta uttrycket enligt 12) kan approximeras
(13)
till någon av nedanstående formler:
eos <f1 ;
eos <p10
eos <p10
y/1 +’2 lr, sin <p10 -f-k2 1 ~\~k sin 7>io
En sådan approximation är motiverad bl. a, därav,
att magnetiseringsströmmen icke är på förhand känd
med större noggrannhet. Transformatornormerna
föreskriva en tolerans av 30 % i det uppgivna värdet
härpå. Faktorn y/1 — <l> Ju, a) är sålunda helt
oväsentlig. I det första värdet enligt (13) är endast den
approximationen gjord, att nämnda faktor satts = 1.
I det andra uttrycket har även den vanliga
approximationen för rotuttryck gjorts, och den kan sålunda
endast användas, när k2 är liten jämförd med 1.
Detta är icke alltid fallet vid delbelastningar.
Beräkning av total effektfaktor och kurvfaktor.
Den verkliga nätströmmen erhålles ur den
ideella genom att denna multipliceras med faktorn
y 1 — cip (a,«).
Häri är c ön konstant, som endast är beroende av
nätets pulstal p • r, nämligen
71 *
C :
’p r sur
pr
(14)
0 10 20 JO u W’
Fig. 2. Fasfaktorn, bortsett från
magnetiserings-strömmens inflytande, som funktion av
överlappningsvinkeln vid olika styrvinklar. De med "a"
markerade linjerna utgöra toleransgränserna för
normernas överslagsvärde.
Värdet på c är tabellerat i normförslaget för vanliga
värden på p- r. ip (u, a) är en välbekant funktion,
vars förlopp här ej skall i detalj beröras.* I norm-
/
förslaget är ^ (u, a) uppritad som funktion av
och med q som parameter.
Eftersom totala skenbara näteffekten är
L
S = v/3 Eno ■ /’„ yl — ey) (u, a)
och aktiva effekten är
P = Q-f0 Eno.I’n
blir den totala effektfaktorn
U
fo
\/X — c ty (u, a)
(15)
(16)
(17)
För den ideella likriktaren utan överlappning ocb
med styrvinkel a = 0 blir fp0—f0, som därför
benämnes den ideella totala effektfaktorn. Värdet av
/oär
pr . ti
†.= " -sin- (18)
n pr ’
och angives tabellerad i normförslaget för några olika
värden på p • r.
På fig. 3 och 4 är totala effektfaktorn uppritad
som funktion av u för några olika värden på «, och
för 3- resp. 6-pulslikriktare. De i normförslaget
angivna överslagsvärdena på totala effektfaktorn för
a ;= 0 äro markerade på figurerna- genom att deras
toleransgränser inritats.
Normförslaget definierar vidare en kurvfaktor
/ po
fko :
eos 9?10
(19)
I motsats mot i normförslaget är den här indicerad
med en nolla, då den endast tillnärmelsevis är
oberoende av magnetiseringsströmmen.
* [2] ekv. 34.
[1] ekv. 49 och fig. 17.
1 mars 1941
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
