Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
vändes nästan uteslutande Jungnertypen, den s. k.
Nifeackumulatorn, varför jag inskränker redogörelsen
till denna.
Den förenklade men kvantitativt riktiga
slutformeln för laddning och urladdning kan skrivas
urladdning
2 Ni(OH)3 -f Cd .–->2 Ni (OTT)2 + Cd(OH)2
laddning
-j-pol —pol +P°1 —P°1
Den positiva elektrodens aktiva massa,
nickel-hydrodoxid av den angivna sammansättningen,
reduceras vid urladdning till en lägre och alltså
energi-fattigare oxidationsgrad, och den negativa
elektrodens kadmium i svampform övergår till
kadmium-hydroxid.
Någon elektrolyt finnes ej med i ekvationen, och
den är alltså icke aktivt material. Elektrolyten består
som bekant av en lösning av kaliumhydroxid med
vissa tillsatser, och dess spec. vikt förblir konstant
under laddning och urladdning och ger ingen
vägledning beträffande laddningstillståndet. Elektrolyten
har här endast uppgiften att vara strömledare.
Nifecellens konstruktion framgår av fig. 6. Positiva
och negativa elektroder äro principiellt lika. De äro
sammansatta av ett antal perforerade plåtfickor, som
innehålla de aktiva massorna.
Genom att uppdela det aktiva materialet i ett stort
antal tunna plattor eller ett mindre antal tjockare
plattor, får man fram typer med olika inre motstånd.
På så sätt är det ingenting som hindrar, att man med
mycket tunna plattor åstadkommer en cell med lägre
inre motstånd än hos en blycell av samma kapacitet,
och detta är t. e. fallet med det svenska flygvapnets
batterier.
Elektrolyten förhåller sig även i vilotillståndet
neutral gentemot det aktiva materialet, varför vid
Nifeackumulatorn saknas något fenomen, som skulle
motsvara sulfateringen hos en blyackumulator.
Självurladdningen är mycket ringa. Under en tid
av 6 månader uppgår den till totalt 15 à 18 %
kapacitetsförlust. Till sin natur är den helt olika
blyackumulatorns och orsakas av att en viss kvantitet
energirikare nickelhydroxid frivilligt övergår till den
Fig. 3. Galler till massaplatta.
lägre oxidationsgrad, som angives av
reaktionsformeln.
- Laddningsmetoder.
Lika länge som det funnits ackumulatorer har det
tillämpats två olika metoder att ladda dessa,
nämligen laddning med konstant strömstyrka, vilket
erfordrar en stigande laddningsspänning, allteftersom
batteriets motspänning stiger, samt laddning med
konstant spänning och alltså sjunkande
laddningsström. Av den sista metoden finnes en mycket
använd modifikation, som utnyttjar en konstant
totalspänning och ett fast förkopplingsmotstånd framför
batteriet. Det i förkopplingsmotståndet förlorade
spänningsfallet blir då allt mindre, allteftersom ladd
ningsförloppet fortskrider, och vid slutet av
laddningen blir även strömstyrkan konstant. Denna
laddningsmetod tillämpas ibland vid oövervakad
laddning av
truckbatterier från
kon-stantspänningsge-nerator eller dito
likriktare.
Yill man ha
kortast möjliga
laddningstid,
såsom fallet
vanligen är med t. e.
ett truckbatteri,
bör man tillgripa
metoden med
konstant strömstyrka.
För stationära
batterier däremot
är det lämpligt
att kombinera de
båda behoven att
ibland ladda med
konstant ström
och ibland med
konstant spän
-ning. Yi få då
ett kombinerat Fig. 5. Rörplatta.
Fig. 4. Färdig massaplatta.
3 maj 1941
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
