Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
Fig. 11. Schematisk bild av elektrotermisk
magnesiumframställning med kol som reduktionsmedel.
gift gott resultat. Ett mycket omfattande arbete har
nedlagts för att lösa problemet att elektrotermiskt
framställa magnesium.1 Man har härvid till en
början försökt reducera med kol, en synnerligen svår
process redan av det skälet, att en temperatur av
över 2 000° fordras. Härtill kommer, att man för att
i möjligaste mån minska återbildningen av oxid vid
avkylningen av reduktionsgaserna måste nedkyla
dessa mycket snabbt, för vilket ändamål man
använder kyld vätgas. I alla fall är en omdestillering
nödvändig, varvid avkylningen sker med petroleum (fig.
11). Enligt en nyare metod reducerar man med
högprocentigt kiseljärn i högfrekvensugn, varvid man
icke får några gaser, med vilka bildat magnesium kan
reagera under återbildning av oxid vid avkylningen.
Denna process har vidare fördelen, att
reduktionstemperaturen ligger så pass lågt som vid 1 200—1 400°
och att det billigaste och allmännast förekommande
av alla magnesiumhaltiga råmaterial, nämligen
dolomit, med fördel kan användas, i det detta ger en
lättsmält slagg av kalciumsilikat enligt formeln.
2 MgO, 2 CaO + Si c= 2 CaO, Si02 + 2 Mg.
Industriell tillverkning av magnesium enligt denna
metod torde redan vara i gång i Tyskland. Metoden
synes lämpa sig särskilt väl för svenska förhållanden.
Elektrotermiskt framställes nu i stor skala
elektro-smältcement, fosfor, fosforsyra och kolsvavla, det
senare en viktig råvara vid fabrikation av konstsilke
och cellull enligt viskosmetoden.
Bland nya tillämpningar av de elektrokinetiska
i A. Beck, loc. cit. B. V. Parnell, "How Europé Produees
its Magnesium", Chem. & Met. Eng. 48, 78 (1941).
fenomenen må nämnas: rening av vatten genom
elek-troosmos samt utfällning av kautschuk och
konst-hartser genom elektrofores.
De inte minst viktiga framstegen för en vidare
utveckling av de elektrolytiska förfarandena ligga på
det elektrotekniska området och utgöras av den
storartade utvecklingen på likriktarområdet. Redan ha
torrlikriktare och kvicksilverlikriktare kommit till
vidsträckt användning inom den elektrokemiska
industrien. Ännu betydelsefullare synes den nya
kontaktomformaren bliva, om den håller vad den lovar.1
Vid den vid elektrolys vanligaste
likströmsspänningen, 200—400 V, kan enligt uppgift uppnås en
verkningsgrad av 96—97 % med en kontaktomformare mot
89—90 % med en vanlig motorgenerator. Betydelsen
av en sådan förbättring av verkningsgraden vid höga
kraftpris och energislukande processer är uppenbar.
Vidare utvecklingsmöjligheter och aktuella
forskningsuppgifter inom den tekniska elektrokemien.
Bland de talrika aktuella problem, som föreligga
på det elektrokemiska området, kunna här endast
nämnas några exempel, bl. a, av patent- och
konkurrenshänsyn.
De för vårt lands och särskilt Norrlands
vidkommande kanske betydelsefullaste elektrokemiska
problemen torde gälla framställningen av järn. Med
användning av elektrotermiska metoder gäller det en
fullkomning av de hittillsvarande för nedbringande
av energi- och speciellt kolförbrukningen, varvid
riktlinjer framförallt angivits av professor Wiberg.
Mycket lockande är även problemet att elektrolytiskt
utvinna järn ur malm, främst på grund av att man
därvid kan erhålla exceptionellt rent järn, ett
förhållande som bl. a. är av största intresse för
elektroteknikens vidare utveckling. På visst sätt framställt
elektrolytjärn kan vidare lätt pulvriseras, innan det
glödgats, vilket gör det väl lämpat för de moderna
pulvermetallurgiska förfarandena. Vissa utsikter till
en tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande lösning
av elektrolytjärnproblemet finnas, men åtskilligt
arbete återstår ännu, innan man kan med tillräcklig
säkerhet bedöma möjligheterna.
Ett problem av liknande art är den elektrolytiska
utvinningen av krom. Härpå har offrats mycket
arbete, men de hittillsvarande resultaten se icke mycket
lovande ut. Problemet kan dock icke anses som
fullständigt hopplöst, under
beaktande av att det likartade
problemet rörande
manganframställning, såsom ovan nämnts, lär ha
lösts.
På fosfatområdet föreligga
enligt ett nyligen i
Teknologföreningen hållet föredrag av
direktör Nordengren en del problem,
som eventuellt kunna lösas
elektrokemisk!. Det gäller dels
framställning av difosfat, särskilt för
foderändamål, vilket skulle
kunna ske elektrolytiskt, och dels
framställning av smältfosfat, som
eventuellt kan ske elektrotermiskt.
i F. Koppelmann, "Der
Kontak-tumformer", Elektrot. Zeitschr. 62, 3
(1941).
Fig. 12. Schematisk
bild av
magnesiumframställning i
högfrekvensugn med
kiseljärn som
reduktionsmedel.
102
7 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
