Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 5 utgiven av svenska teknologföreningen 3 MÅ] 1941
INNEHÅLL: Ackumulatorladdningsfrågor: Olika slag av ackumulatorer samt några synpunkter på
ackumu-latorladdningsfrågan, av S. Almkvist; Olika driftsystem och erfarenheter i samband med dessa, av Hans O.
Björk. — Elbilens konstruktionsproblem, av J. Körner. — Litteratur. — Notiser. -—• Föreningsmeddelanden.
Ackumulatorladdningsfrågor.
Vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 1 nov. 1940 hölls en
serie föredrag över rubr. ämne av
civilingenjörerna 8. Almkvist, h. Björk och
A. Arvidson. Det sistnämnda föredraget,
betitlat "Några konstruktioner av
torrlik-riktade för laddning av och samdrift med
batteri", publicerades i tidskriftens
januarinummer. Nedan följa de båda övriga.
Olika slag av ackumulatorer samt
några synpunkter på
ackumulator-laddningsfrågan.
Av S. ALMKVIST.
Bly ackumulatorer.
De delar av en ackumulator, som äro kemiskt
verksamma vid laddning och urladdning, kallas
"aktivt material". Indelningen av de elektriska
ackumulatorerna i de två huvudgrupperna blyackumulatorer
och alkaliska ackumulatorer hänför sig just till
skillnaden i aktivt material. Vid blyackumulatorn hänföres
då även elektrolyten till det aktiva materialet, medan
elektrolyten lios den alkaliska ackumulatorn endast
är strömledare.
Vi skola betrakta en visserligen förenklad och
sammanfattande men likväl kvantitativt riktig slutformel
för urladdning och laddning hos en blyackumulator:
urladdning
Pb02+2H2S04+Pb^==±PbS04+2Hl20+PbS04
laddning
-(-pol —pol +pol —pol
Det aktiva materialet i den uppladdade positiva
elektroden är blysuperoxid och i den negativa bly i
svampaktig form, som i fortsättningen kallas
blysvamp. Båda dessa material övergå vid urladdning
till blysulfat, som alltså kommer att bekläda ytorna
både på positiva och negativa elektroder. En viss
kvantitet svavelsyra förbrukas härvid, och lika många
molekyler vatten bildas, varför elektrolyten» spec.
vikt successivt sjunker.
Eftersom förloppet är reversibelt, upprepar sig
ekvationen i omvänd ordning vid laddning.
Bildandet av blysulfat både på positiva och
negativa elektroder är som synes helt normalt vid varje
urladdning, och blysulfatet uppträder då i form av
finfördelade kristaller. Om emellertid av någon
anledning bildas blysulfatkristaller, som överskrida en
viss storleksordning, kunna dessa icke längre
deltaga i reaktionerna vid laddning utan bli inaktiva.
Detta’ tillstånd kalla vi sulfatering, och det kan
populärt betraktas som ett sjukdomstillstånd hos
blyackumulatorn.
Sulfateringens orsak är oriktig eller helt
utebliven laddning. Sulfateringen ändrar utseendet hos
elektrodytorna genom ändring av
Ijusbrytningsför-hållandena, så att de positiva plattorna, som i
uppladdat tillstånd normalt äro chokladbruna eller nästan
svarta, i stället bli ljusbruna och de negativa ljusgrå
i stället för mörkgrå.
Vid den reversibla reaktion, som ekvationen
motsvarar, kunna vi följa förloppet vid laddning och
urladdning genom att studera syrans spec. vikt, och
på analogt sätt kan man bilda sig ett begrepp om
sulfateringens omfattning, eftersom de vid
sulfateringen bundna sulfat jonerna ge en motsvarande
sänkning av spec. vikten.
Innan vi fingo moderna laddningsanordningar var
sulfateringen en besvärlig historia för alla, som
sysslade med blybatterier.
Nu har problemet blivit så ingående studerat med
tanke på vad som kan åstadkommas med en modern
likriktare, att vi ofta överlåta helt åt
laddningsutrustningen att sörja för att någon bestående
sulfatering inte uppkommer.
Samtidigt bli vi då av med ackumulatorns fiende
nr två, nämligen självurladdningen.
Självurladdning och sulfatering höra intimt
samman, och sulfatering är ofta en följd av
självurladdning.
Då självurladdningen kan ha ett flertal orsaker,
kan det vara av intresse att beröra några av dessa,
allra helst som de till sin natur äro väsensskilda från
samma fenomen hos den alkaliska ackumulatorn.
1) Den uppladdade positiva elektroden har ett
ytskikt av blysuperoxid och en kärna av bly. Om dessa
i kanske mikroskopiska punkter beröra varandra vid
närvaro av svavelsyra, bildas vid varje sådan punkt
en mikroskopisk ackumulator, ett lokalelement, som
befinner sig i urladdning.
5 juli 1941
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
