Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
miniumet med sp. v. 2,7 samlas (fig. 9). Det dröjde
dock ända till omkring 1925, innan man lyckats
bemästra de praktiska svårigheterna så pass, att en
tillverkning kom i gång, och först 1932 kan problemet
sägas ha blivit tillfredsställande löst genom
fransmannen Gadeau.
På förbättring av de smältelektrolytiska metoderna
för framställning av magnesium och den härför
erforderliga råvaran, vattenfritt klormagnesium, har
nedlagts ett ofantligt arbete, då denna metall på grund
av sin låga specifika vikt, 1,74 mot 2,70 för aluminium,
fått en alltmer ökad användning som beståndsdel i
lättmetallegeringar för flygplan, bilar, motorkolvar
etc. förutom tidigare användning som
desoxidations-medel och för militära ändamål (lysbomber,
spårljusammunition). Inte minst viktigt har emellertid det
omfattande arbete varit, som främst av I. G. utförts
för studium av lättmetallegeringarnas fysikaliska och
kemiska egenskaper.1 Dessa arbeten ha resulterat i,
att världsproduktionen av magnesium stigit från
mindre än 2 000 ton före 1930 till ca 15 000 ton år 1935
och sannolikt över 50 000 ton 1939, samtidigt som
priset sjunkit från 5,00 $/lb 1915 till 1,3(0 1921, 0,48
1930 och 0,27 $/lb 1939. Utvecklingen av
produktionen och priset i U. S. A. belyses av fig. 10.2
Metalliskt natrium, som tidigare framställdes
genom smältelektrolys av natriumhydrat, varvid
teoretiskt högst 50 % strömutbyte kan erhållas, emedan
vatten frigöres vid anoden, framställes nu i stor
utsträckning genom smältelektrolys av den mycket
billigare råvaran koksalt under samtidigt
tillvaratagande av kloren. Med hänsyn till koksaltets höga
smältpunkt och klorens aggressivitet har det varit ett svårt
problem att lösa. Enligt uppgift har man i U. S. A.
nyligen lyckats att ur natriumamalgam, framställt
genom elektrolys i vattenlösning, genom destillation
erhålla natrium. Till metalliskt natriums gamla
användningar för framställning av natriumcyanid och
natriumsuperoxid och som reduktionsmedel har på
senare tid kommit användningen i natriumlampor
och för framställning av antiknackningsmedlet
tetra-etylbly. En intressant användning har metallen fun
nit på grund av sin stora värmeledningsförmåga, i
rh+
; |-Katod av grafit
Infodring med
mognesif-
Fig. 10.
Magnesium-produktion och -pris 1 U. S. A.
1 a. Beck, "Magnesium und seine Legierungen", Berlin
1939.
2 H. A. Franke, "Magnesium, Its Production and Use",
Chem. & Met. Eng. 48, 75 (1941).
det den användes för kylning av ventilerna i
aero-planmotorer. Maskindelarna göras härvid ihåliga och
fyllas med natrium.1
En ny genom smältelektrolys i relativt stor skala
framställd metall är beryllium, som huvudsakligen
användes i kopparlegeringar. Dessa äro
korrosionsbeständiga och mycket hårda samt ge ej gnistor vid
slag. Legeringarna användas därför bl. a. till diverse
verktyg under förhållanden, då explosionsrisk genom
antändning föreligger, och till kontakter inom
elektrotekniken. Priset på beryllium, som 1922 var ca
200 RM/g, hade 1932
sjunkit till 0,60 RM/g. I
industriell ehuru ganska liten
skala framställas även
litium, kalcium, strontium
och barium. Li användes
i vissa
aluminiumlegeringar ("Skleronmetall") och i
legering med Ca för att
avlägsna föroreningar i
metaller, då Li-Ca reagerar med praktiskt taget alla icke
önskvärda föroreningar.2 Li, Ca och Ba användas till
lagermetaller ("Bahnmetall"), varmed man började i
Tyskland under förra världskriget, då brist rådde på
tenn och antimon. Ba och Sr användas, då de förena
sig såväl med syre som kväve, för att borttaga de
sista spåren av luft ur evakuerade urladdningsrör.
Priset per kg för metallerna torde röra sig om 10—15
kr för Li, ca 8 kr för Ca och 60—70 kr för Ba. På
sista tiden har även igångsatts en tillverkning av
cesium, rubidium och torium, som visat sig ha för
va-kuumrörtekniken synnerligen värdefulla egenskaper.
På det galvanotekniska området märkes först och
främst utvecklingen av förkromningsförfarandet. I
mindre skala har man börjat använda beläggning med
rodium, rutenium och renium. En stor användning
har den anodiska oxideringen av aluminium och
lättmetallegeringar funnit. Man erhåller härigenom en
vackrare och mera korrosionsbeständig yta. Enligt
ett särskilt förfarande kan man på det med
silver-salter behandlade oxidskiktet fotografiskt överföra
bilder och på så sätt åstadkomma skyltar o. d. En
annan ny process är elektrolytisk polering av
rostfritt stål.3 I viss utsträckning användes elektrolytisk
betning av järntråd, men detta förfarande torde
knappast vara fullt färdigt ännu.
På det elektrotermiska området har arbetats minst
lika intensivt som på det elektrolytiska. Här märkes
bl. a. framställningen av kolfattigt ferrokrom som
råmaterial för tillverkning av rostfritt järn och stål,
elektrotermisk framställning av ren aluminiumoxid
som råvara för aluminiumtillverkning och av
vattenfritt klormagnesium av magnesit, klor och kol för att
erhålla råmaterial för magnesiumtillverkning. Ett
nytt reduktionsmedel är kiselkalcium. Volframkarbid
och liknande föreningar ha under namnet hårdmetall
fått stor användning till dragskivor och borrkronor.
Tillverkning härav förekommer, som bekant, i
Fagersta.
Framställning av zink elektrotermiskt har åter
upptagits i U. S. A. av St. Joseph Lead Co. med enligt upp-
Fig. 9. Aluminiumraffineringscell.
1 Colin G. Fink, loc. cit.
2 H. Osborg, "Lithium", New Tork, 1935.
s h. H. Uhlig, "The Electrolytic Polishing of Stainless
Steels", Träns. Electrochem. Soc. 78, Preprint 25 (1940).
7 juni 1941
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
