Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det skulle vara möjligt att genom
särskilda åtgärder minska de magnetiska
ovädrens störande inverkan, men då de så
sällan förekomma, kunna sådana åtgärder
ej ekonomiskt motiveras.
(Germaine, McNish, Edison el. Inst.
Bull. 8, 1940/ETZ, nr 5, 1940.)
E. L.
Pendelupphängning av järnvägsvagnar.
Tre järnvägsvagnar av ny typ med
pendelupphängning provas f. n. på olika banor i
U. S. A. Den nya typen, som är avsedd
att ge större komfort åt passagerarna vid
högre hastigheter, visar en del intressanta
konstruktionsprinciper.
Man har försökt komma ifrån en del
av nackdelarna hos den vanliga
järnvägsvagnen genom att konstruera ett annat
upphängningssystem, som skulle minska vibrationerna
och ge god stabilitet vid relativt hög hastighet på
vanliga banor. Huvudprincipen är att vagnkorgen
upphänges över sin tyngdpunkt på en tänkt axel i vagnens
längdriktning med anordningar, som tillåta fjädring
såväl vertikalt som i sidled. Hjulen och underredet
följa då skenorna, men vagnkorgen "flyter" fram.
Upphängningen ovanför tyngdpunkten har
ytterligare en framträdande fördel. När en sådan vagn
tar en kurva med en hastighet, som är större än den
som motsvarar doseringen, kommer vagnkorgen att
luta inåt, dvs. kompensera för centrifugalkraften. En
vanlig vagn däremot lutar utåt, varigenom kurvan
kommer att kännas särskilt besvärande för passagerarna.
Efter en del olika förslag har man kommit fram till
att hänga upp vagnen i två punkter över
tyngdpunkten, placerade symmetriskt omkring vagnens
centrumlinje. Dessutom har man en stödpunkt, som
är lågt placerad mitt under vagngolvet.
De praktiska möjligheterna hos systemet ha tydligt
visats vid försöksfärder med ett experimenttåg
bestående av två vagnar. På grundval av försöken
beställde tre järnvägar var sin vagn. Specifikationerna
föreskrevo, att vagnarna skulle kunna användas i
trafik med vanliga vagnar, ehuru det är underförstått
att i sådant fall reaktionskrafterna från de andra
vagnarna ta bort en del av fördelarna med det nya
systemet. De tre järnvägarna ha emellertid kommit
överens om ett gemensamt prov, då de tre vagnarna
komma att köras tillsammans. Då bör alltså
mittvagnen kunna fungera utan större störningar från de
vanliga vagnarna. Proven med denna böra ge en
god uppfattning om egenskaperna hos ett tåg av den
nya konstruktionen.
(Mech. Eng., Nov. 1940/E1. Etog., Jan. 1940.) E. L.
Världens starkaste elektrolok. Statsbanorna i Schweiz
ha under år 1939 tagit ett nytt elektrolok i drift med en
maskinstyrka av 12 000 hk. Detta lok anses vara det
starkaste i världen.
Loket, vars totallängd är 34 m, är uppdelat i två med
varandra fast kopplade lika hälfter. Varje hälft har 4
drivande axlar och 3 löpaxlar. Två seriekopplade
motorer äro kopplade till varje drivande axel. Med en effekt
av vardera 750 hk ge de 16 motorerna totalt en effekt
av 12 000 hk. Driftspänningen är 15 kV och reglering
sker på högspänningssidan genom två stegkopplare i
olja. Då loket användes på S:t Gotthardsbanan, där
stora höjdskillnader finnas, äro motorerna så utförda,
att bromsning genom återarbete på nätet kan äga rum.
För varje bromsläge på kontrollera finnes en nästan
konstant bromskraft, praktiskt taget oberoende av
hastigheten. I förarplatsen finnes förutom vanliga
manöveranordningar även en utrustning för spänningskon-
Fig\ 1. Elektrolok för 15 kV, 16% Hz, och med en effekt av 12 000 hk.
troll av kontakttråden på trådlös väg. På taket av loket
finnes en 2 m lång antenn. Antennen är förbunden med
en förstärkare, i vars utgångskrets ett "magiskt öga"
finnes. Om det finnes spänning på kontakttråden,
variera skuggsektorerna i takt med I6V3 Hz, om ingen
spänning finnes, blir "ögat" lugnt.
Loket är utrustat med anordningar för ökning av
adhesionsvikten. Genom luftcylindrar med dubbla
kolvar och ett lämpligt ramverk avlastas mittelaxlarna på
de båda lokdelarna. Härigenom ökas trycket på
drivaxlarna från 20 till 21,5 ton, varigenom en totalökning
av adhesionsvikten från 1G0 till 172 ton uppstår. Lokets
totala vikt är 233 ton. (H. Süsli, Bull. Oerlikon, Juli—
Okt. 1939.) E. L.
Färgmusik för hemmet. Den senaste amerikanska
nyheten på färgåtergivningens område är hopkoppling
av akustisk musikåtergivning med ett optiskt
ackompanjemang genom olikfärgade lampor, som ge olika
färgeffekter alltefter den musik, som spelas. Färgeffekterna
följa variationerna i tonhöjd, varvid rött och orange
svara mot de låga tonerna, gult och grönt mot de
mellersta tonerna i skalan och blått och violett mot de
höga tonerna. Denna frekvensanalogi hos ljus och ljud
baserar sig på psykologiska undersökningar.
Färgmusiken introducerades först på
Chikago-utställ-ningen för några år sedan och en liknande anordning
användes senast på New York World’s Fair, ehuru det
i detta fall var en rad vattenfontäner, som hopkopplades
med färgat ljus, synkroniserat med vatteneffekterna.
Den stora popularitet, som dessa färgfontäner åtnjöto hos
publiken, ledde till tanken, att radiolyssnarna, särskilt
de som hade radiogrammofoner, även skulle kunna
uppskatta ett färgackompanjemang till den spelade musiken.
De första "färgorglarna" bestodo helt enkelt av en
vanlig radiogrammofon, ovanför vilken var monterad en
glob av opalglas, som innehöll röda, gröna och blå 15 W
lampor, som svarade mot de låga, mellersta och höga
tonerna. Lamporna styrdes av en anordning innehållande
tre tyratroner och två lågfrekvensförstärkarrör, vilka
över filter voro inkopplade till radioapparatens slutsteg.
Denna enkla anordning gav emellertid inte effekter,
som estetiskt voro fullt tillfredsställande, utan det
visade sig nödvändigt att på något sätt ytterligare
förstärka intrycket av synliggjord musik. För detta
ändamål lät man musikens amplitud styra ett antal lampor,
monterade i opalglascylindrar av olika höjd, vilka
uppställdes på ömse sidor om globen. Lamporna lyste upp
i tur och ordning, allteftersom ljudets amplitud ökades,
och släcktes allteftersom det minskades. På detta sätt
fick man vid sidan av ljudeffekterna en mycket slående
återgivning, särskilt av crescendo och diminuendo. I
princip fungerar den nya anordningen på så sätt, att
lågfrekvensen från radioapparatens utgångstransforma-
110
7 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
